Vilken lättnad
.. det känns att ha en blogg där jag får bestämma vilka som ska läsa. Nu kan jag skriva helt avslappnat. Nu behöver jag inte känna mig begränsad varje gång jag klickar på "nytt inlägg". Jag känner mig trygg nu!
Just nu är jag lite upp och ner, tusen tankar brottas i huvudet (jag blir förvånad över att det får plats så många ord och meningar) Önskar att jag hade ett tankealarm, ni vet, istället för ett brandalarm: bara att trycka på en knapp och för att sedan springa ut från sig själv och ut från allt hjärnbrus, att stå utanför på en stor plan och se på medan bokstäverna far runt och krigar med varandra. När allt är lugnt skulle jag kunna gå in igen.
Nu finns det inget alarm, inga droger att fly med: nu får jag stanna kvar och känna tankeklaustrofobi och svänga världens humörsvägningar, jag får känna hur missuppfattningar från omgivningen flödar och viljan att bli förstådd påriktigt svider som tusen nålar mot armen.
Det försigår så mycket här uppe i skallen. Så många tankar som jag tänker igenom och analyserar, jag tänker på ord, ovesäntliga ord som jag repeterar, bokstaverar, får på hjärnan en hel dag: det kan vara ord som "stol" eller "mössa", det kan vara vilket ord eller vilken mening som helst. Dom fastnar hur som helst i mitt huvud som flugor mot klister och jag får inte bort dom förens jag känner mig nöjd i hela kroppen. Att känna mig nöjd är svårt, jävligt svårt när det känns som att det bor någon jävel i mitt huvud som bestämmer att jag aldrig får vara glad/avslappnad/nöjd/lycklig. Är jag självdestruktiv eller är det i min kropp alla jävla UFON bor, som ingen ser?
Jag längtar efter min aspergerutredning. Min läkare lovade att hon skulle försöka skynda på den så att jag får den till våren. Det var hon som för första gången lade märke till mina aspergerdrag, hon skrev i min journal om dom, bland annat att jag alltid reagerar med ilska som den mest naturliga reaktionen och alla mina idéer, fobier och tvångstankar. Det är sällan man ser en person ha enbart ADD, oftast har man asperger, OCD eller liknande utöver ADD´n.
Nu orkar jag inte skriva mer, tappade alla ord. Jag är trött.
Käkarna spänner och jag ska snart lägga mig i sängen, ta en halv insomningstablett och blunda.
Hejdå.
Just nu är jag lite upp och ner, tusen tankar brottas i huvudet (jag blir förvånad över att det får plats så många ord och meningar) Önskar att jag hade ett tankealarm, ni vet, istället för ett brandalarm: bara att trycka på en knapp och för att sedan springa ut från sig själv och ut från allt hjärnbrus, att stå utanför på en stor plan och se på medan bokstäverna far runt och krigar med varandra. När allt är lugnt skulle jag kunna gå in igen.
Nu finns det inget alarm, inga droger att fly med: nu får jag stanna kvar och känna tankeklaustrofobi och svänga världens humörsvägningar, jag får känna hur missuppfattningar från omgivningen flödar och viljan att bli förstådd påriktigt svider som tusen nålar mot armen.
Det försigår så mycket här uppe i skallen. Så många tankar som jag tänker igenom och analyserar, jag tänker på ord, ovesäntliga ord som jag repeterar, bokstaverar, får på hjärnan en hel dag: det kan vara ord som "stol" eller "mössa", det kan vara vilket ord eller vilken mening som helst. Dom fastnar hur som helst i mitt huvud som flugor mot klister och jag får inte bort dom förens jag känner mig nöjd i hela kroppen. Att känna mig nöjd är svårt, jävligt svårt när det känns som att det bor någon jävel i mitt huvud som bestämmer att jag aldrig får vara glad/avslappnad/nöjd/lycklig. Är jag självdestruktiv eller är det i min kropp alla jävla UFON bor, som ingen ser?
Jag längtar efter min aspergerutredning. Min läkare lovade att hon skulle försöka skynda på den så att jag får den till våren. Det var hon som för första gången lade märke till mina aspergerdrag, hon skrev i min journal om dom, bland annat att jag alltid reagerar med ilska som den mest naturliga reaktionen och alla mina idéer, fobier och tvångstankar. Det är sällan man ser en person ha enbart ADD, oftast har man asperger, OCD eller liknande utöver ADD´n.
Nu orkar jag inte skriva mer, tappade alla ord. Jag är trött.
Käkarna spänner och jag ska snart lägga mig i sängen, ta en halv insomningstablett och blunda.
Hejdå.
Kommentarer
Trackback
