.

Människan som vi träffade på psyk hade (självklart) inte tagit reda på någon information alls efter den senaste gången vi var där, vilket hon lovade att göra annars hade mötet idag varit helt meningslöst. Det enda hon hade gjort var att föra vidare förfrågan angående min KBT-behandling till en annan i personalen då hon själv inte hade tid (??!) Den personen i sin tur hade fört vidare det och tillslut hade dom tagit upp mitt "case" i terapigruppen och tagit beslutet att jag inte får fortsatt KBT utan ska fortsätta hemma på egen hand med hjälp av det jag hittils har fått lära mig. DESSUTOM sa dom att min behandling redan var avslutad, att dom hade läst mina journaler och kommit fram till det. Det är ju JÄVLIGT lustigt med tanke på att jag och Jenny (min förra KBT terapeut) hade punktat upp alla mina svårigheter som vi skulle ta itu med, ALLT och ALLA problem stod klart och tydligt i journaler och papper vid sidan om, varav den första punkten blev "färdig". Min behandling var knappast avslutad. Dom avbröt den MITT I. Dom hade alltså tagit den slutsatsen genom att Jenny slutade som terapeut, att dom förmodligen skummat igenom journalerna och fått för sig att utvärderingen som jag fick fylla i om HENNE (Jenny) SOM TERAPEUT, (som var som ett avslut för behandlingen med henne) var ett avslut för hela jävla behandlingshelvetet. Jenny hade lovat mig att jag skulle få fortsätta.

Jag sa att jag tänker ta kontakt med hennes chef om jag inte får beviljad fortsatt KBT, att jag tänker KRÄVA ersättning för privat KBT terapeut om det nu är helt omöjligt för dårarna att jag får fortsätta där.

Det hela slutade i alla fall med att hon skulle ta upp detta IGEN, och höra av sig IGEN om två veckor.
Lovar att hon inte har mer kött på benen då heller.

Är det någon som behöver hjälp så är det fan Sandvikens vuxenpsyk då dom absolut INTE kan sköta sitt jobb.
In med er på 27;an för fan!
PACK!

Den senaste tiden har jag skrivit mycket om saker som jag stör mig på. Kan tänka mig att ni retar er på mig, att jag är för bitter och att ni tycker att jag svär för mycket men JAG ÄR BARA ÄRLIG, JAG ÄR SÅ HÄR ;) (jag hatar såna människor också, såna som alltid har "jag är bara ärlig" som argument, som om det skulle göra det okej att säga vad som helst till vem som helst)

Men gott folk, nu ska ni få höra på lite saker som jag gillar:

*Kuddhörn/hörn på täcken. Vi pratar alltså om påslakan och kuddar med sömmen utåt, så det blir så där utstickande, fattarduu? Här hemma har vi endast två påslakanset med såna ljuvliga sömmar och hörn. Det är som att ta farväl av en kär vän när vi ska bädda rent. Jag drar mig för att bädda rent så länge jag kan. Dessutom finns det bara ETT HÖRN av vardera påslakansett som är pillvänliga. När vi ska bädda rent med dom lakanen så måste jag känna på alla hörn så jag får rätt täcke. För er som inte fattar varför jag gillar hörn och vad jag gör med dom så PILLAR jag på dom. Det är någon autistisk besatthet som jag har haft sen jag var barn. Tröjärmar kan också funka. Har just nu 2 tröjor som är helt trasiga i ärmarna för att jag har pillar och haft mig. Jag blir lugn av att pilla på hörn.
*När saker passar perfekt. Som en pussel. Typ när jag ska sortera saker i en låda och jag märker att tex en bok och ett pennset passar PRECIS ihop med bredden på lådan när dom läggs brevid varandra. Eller att jag ska panta flaskor och att jag inser att ALLA flaskor får plats precis i påsen. En till flaska  skulle inte få plats. Alla flaskor passar perfekt i påsen. Känslan av att få saker att passa in är ganska så oslagbar.
*Att gå till frissan. Jag blir alltid på bättre humör av att få någon form av förändring på mig själv. Håret är helt klart bäst.
*Färger och udda saker, som typ varma orgentaliska skimmrande färger och Leif GW Persson prydnad.
*Lukten av nytvättat.
*När det är rent och fint.

Jag återkommer med mer, nu är jag trött.

Hur mötet med psyk gick?
Låt mig säga så här; kärringen vi träffade visste ingenting om varför vi var där. Hon sa att hon "kände sig lite inhoppad och förvirrad". Det var fan 1-2 veckor sedan hon ringde och bokade tiden med mig och under den tiden kunde hon väl ha  tagit reda på ORDENTLIGT vad vårt möte handlade om. Det är ju fan hennes jobb?
Jag berättade att jag hade ringt hab förra veckan, och att dom sa att det inte finns några KBT terapeuter där. Men hon vi träffade idag ville ringa och dubbelkolla i alla fall så att det jag sa stämde. Sedan sa hon "ja här på mottagningen är det ju i alla fall ganska lång kö för att få KBT" URSÄKTA DAMEN: men jag har fan stått i kö i ett år och påbörjat behandlingen och sedan blivit av med den. Ska jag stå i kö igen? Det fanns ju inga resurser nyss?
Hur fan tänker människoaset? Är hon en nykläckt fågelunge? Är hon en vidrig snigel? Nej; hon VET BARA INGENTING. Förstår inte varför vi skulle dit. Det enda vi kom fram till var att vi bokade in en ny tid om två veckor. Hon skulle ta reda på mer tills dess. Slöa jävla puppa!

Jag ska smutskasta Sandvikens vuxenpsykiatri. Jag ska skicka insändare.
Som Håkan Bråkan säger: Det här ska han få fa-aan för. tadethurnivill!

FATTAR NI HUR SKRATTRETANDE DET HÄR ÄR?

Ser ut som en prickigkorv i ansiktet. Rödprickig runt ögonen och i pannan. Bröt ihop tidigare och slog mig själv i ansiktet, grät, hyperventilerde. Så här kommer jag nog se ut tills imorgon. Brukar få så här när jag spyr, det är nog att blodkärlen går sönder.

Bra dag idag! (Bara för att jag fick min korsordstidning med posten, ett fint kort av Mia och Roger som grattis till körkortet samt mina journaler och intyg på mina mediciner till Thailandsresan)

Man känner sig lagomt frisk när man läser. Men det är bara den sjuka sanningen. 



Jag behövde lite uppmuntran idag eftersom jag ska infinna mig hos tandläkaren om en timme. Och tandläkaren är värre än alla knastrande insikter och torkande händer och all ljummen mat tillsammans!!

Eftersom mitt senaste läkarbesök blev inställd pga att läkaren blev sjuk så fick jag en ny tid idag. Mamma och jag åkte dit tillsammans och det var väldigt givande att få träffa Ann igen, det måste ha varit 2 år sedan sist och mycket har hänt på den tiden. Vi fick mycket sagt på en timme.
Huvudfrågorna var
*När börjar min KBT behandling?
*Ann måste skriva ett intyg på att jag får ta med concertan till Thailand
*När får jag en sammanfattning på Asperger utredningen?

Ann skulle ta tag i alla frågor och återkomma så fort hon visste, hon skulle dessutom skriva läkarintyget på medicinen och skriva ut alla journaler kring Asperger utredningen.

Innan vi gick sa Ann "Jag tycker att du är så himla klockren i ditt sätt att prata, du förklarar så bra och är så tydlig!" och skrattade. Sedan fortsatte hon "När du ringde i julas och ville ha ytterligare en utredning kring Asperger så sa du "Nu har jag blivit mer mogen, jag ser saker på ett helt annorlunda sätt och jag är redo för att gå vidare eftersom jag har insett att jag har mer problem än dom som hör till min ADD, jag vill ha en Asperger utredning" och då tänkte jag: Där satt den Sophie!"
Ann hade bara gått och väntat på att jag skulle höra av mig, för hon misstänkte Asperger redan från början. Men ville inte gå på för hårt vid min första utredning. Hon ville låta mig smälta ADD´n först och främst, och sedan låta mig tänka över allt. Och det var helt rätt. Det hade blivit för mycket för mig om jag fick två diagnoser samtidigt. Det var nog rätt tid att få svaret om Asperger nu.