soprent skare va
Annars löser jag korsord helt maniskt om dagarna. Jag har löst 20 stycken och har nu 1 kvar. När jag är klar med det sista ska jag skicka in mina svar och förhoppningsvis vinna något lajbans!
Igår var mitt boendestöd här och vi fyllde i en massa papper och putsade mina fönster. På tisdag ska vi fortsätta och putsa fönstrena i köket, byta gardiner och sortera mina kläder som ligger helt åt helvete i garderoben. Jag tror jag har lyckats blanda smutstvätt med rentvätt igen. Jag har fan inte tålamod att vika in kläder, så när något ligger framme, smutsigt som rent, slänger jag in det i första bästa låda, allt för att slippa se skiten. Jag hatar när saker ligger framme. Jag får panik. P-A-N-I-K.
Det var det de. Nu ska jag äta pasta och se på sexgrejset på femman, lär mig aldrig vad det heter, förra gången kallade jag det för "sexakuten" till Tommi och idag för "sexgubbarna" så nu ska jag titta på kanal 5 tv tablå och se vad det egentligen heter: Sex rehab with Dr Drew Så. Nu vet ni!
Hejdå
Måla
Men innan jag kan börja måla så måste jag få tag på antingen en overhead eller någon billig jävla projektor.
Vet inte vart man får tag på sånt tjaffs. Det enda jag vet är att jag MÅSTE BÖRJA MÅLA.
Åh jag vill, nununununu!!!
Tre av mina gamla tavlor, varav Scarface hänger hos Tommis bror och Jimi Hendrix hemma hos Danne:
Snälladå!
Det gick tydligen att rösta en gång om dagen, så snälla, snälla snälla snälla: Rösta 5 stjärnor på min kära pojkvän igen!
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
Min vårfluga
Så jag och Tommi bestämde att vi MÅSTE hitta på varandra i nästa liv om vi skulle dö.
Tommi: Om jag blir en fluga då?
Jag: Vi måste hitta på något tecken så att jag vet att det är du!
Tommi: Jag kan stå och flyga på samma ställe hela tiden, då vet du att det är jag.
Jag: Men om du blir en hund då? Hur vet jag att det är du då?
Tommi: Då kommer du märka det.
Äntligen!!!!
Min läkare gav mig två glada besked idag. Det första var att det bara står två patienter före mig i kön om Asperger utredningen, dvs: inom någon månad bara så sätter utredningen igång. Det andra var att min läkare har satt upp mig på beteende terapins (KBT) kö, vilket inte var lång väntetid alls.
Jag är så himla glad och lättad. Innan hösten är min utredning klar och jag har då även jobbat med mig själv med hjälp av KBT. Min läkare sa att jag är mogen för detta nu, att jag är i rätt fas i livet och jag håller med henne.
Snart får jag mamma och pappa vara med om en till utredning. Vi vet vad vi har att vänta oss eftersom vi gick igenom ADD utredningen, men självklart känns det spännande och nervöst även nu.
Jag kommer få samma psykolog som gjorde min förra utredning och det känns väldigt bra.
Jag är så ivrig och glad över att det äntligen händer något!
Bubbel
Min mage låter som en kokande kastrull. Trodde att den skulle väcka Tommi inatt men han sov så sött så han slapp vakna. Det var så här pappas mage lät i lördags hos Petra och det var dagen efter som han åkte på magsjuka så jag hoppas att jag slipper skiten. Jag hoppas verkligen!!
Igår fick jag äntligen hem min magskjorta. Den är så jävla snygg. Dessutom håller jag på att färga håret med silverschampoo så att mina gulaktiga slingor blir ljusare och INTE gula. Jag har tvättat två gånger och ser verkligen resultat. Snart ska jag våga slinga, har inte haft råd eller haft mod ännu. Men snart så.
Idag ringer min läkare. Hallelujah, kan man tycka.
Jag har inte bajsat sen sist jag bajsade.
??? HAHA
Det smärtar och lättar
Jag minns när jag var 19 år. Det var sommar och L bodde några hus ifrån mig. Vi gick på subutex, tuggade xanor och köpte stesolid av Ago som nu är död. En dag var L hemma hos sig, hennes mamma hittade en sub 8:a i hennes väska, hon ljög för hennes mamma och skyllde på att det var min tablett. L ringde till mig och berättade att hon hade sagt det, jag blev så jävla förbannad på att min bästa vän anklagade mig utan att jag hade gjort något! Jag skrek åt henne i telefonen och L berättade att hennes mamma hade slängt ut tabletten genom fönstret när hon körde bil. Senare samma dag blev vi vänner igen och gick tillsammans till platsen där tabletten skulle ligga. Vi blev så lyckliga när vi fann den i det ihopsmälta cigarettplasten på vägen. För att gottgöra vad som hade hänt delade vi på tabletten och snortade i oss en varsin lina direkt när vi kom hem. Vi pratade aldrig mer om den dagen.
En bekant till mig berättade idag att L har varit till en läkare angående sin Hepatit C. Läkaren berättade att viruset höll på att gå över och hon kommer bli fullt frisk. Det känns bra. Jag är glad att hon blir fri från Hepatiten.. Men det gör ont att hon inte berättar något för mig längre. Jag tror att det var 1½/2 år sedan vi träffades sist..
Samma bekanta som berättade om L påminde mig om en dag vid jul 07-08. Han har aldrig hållt på med droger och var vid det tillfället väldigt kär i L och dom dejtade. Jag var hög på subutex, L jag och han tittade på Brokeback Mountain och jag hade tagit för mycket sub och rätt var det var sprang jag in på toan och panikspydde.
"Kom på när jag var hos dig. När du helt spontant sprang på toa och spydde. Du kom ut och såg helt förvånad ut. Jag visste inte riktigt vad det handlade om, jag tänkte inte så mycket. Jag var förblindad av att jag fick vara med tjejen jag tyckte om"
Det både smärtar och lättar att få höra sånt här. Smärtar pga att jag var så... lost. Lättar pga att jag har kommit ur det.
Jag vann mot skiten.
Kärlek
Tommi tittade vindögt och gjorde en grimage
Jag: Om du skulle bli hjärndöd så skulle jag ta hand om dig så himla mycket.
Jag har bråttom nonstop
Jag måste lugna ner mig, det här fungerar inte längre.
Att komma hem efter att ha shoppat i Gävle och knappt minnas vad man har köpt och varför är inte okej. Det är INTE OKEJ att stressa sig igenom alla affärer, vara skakig om händerna och låta blicken flacka över alla kläder samtidigt. Och det är INTE OKEJ att komma hem och få ångest, hjärtklappning och märka att kläderna inte passade för att man inte orkade testa i butiken pga stressen. Det är INTE OKEJ att göra en lista på det man SKA KÖPA dvs kläder, sedan komma hem och ha smink, örhängen och andra saker i påsarna. Jag är så jävla slut efter den här dagen. Här har ni anledningen till att jag har boendestöd som följer med mig och handlar osv.
Jag orkar inte ha det så här längre. Varje gång jag är i en butik och ska handla så känns det som att det är en tävling, att jag måstemåstemåste skynda mig att titta på kläderna och jag får inte stanna kvar i butiken för länge. Det känns som att jorden rasar annars. Allt handlar om att skynda, bråttom bråttom nonstop. Jag trodde att det bara satt i mitt huvud, att jag enbart KÄNDE stressen och att det inte syntes utåt. Jag hade fel, både Mia och Tommi har nu intygat att jag beter mig hyper.
Det är inte okej. Jag brinner upp på det här viset.
Ta ner mig på jorden! Gör så att jag kan ta det lugnt! Ta bort mina analyser om allting! Få mig att kunna slappna av! Bara gör något!!
Flöddersnöre
Jag såg på en dokumentär på ettan i söndags som handlade om låsta psykavdelningar. Kände direkt hur bröstet blossade upp och stänkte ångestäckel över mig. Jag fick upp så många minnen från 2007 då jag åkte in och ut på psyk i Gävle några gånger, jag var så liten och rädd! Knarrig äcklig säng, gula väggar, tunna täcken, äcklig mat (jag åt ingenting) vidriga rökrum.. Samtidigt som det var konstigt att se dokumentären så var den väldigt bra. Jag kände igen mig mycket i tjejen som hade bipolär/adhd. Jag önskar att alla psykavdelningar kunde rustas upp, med mer färger och personliga saker. Jag tror att man skulle känna sig mer trygg då.
Titta hur jag såg ut förresten, på bilden. Det var i samband med någon inläggning och jag var så flöddrad att jag dregglade.
Vad handlar jag om?
Så där ser det ut. Jag hoppas att ärret inte blir allt för fult. Nu klias det och spänner och svider. Sitter i mina glansiga neonrosa leggings och är ganska redo för att snart gå hem till Jenny. Jag har behövt förbereda mig sen kl 10 (angående det där jag pratade om förut, att det måste kännas rätt innan jag gör något) Hade jag inte hittat mina rosa leggings så hade det nog inte känts så här bra som det gör och jag hade förmodligen skjutit på att träffa henne men nu räddade dom situationen så jag går om en halvtimme. Jag är konstig. Så konstig att inte ens jag själv förstår mig.
Tacka gud att min läkare ringer på tisdag, jag ska fråga henne vad jag egentligen handlar om.
BÖH (som i bu fast med ö)
Jag har rätt mycket att spy ur mig men jag kommer bara att jaga upp mig och vakna i hjärnan om jag gör det (nu är jag trött så det är lika bra att hålla det på den nivån så jag somnar ikväll) Jag ger er en bild från just denna sekund istället och lägger mig sedan UPPE för en gångsskull och löserkorsord, läser moore och ser på någon av alla filmer på datorn. Sen ska jag sova. Inte i soffan. Utan i sängen uppe bland spökerna.
BÖÖÖH!!!
Molles och min operation
Molle mår helt okej, lite trött och har blod på tassen, han vinglar när han går och är jätte törstig. Kråkan luktar skeptiskt på honom.
Vet faktiskt inte om det är så här det ska vara. Att bara säga "Hej" "Hejdå" och sitta på varsin våning trots att man är barn och förälder. Har alltid varit så, har inte varit med om någonting annat, men jag vet inte hur det går till för er andra.. Smyger mig in lite försiktigt på det här, har aldrig ventilerat om det. Vi får se om jag fortsätter någon annan gång. Nu plåstrar jag igen såren som rivs upp och hetsäter melon och kola.
omdetändåvoreriktigt
Återskapa
Slutsatsen blir: jag mådde kasst halva dagen fram tills jag fick mat och se på saltön.
Jag får nog titta på Saltön nästa gång jag är nere i svackan och härja igen.
Röv
Efter en lång dryg dag avslutades det hela med att jag fick flipp på medicinskåpet och slet tag i det första jag kom åt, vilket var en idominsalvatub, jag böjde och klämde och skrek tills skiten sprack upp och all salva pressades ut på mina händer, sen skrattade jag och satte mig på golvet och grät.
Mitt jävla boendestöd kom aldrig idag. Hon var SJUK. Jag mamma och arbetsterapeuten hade bokat in ett viktigt möte med henne idag klockan 15 men hon kom aldrig. Så vi ringde till Navet och där sa dom att hon var sjuk. Jahapp.
Nu har jag sån huvudvärk att jag bara vill lägga mig ner och sova men jag är för hungrig för det.
Äckeltexten
Detta är stycket jag valde:
”Smutsen kom in så. Genom munnen. Nu simmar små avbitna strån omkring där inne. Hon försöker gräva ut dem med tungan och spotta ut dem försiktigt i sänkan mellan tummen och pekfingret i den knutna handen. Sen drar hon av dem mot det mjuka rosa tyget. Hon gillar inte rosa.
”Det är älvor under sängen” säger hon och stirrar på spottet på mattan.
”Vad fint, det är väl fint” han ler nästan när han säger det. Hans ögon är tunga, lite röda.
”Nej. Varför är du så trött pappa?” hon ser rakt mot honom nu.
”Det är ingenting där, jag har ju kollat Lisa.” Han svarar snabbt och orden kommer tätt efter varandra. Pappa är för grov för att se dem. Han förstår inte deras sätt. Ibland hördes de bara och nu när ljuset var tänt gömde de sig såklart. I skuggan längst in vid väggen”
Här är min uttöjning:
Tjäran
Smutsen kom in så. Genom munnen. Nu sipprar det och bildas salivbubblor mellan tänderna när Lisa snabbt suger i sig resterna. Tungan som är täckt av rostfärgad beläggning slickar i sig den brunröda kroppsvätskan. Den ligger blandad med hudbitar i mungiporna och på den vänstra kinden. Dregglet blänker och speglar rummets jordiga väggar. Vissa hudbitar är inlindade i tunna hinnor som glider som på såpa i munnen. Det kittlar när de stryker förbi och träffar henne i gommen. Sörjan tränger sig ner i strupen, pressar sig förbi annat slem och hittar tomma vägar att rinna i. När hon sväljer bildas långa sega strängar av slemmet som fastnar i halsen och täpper igen näsgången.
Lisa får svårt att andas. Magen kniper ihop i kraftiga kramper som om kroppen gör sig redo för att kräkas. Hennes främre fotsulor och tår balanserar kroppen där hon sitter på huk med brett särade ben, precis som ett odjur. Det blonda långa flickhåret hänger i smala stripor och ligger svettigt utspritt över pannan. Mellan några strån i luggen lyser två klarblåa ögon upp rummet som en kontrast och sprider förvirring.
Hon öppnar munnen. Spasmerna i magen fortsätter medan hennes spretiga stela fingrar letar sig upp mot hårfästet. Med ett hårt och bestämt grepp sliter hon loss två hårtussar, en i varje hand, sen kommer skriket. Ett vasst, ilande ljud som sjunger ut sitt vansinne i ett enfaldigt tonläge. Lisa rör sig inte. Händerna har låst sig i en skrämmande position runt hennes huvud och det avslitna håret har nu fallit ner på golvet. Skriket övergår till ett harklande och spottande läte. Hennes ansikte färgas blått och hon skakar okontrollerbart.
Ur munnen gurglar hon ut gamla råttrester. Den vita skummande saliven gör det svårt att urskilja kadavren som kommer upp. Det dryper av äckel ner på golvet som sprider en stor pöl över hennes hårtussar. I ryckiga rörelser förflyttar hon sin högra hand och pressar ner den mot den orangea hinken som om hon kände smärta, men hon är glad hela tiden. Allra helst när kväljningarna drar med sig små benbitar upp från magsäcken. Hon låter bitarna stanna kvar i munnen, leker med tungan tills dom placerar sig mellan tänderna. Det knastrar när hon tuggar och hennes ansiktsuttryck blir lyckligare för varje knaster. Kroppen sjunker ihop under små intervaller som om någon tömt henne på luft, sen tittar hon med rådjurslugna ögon på de små avbitna stråna som simmar omkring där nere, i pölen av lik och smuts. Ögonen himlar av njutning, hennes andetag är trötta och trots den utsmetade rostsörjan syns hennes smilgropar.
Dörren till jordkällaren öppnar sig med ett högt gnissel. Ner från stentrappan kommer psykets överläkare. Han har ena handen i samma ficka som en bläckpenna sticker upp ur. Lisa ser ingen läkare, hon ser sin pappa. Hon sitter kvar i samma djurliknande position och gräver ut det som finns kvar i munnen med tungan, spottar ut det försiktigt i sänkan mellan tummen och pekfingret i den knutna handen. Sen drar hon av kletet mot det mjuka rosa tyget. Hon gillar inte rosa.
”Det är älvor under sängen” säger hon och stirrar på sörjan med råttkadaver på golvet.
”Vad fint, det är väl fint” han ler nästan när han säger det. Hans ögon är tunga, lite röda.
”Nej. Varför är du så trött pappa?” hon ser rakt mot honom nu, med frågande stirrig blick.
”Det är ingenting där, jag har ju kollat Lisa.” Han svarar snabbt och orden kommer tätt efter varandra. Lisa vet att pappa är för grov för att se dom, han förstår inte deras sätt när han har den vita rocken på sig.
Läkaren sträcker sin hand efter Lisas men hon kan inte släppa taget om hinken som hon krampaktigt håller i. Hon sträcker istället ut sin andra hand som är dränkt i dreggel och råttskinn. Läkaren tvekar inte utan tar ett bestämt grepp om hennes hand, sen halar han upp henne, men Lisas ben viker sig. Han sätter sig bredvid henne på golvet, känner lukten av en bitter och sötsur stank, men han bryr sig inte om det.
”Vart tog älvorna vägen Lisa?” läkarens röst är stabil och vänlig. Lisas fingrar drar ihop sig och hamnar i stela spretiga positioner igen. Hennes röst skakar och varierar mellan höga och låga vokaler.
”Ibland hördes de bara och nu när ljuset var tänt gömde de sig såklart. I skuggan längst in vid väggen”
Skolan och skitsnö
Just nu väntar jag på att få mail från min lärare, jag skrev och frågade lite om helgens uppgift eftersom jag inte kan skriva om jag inte förstår uppgiften FULLT UT. Jag måste lämna in uppgiften den här veckan eftersom jag inte har gjort det dom två senaste gångerna. I torsdags i skolan fick vi skriva på en lapp hur vi tyckte att allt kändes osv,sen fick vi lämna in till läraren. Jag skrev och förklarade att jag har jätte svårt för att skriva när jag får en uppgift där ramarna nästan är helt fria. Det svåraste för mig är att påbörja och avsluta något, så när vi får såna diffusa uppgifter vill jag ha mycket hjälp annars sitter jag där igen och låter tiden gå till att fundera istället för att skriva. Jag behöver någon som hjälper mig att starta motorn i såna lägen.
Den här gången förstår jag uppgiften ganska så bra men jag har fortfarande frågor som jag vill ha besvarade innan jag börjar skriva. Jag tror att allt, i grund och botten, handlar om att jag är rädd för att göra fel.
Till Bella: Det blev ingen lägenhet för han vi skulle köpa lägenheten av kunde inte vänta på att vi hittade en köpare eftersom han var tvungen att sälja sin så fort som möjligt, och förra veckan hittade han en ny köpare så.. det blev ingenting.
Tänkte duscha nu.
Huvudvärk och Jurassic Park
Jag har så ont i huvudet, jag har det nästan jämt om kvällarna. Varken alvedon eller vatten hjälper och igår gjorde det så ont att jag nästan kräktes. Det spänner i hela jävla skallen.
Om 20 minuter går Jurrasic Park 1 på fyran, vilka tror ni kommer sitta bänkad i soffan om inte jag och T? :) Riktigt bra film det där, kommer säkert bli lika nervös nu som när jag var liten.
Mina planer på att bli tokblond finns kvar, jag måste bara veta lite mer noga hur jag ska göra, väntar på mail från en tjej som läser min blogg och verkar väldigt insatt i det där :) Tusen tack tjejen!
Nästa vecka är det fullt upp, arbetsterapeut, handifon, boendestöd, molles operation, ta bort mitt födelsemärke (hör ni ingenting ifrån mig efter det så är jag DÖ) Tommi ska tatuera sig, Alborgen, blablabla. Undrar om jag kommer brinna upp eller trivas?
iPhone
Grannens bas dunkar och jag hör varenda skval av hans piss mot vattnet i toaletten, jävligt otrevligt att höra. Mina käkar ömmar eftersom jag har spänt dom hela dagen, vad det beror på vet jag inte men det sätter sig i huvudet i tänderna i tinningen i öronen. Mamma har varit här ikväll, sett på Leta Dance och följt med oss till affären för att storhandla. Kände mig helt tjackad när jag sprang omkring med listan och letade. Blicken var överallt och jag hade svaga rysningar i huvudet, blodtrycksfallet låg och smög i bakgrunden.
Nu har jag äntligen inhandlat min iPhone, den känns toppen! Det lustiga i det hela är att min arbetsterapeut ringde idag och ville att vi skulle ses på måndag och titta på handdatorn (som nu hade bytts mot en handifon, dvs en handdator och telefon i samma) Det kom ganska olägligt eftersom jag nu redan har ett jävligt bra hjälpmedel och jag har ju lessnat på deras evighetslånga väntetid. Men eftersom det skulle ske redan på måndag så tackade jag faktiskt ja, titta kan jag ju alltid göra. Dessutom får jag hembesök av arbetsterapeuten och tanten från hjälpmedelscentralen så jag slipper ta mig någonstans. Jag pratade om detta med mamma och hon tyckte också att jag i alla fall skulle titta på den. Iphonen är trots allt jävligt omtålig: displayen är av glas och den är väldigt halkig att hålla i. Så det kan vara bra att ha en handdator att ta med sig istället för ihponen som jag tänker vara väldigt rädd om. Jag är så jävla slarvig av mig och kommer garanterat tappa iphonen tex när jag tar med mig den till affären och använder den som shoppinglista (det finns en as bra funktion som man kan skriva matlista på i iphonen sen när man har tagit en vara så strycker man bara med fingret över den så blir det ett rött streck sen är det bara att gå vidare på listan) Nåja, vi får väl se hur det blir! Jag har nytt nummer nu för er som skulle vilja ha det och som jag inte har gett det till än.
Efter mötet om handifonen så kommer mitt boendestöd och mamma hem till mig, arbetsterapeuten blir kvar och vi 4 ska prata om vad jag och Marita kan göra för att få det att fungera bättre. (Snarare vad Marita kan göra tycker jag) Det känns som att det är jag som måste komma ihåg allt, hon kommer alltid försent och det ringer jämt i hennes telefon när hon är här, det känns så oansvarigt! Hon är trots allt en boendestödjare!
Jag tycker att det är tråkigt att inte Sanna, den andra boendestödjaren, har hört av sig som hon hade lovat. Det kanske skulle fungera bättre praktiskt med henne. Men som vanligt så segar allt och tar alldeles för lång tid så jag orkar inte hoppas på något.
Detta blev ett långt inlägg, jag hade nog mer att säga egentligen men nu har jag sån huvudvärk att jag inte orkar skriva mer.
Hoppas ni mår bra! Kram Sophie
Lite om min ADD osv.
Nu har jag bestämt mig, efter mycket om och med, telefonsamtal till telia och tele2 samt långa samtal med mamma eftersom jag hatar att ta beslut om större saker själv (vill helst att mamma alltid skulle kunna säga ja eller nej och bestämma hur jag ska göra så jag slipper den där beslutsångesten och då snackar vi ÅNGESTEN) Hur som helst så åker jag Marita och Tommi till Gävle imorgon och hämtar min vita iphone, jag vet att det är ett BRA beslut. Det är en enkel telefon som fungerar för mig och mina behov inom ADD´n samt att jag slipper släpa på en mp3 telefon + handdator för nu har jag ALLT I ETT. Ipod, handdator och telefon i ett. Endast en sak för glömska mig att komma ihåg. När min arbetsterapeut väl ringer mig och säger att det är dags att titta på handdatorn så ska jag tacka NEJ! har väntat i ett helt år på den där jäveln och nu tar jag saken i egna händer!!
Så mina kära vänner, jag kommer byta nummer imorgon. Jag har haft det här nummret sen jag var 12-13 år och nu är det nog. Det är så många skumma människor som har fått det nummret och jag kommer även bli av med gamla drogkompisar och dåliga vänner för gott genom att byta. Så HEJMÄER!
Det gick bra i skolan idag. Jag lyckades ta mig dit även fast det tog emot. När jag ska göra någonting måste det kännas "rätt" i kroppen innan jag kan göra det. Känns det inte helt rätt så stannar jag oftast hemma. Det låter säkert helt sjukt för er, jag har aldrig kunna beskriva detta själv förens jag lyckades hitta ord för känslorna för ett halvår sen. Jag måste alltså känna mig tillfreds och ha en "rätt" känsla i kroppen innan jag går hemifrån. Ibland kan jag bli hemma i många dagar, inte umgås med vänner osv för att jag inte orkar ta mig ut. Jag har levt väldigt isolerat i perioder och då har mina katter betytt extra mycket för mig. Jag kan tänka mig att många kompisar och vänner kan uppfatta mig som både lat och oengagerad men det har ingenting med det att göra. Jag vet inte om det är en tvångstanke eller om det är en symptom till ADD´n, allt jag vet att det INTE HANDLAR OM LATHET eller ointresse för kompisar. Detta är inget jag har berättat ofentligt om eftersom jag aldrig har vetat vilka som läser min blogg men nu vet jag exakt vilka som läser så nu öppnar jag mig fullt ut. Min läkare tror att KBT behandling kan vara bra för mig i många syften, men jag är rädd för det. Rädd för att utsätta mig för allt jag inte tycker om (kan) att utsätta mig för. Det kommer vara så jävla svårt..
Nu tog skrivarglädjen slut så nu säger jag hejdå.
Förresten, är det någon som har någon fråga angående ADD eller vad som helst så är det bara att fråga. Var inte rädda! Jag tycker bara att det är roligt att få frågor osv:)
Silverblond åredär
Har förresten haft lite kontakt med min barndomsvän Klara. Jag postade min diktsamling till henne och skrev ett hastigt brev i samma veva, har efter det fått mail av henne och hon gillade verkligen mina dikter och skulle även svara på brevet. Jag har saknat henne: tokiga, galna och snälla Klara. Jag längtar efter brevet. För det finns inget mysigare än att brevväxla.
Jag undrar en sak till: jag har fått för mig att jag ska bli silverblond, kommer det att gå med min mörka färg?
Nu får ni fasiken svara för någon måste ju sitta och klämma på ett svar!!
Nu ska jag fylla mp3:n med ny musik sedan ska jag välja sjal i tusen evigheter sen ska jag gå till bussen men först till affären och köpa frukt.. pust stånk stön. Önskar jag vore karaktären Stånk Tommy..
Molle
Jag känner ingen motivation inför något så jag försöker peppa mig själv med att det snart blir vår, att det snart blir varmt och asfaltsfint väder ute. Men det är ganska långt kvar så tills vidare kämpar jag på. Imorgon ska jag ringa mitt boendestöd och säga åt henne att ta bilen på torsdag så vi kan åka till Gävle och titta på en ny mobiltelefon åt mig. Mina sparpengar som egentligen skulle gå till en strippstång får gå till en iphone istället. Jag behöver den. För den där handdatorn jag ska få från hjälpmedelscentralen verkar ta mer tid än vad jag någonsin hade räknat med. I iphonen finns alla hjälpmedel jag behöver, enkla dessutom. Shoppinglistor, kalendrar, påminnelser, alarm.. Jag kan ladda hem program till den som jag känner att jag behöver.
Äh, orkar inte skriva mer.
Godnatt.
Myrjävlar far åt helvete
Men vad FAN SKA JAG TRO DÅ, när dom känns så här levande.
Finns det ingen medicin som tar bort dom?
Molle
Idag är matte en ledsen matte.
Det blev ingen lägenhet heller.
Nu ska jag äta våfflor.
Tillskott
Igår köpte Tommi två nya fiskar åt oss eftersom vår lilla Silver dog, stackars liten:(
Men det är med stor ära jag får lov att presentera våra nya fiskar MALEN Munchkin och GULDFISKEN Zigge!
Nu är Thailandsresan bokad!! 25 November åker sällskapresangänget (jag, mamma, pappa och Tommi) och blir borta i 2 veckor. Först kommer vi vara på ön Koh Samet och resa runt lite däromkring, dom sista 5 dagarna blir vi i Bangkok. UNDERBART att ha något att se fram emot.
Annars har jag skrivkramp. Har även pärlat klart en beställning på 6 glasunderlägg och ett svamphalsband = 500 kronor;)
Hur mår ni läsare?
RÖSTA NU!!
Hej kära bloggläsare.
Nu behöver jag och Tommi er hjälp. Som dom flesta av er vet så har Tommi släppt en debutplatta på ett lite mindre skivbolag. Nu pågår en tävling arrangerad av metro så vi behöver så många röster vi kan. Det ligger ett PR paket som vinst värt 3,5 miljoner från Universal. Gå in på den här länken (Så rösta och sprid denna länk och be alla ni känner rösta full pott på Tommi. http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma och rösta självklart 5 stjärnor, om ni inte är inloggade på facebook så kommer en sådan ruta komma upp (detta är bara för att man inte ska kunna rösta flera gånger)
Från oss båda till er alla, tack som fan:)
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
http://www.metroonstage.com/artist/tony-koma
Smilfinken
Nu har Patrull-ögonen lagt sig och ångesten har flygit bort.
Om två veckor ska jag skära bort ett jävla födelsemärke som sitter mitt på bröstkorgen som bara växer och växer och klias. På 1-2 år har den gått från att inte finnas alls till att bli 1 cm lång och 0.5 cm bred. Jag hade självklart turen att få min smilfink till läkare. Han ler och skrattar åt allt. Han log till och med de gångerna då han skrev mina remisser för att bli inlagd på psyket i Gävle. Alltså det är inget vänligt leende, det känns som ett stort hånleende. Han har visat sin breda jävliga käft alla gånger jag har suttit mittemot honom i hans sterila rum, sagt att jag inte orkar längre, att jag vill ha remiss för avgiftning, att jag har sån ångest. Han till och med log och sa åt mig att GÅ när jag hyperventilerade och grät i ren förtvivlan i vintras pga min ångest. Det var hemskt. Jag överdriver inte eller hittar på, han sa verkligen åt mig att gå med sitt smilfinkstryne.
Nu ska jag och Tommi lägga oss i nybäddad säng och se på Up!
Thailand
Jag är så glad!!!!!!!!!!!!!
Agneta Patrull
Igår dog vår fisk silver, nu är han i paradiset och plaskar med alla andra simmare. Larry håller till på platsen där Silver dog, när vi får pengar ska vi köpa en ny kompis åt Larry.
Idag fick jag äntligen mitt läkarintyg för körkortstillståndet.
Sakerna i lådan
Pappa kom och hämtade mig i skolan idag vid lunchtid. Fungerade inte som jag skulle idag så jag åkte hem tidigare. Hade ont i magen och ångest men nu känns det lite bättre. Jag har legat uppe i sängen med Kråkan och tittat på filmen Prinsessa som var jätte bra, grät några tårar flera gånger.
Jag har varit ner i källaren och tittat igenom en låda som det ligger saker i från när jag var liten, tex teckningar skolböcker simdiplom osv. Jag vet inte hur många simborgarmärkesdiplom jag bläddrade igenom, hittade även diplomet från simtävlingen jag var med i Gävle, 25 m bröst. Önskar jag hade fortsatt med simmningen..
Jag hittade en dikt som jag skrev 1996 och pixi boken Mimmi diskar som var den gräsligaste och bästa boken jag visste, jag minns att det ilade i hela kroppen på mig när hon ramlade från stolen och slog ut tänderna. Fy fan vad det var obehagligt, lika obehagligt idag när jag hittade boken också, känslor man upplevde som barn känns exakt lika i vuxen ålder, tänk att sånt sitter i så hårt.
(Jag har till och med ritat med bläck över denna bild för att illustrera mitt obehag)
Kickar
Hur får ni bort er ångest? Säg inte "äter benzo" eller liknande, tro mig, ibland vill jag inget annat än att trycka i mig någon stesolid när det är för jobbigt men jag gör det inte, för vet ni varför? Då är jag tillbaks på ruta ett igen och det tänker jag inte utsätta varken mig själv, eller dom i min närhet för.
Jag vill ha enkla tips på hur ni får bort det där hettande trycket över bröstet..
Jag vet hur jag KAN få bort den: det hjälper att göra någonting riktigt roligt, självklart är det helt överdrivna saker som att åka till gröna lund, hyra stuga i fjällen, gå på museum, färga håret, klippa mig, shoppa fast jag inte har några pengar, gå ut och äta på resturang någon kväll. Såna saker får bort min ångest, jag älskar kickar, men jag har inte den ekonomin som mina kickar kostar.
Jag har i alla fall kommit fram till att jag nu för tiden kan gå i en affär och råffa åt mig saker säga "DEN SKA JAG HA" "DEN MÅSTE JAG HA" bestämma mig för att köpa allt och sedan gå runt och njuta av den känslan, den kicken, för att sedan lägga tillbaks sakerna där dom låg när kicken har lagt sig. Det brukar kunna räcka för mig nu för tiden. Om kvällarna sitter jag ofta på tradera och på andra webbutiker och bestämmer mig för vad jag ska köpa och känner hur bra jag mår, efter ett tag försvinner den känslan och jag stänger alla fönster, det är inte lika roligt efter ett tag. Det var svårare förut, då köpte köpte köpte köpte jag utan att tänka efter innan..
Det finns en sak till som får bort min ångest, det är att manistäda eller att ha hundra bollar i luften: jag ska ha så mycket att göra att jag inte har tid till att tänka, allt ska ske samtidigt så att både kropp och själ blir helt utmattad och gärna på galen speedad nivå..
Lite kontateranden så här på torsdagseftermiddagen.
Klumpar av klister och var
Så här känns det just nu (dikten är skriven av mig, från diktsamlingen Myrornas Krig)
Klumpar av klister och var
Klistriga varma klibbklumpar
att koka honung, doppa ner en sked
försöka få bort kladdsmeten
utan vatten och det svider som att
pressa rakblad i redan öppna sår
se det gapa skrika och läka
utan plåster
Kvalmiga kväljande kvävandningar
att känna skräck och äckelstank
i ovädrat rum med låsta dörrar och vilja fly
utan fönster
Tryckande från dunkande, bultande
baskaggar med den argaste takten som finns fast
utan instrument och det känns
som nålar i blicken
när dom säger att dom vet vad jag menar, ni vet
:dom utan ångest.
Myrflimmer
Nu känns det som att myrorna har flyttat in i bröstet på mig, det brusar, flimmrar och hettar över hela överkroppen. Det känns som att någon stryper mig också, typ som att andas genom ett sugrör.
En glad nyhet är att jag fick min xperia såld ikväll OCH att promenadslägenheten gick med på att pruta ner till 75.000 istället för 85.000! Så nu väntar vi på svar från hon som budade 100.000 på min lägenhet och höra om hon är villig att ge 105.000, för då har vi gått halva vägen var då hon erbjöd 90.000 först.
Snälla ni, håll tummarna för oss! Går detta igenom blir det inflyttning om ca 2 månader.
Det går inte framåt
Någon brist i kommunikationen måste det vara på vuxenpsyk i sandviken, dom skriver inte ens ner anteckningar i mina journaler så hur fan ska jag kunna få detta läkarintyg? Jag har ringt 4 gånger minst och stressat på dom men alla verkar ha bullar i öronen.
Nu har jag en undran.. angående någonting helt annat: ska jag sälja min lägenhet för 100.000 som är det högsta jag har fått i bud, eller ska jag vänta och chansa på att någon vill ge mer? Jag vet inte, jag veet inte. Uh...
Köp lägenheten lägenhet, tack!
Tänk att få sitta vid ett riktigt köksbord, riktiga stolar och pärla, skriva och läsa utan att få ont i ryggen, tänk att få ett riktigt datorbord och kunna få stänga en dörr efter sig när man ska sova. Jag har inte kunnat gjort det sen jag bodde hemma (2004). Det ska bli så underbart att få ett riktigt sovrum! Jag kan inte beskriva med ord hur jag längtar! Vi ska få mammas vita köksbord med stolar till och dubbelsängen som också är i vitt och det vita ska fan i mig symbolisera en ljus framtid, friskhet och nya tag! In med det nya, ut med det gamla! Vi behöver det här, du och jag T, en nystart tillsammans <3
På torsdag fyller min superälsklingsMolle fem år. Han ska få bli riktigt ompysslad med tonfisk, rejäl genomgång med borsten, bli badad och få klorna klippta (det kanske låter som en plåga men i själva verket älskar han allt detta, han kurrar och njuter) Kråkan är så avundsjuk på Molle, han kräver mycket mer uppmärksamhet än vad Kråkan gör, han springer efter mammas och mina fötter vart vi än går och ska vara med överallt, jag förstår lilla Kråkan, hon är min favorittjej och jag ger henne av all min kärlek när vi ses men hon blir så himla avundsjuk när jag leker med Molle eller gosar med honom.
Idag orkar jag inte prata om mitt mående eller något som kan få mig att må dåligt. Jag försöker blockera all skit, det går ganska bra.
Jag vill lära mig att göra svinrygg också, hur gör man? Snälla berätta för mig ni som kan! Har jag för kort hår för det? Svara:)
Nu ska jag se på Åh herregud! på ettan av Jonas Gardell, han är bäst! Och igår började Saltön och förra veckan började Boston Tea Party, jag begär inte så mycket mer av livet (egentligen begär jag allt men för stunden, alltså precis i denna sekund.. så är jag nöjd, imorgon eller om tre minuter kanske jag tycker annat, jag måste försöka bli bättre på det här med glädje över det jag har, men jag tror inte det handlar om det, egentligen är jag nöjd hela tiden men min kropp och hjärna spelar spratt med mig så jag blandar ihop vad jag känner, jag inbillar mig)
När ilskan har lagt sig
Kroppen trivs efter bastu och het dusch: det känns nästan i lederna som att jag har tagit sub. Subsubsub.. jag brukade alltid omkring med rött eller gult avklippt sugrör och en påse med rakblad och subutextablett i strumpan, redo för att alltid kunna smita in på toan och förvandla kroppen till njutning. Nu är det 2 år senare och jag nöjer mig med finsk tradition och vatten mot kroppen, låt mig skratta:)
Jag är ganska så väldigt bra, vet ni väl!
Boendestödet
Det är bland annat för dessa problem jag träffar min arbetsterapeut, hon hjälper till att komma på bra lösningar i vardagen. Hon är hur bra som helst. Eftersom mina lappar och kalendrar inte riktigt fungerar för att jag ska komma ihåg saker osv så ska jag få testa den där handdatorn som jag skrev om i tidigare inlägg. Det är värt ett försök i alla fall, förhoppningsvis så kommer det vara ett bra sätt för mig att hålla reda på allt.
Jag hoppas att arbetsterapeuten ringer imorgon! Förra måndagen träffade jag henne och då bestämde vi att vi skulle åka till hjälpmedelscentralen och titta på handdatorn, hon skulle höra av sig inom några dagar för att berätta vilken dag vi skulle åka men hon har inte ringt än. Jag hatar att vänta, det är nog något jag aldrig kommer ha tålamod till.
Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska hitta på med Marita och Sanna imorgon, förmodligen blir det att sortera om alla mappar med papper och djävulskap i dom nya pärmarna som vi köpte förra veckan. Det känns som en djungel så som det är nu. Det blir nog att skriva matlista för en vecka och handla också, om vi hinner.
Nu mår jag lite bättre efter en het bastu och rengöring av intårade sminkrester.
Retningar
Står inte ut med mig själv ibland.
Till er
Om några dagar kommer jag nog inte mena detta men nu var jag tvungen att spy ur mig allt jag känner.
Till min läkare:
Hej ditt jävla rövhål
Om du visste hur mycket ilska ångest och förrvirring min kropp bär på så skulle du nog tagit livet av dig. Ger mig fan på att du anar att jag inte orkar mer snart eftersom du tar ledigt för jämnan och vägrar ringa tillbaks till mig när jag vädjar om hjälp, tro fan de! Åh jag är så jävla förbannad på dig att det värker i hela jävla överkroppen.
Till försäkringskassan:
Hej era äckliga små apor.
Ville bara säga att ni har förgiftat min kropp med er skitdynga om lagar till aktivitetsersättningen.
"HEJ VI ÄR SÅ OTROLIGT DUKTIGA OCH GER AKTIVITETSERSÄTTNING TILL FUNKTIONSHINDRADE OCH DET BÄSTA AV ALLT, NÄR SAMBOLAGEN GÄLLER SÅ SKA DU SOM HAR DIAGNOSEN FÖRSÖRJA DIN RESPEKTIVE PÅ DEN STOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORA SUMMAN VI GER DIG, VISST ÄR VI BRA PÅ DET VI GÖR? VÄRLDENS DUKTIGASTE? HIHIHIHIHIHIHIHIHIHIIIIII"
Till körskolan:
Hej era jubel idioter
Jag hatar er för att ni är så handikappade när det kommer till kommunikation.
Till vägverket
Hej era sega jävlar
Er skulle jag kunna hälla hett kaffe på för nu har jag väntat FÖR LÄNGE PÅ MINA PAPPER DET ÄR ERAT FEL OM JAG INTE FÅR NÅGOT KÖRKORT.
Till soc:
Ni får fan inte ens ett hej, ni får ett jävla hejdå.
Att stå ut
En handi (ett hjälpmedel och handdator som jag ska få genom min arbetsterapeut pga min diagnos)
En Iphone (jag har en gammal hemsk Sony Ericsson med trasig baksida och spruckna tangenter)
En x pole (dansstång/strippstång)
Tvåan på promenaden (lägenheten vi har tittat på, om någon är sugen på att köpa en etta så är min tillsalu!!)
Jag skulle nog vara nöjd sen (nog). Jag är så krävande att inte ens JAG står ut med mig. Men om två månader har jag och Tommi varit tillsammans i ett år, det borde vara ett tecken på att han står ut med mig och det gör mig så himla trygg! Aldrig har någon förstått sig på mig och mina problem på samma plan som han. Andra har backat, försvunnit och helt enkelt missuppfattat hela min personlighet, men inte han. Han är min stora kärlek, min bästa vän.
Jag älskar dig.
För längesedan
Jag åkte förbi L gamla lägenhet idag, tittade upp mot dörren och fönstren hon bodde bakom. Kände bara en sak: undrar hur hon mår? På riktigt, där inuti.
Jag och L upplevde ett helt liv tillsammans på en snabbspolad nivå, det är klart att jag ibland famlar i mörkret och undrar över henne. Min magkänsla säger att hon är så otroligt splittrad, men det är ingenting jag kan göra något åt. Jag kunde inte göra någonting åt sprutan i armen och jag kan inte göra någonting åt hepatit c och idiotvänner heller. Jag får fortsätta hoppas på att det en dag blir bättre och att hon finner något som ger istället för tar.
Energitjuvar
Jag vaknade klockan sju, eller rättare sagt så ringde Tommis alarm då. Det var bara att trycka på tv'n och se på Vakna med the voice som fortfarande håller på. Jag har sovit hela natten utan att vakna, det jobbiga med insomningstabletterna jag äter är att det smakar metall i munnen dagen efter och det smakar dubbelt så illa när jag dricker vatten så jag undviker helst det. Jag har en period nu då jag måste ta en tablett för att kunna somna, jag har så mycket i mitt huvud som jag berättade om igår ( det har jag jämt visserligen men jag kan oftast somna, vilket jag inte kan nu) Jag vet när dom här perioderna kommer för då spänner mina käkar extra mycket.
Idag kommer min älskade Mathilda hit, vi ska knäppa lite bilder till min hemsida och efter det ska fina Mia bjuda mig på lunch på odens! Blev väldigt gladav det erbjudandet:)
Jag har en skoluppgift att skriva färdigt innan mån 09. Jag har inte en jävla aning om vad jag ska skriva om. Det finns inte utrymme i mitt huvud för skolan just nu, det är så mycket annat som händer som mina tankar vill ödsla energi på.
Energitjuvar är förresten det västa som finns. Jag har slitit mig ifrån en vänskap som jag har haft sen jag gick i sjuan, hon var min bästa kompis. Dock har hon alltid stulit min energi och ersatt allt med negativitet. Hon kunde aldrig bli glad över något för min skull, hon kunde aldrig må bra av att jag mådde bra, nej tvärt om. Vad jag glad över något var hon snabb på att komma med någon negativ kommentar, mådde jag bra mådde hon dåligt, mådde jag dåligt mådde hon bra. En sån människa som måste trycka ner andra för att själv må bra. Nu ska hon få barn och det är väl ett slags skydd för omvärlden tänker jag. Att har hon den där bebisen så kommer allt bli bra, samma sak med silikontuttarna. Hur som helst, jag sa upp vår vänskap föra någon vecka sedan, det var som att någon sög ut ett svart moln ur bröstet på mig. Det var nog det starkaste jag någonsin gjort, förutom att sluta knarka osv. Jag har under många många år blivit så sårad av denna människa, blivit så jävla förudmjukad och ledsen, men har aldrig vågat tacka för mig. Nu har jag gjort det och hon blev så arg att hon sa att jag skulle få äta upp allt jag sagt, och så sa hon att jag skulle sluta tro att jag är bättre än alla andra.
Gud så avundsjuk man kan vara! Stackars människa.
Vilken lättnad
Just nu är jag lite upp och ner, tusen tankar brottas i huvudet (jag blir förvånad över att det får plats så många ord och meningar) Önskar att jag hade ett tankealarm, ni vet, istället för ett brandalarm: bara att trycka på en knapp och för att sedan springa ut från sig själv och ut från allt hjärnbrus, att stå utanför på en stor plan och se på medan bokstäverna far runt och krigar med varandra. När allt är lugnt skulle jag kunna gå in igen.
Nu finns det inget alarm, inga droger att fly med: nu får jag stanna kvar och känna tankeklaustrofobi och svänga världens humörsvägningar, jag får känna hur missuppfattningar från omgivningen flödar och viljan att bli förstådd påriktigt svider som tusen nålar mot armen.
Det försigår så mycket här uppe i skallen. Så många tankar som jag tänker igenom och analyserar, jag tänker på ord, ovesäntliga ord som jag repeterar, bokstaverar, får på hjärnan en hel dag: det kan vara ord som "stol" eller "mössa", det kan vara vilket ord eller vilken mening som helst. Dom fastnar hur som helst i mitt huvud som flugor mot klister och jag får inte bort dom förens jag känner mig nöjd i hela kroppen. Att känna mig nöjd är svårt, jävligt svårt när det känns som att det bor någon jävel i mitt huvud som bestämmer att jag aldrig får vara glad/avslappnad/nöjd/lycklig. Är jag självdestruktiv eller är det i min kropp alla jävla UFON bor, som ingen ser?
Jag längtar efter min aspergerutredning. Min läkare lovade att hon skulle försöka skynda på den så att jag får den till våren. Det var hon som för första gången lade märke till mina aspergerdrag, hon skrev i min journal om dom, bland annat att jag alltid reagerar med ilska som den mest naturliga reaktionen och alla mina idéer, fobier och tvångstankar. Det är sällan man ser en person ha enbart ADD, oftast har man asperger, OCD eller liknande utöver ADD´n.
Nu orkar jag inte skriva mer, tappade alla ord. Jag är trött.
Käkarna spänner och jag ska snart lägga mig i sängen, ta en halv insomningstablett och blunda.
Hejdå.
