.

Nu har jag fem stygn på bröstet men jag överlevde. Har dessutom två röda nagelavtryck på handen eftersom jag klämde mig själv när smilfinken sprutade in bedövning (det gjorde ONT trots emlaplåstret). Det gick väl rätt bra att ta bort födelsemärket, men det var obehagligt. Just nu börjar bedövningen släppa och det svider så in åt helvete.

Molle mår helt okej, lite trött och har blod på tassen, han vinglar när han går och är jätte törstig. Kråkan luktar skeptiskt på honom.

Vet faktiskt inte om det är så här det ska vara. Att bara säga "Hej" "Hejdå" och sitta på varsin våning trots att man är barn och förälder. Har alltid varit så, har inte varit med om någonting annat,  men jag vet inte hur det går till för er andra.. Smyger mig in lite försiktigt på det här, har aldrig ventilerat om det. Vi får se om jag fortsätter någon annan gång. Nu plåstrar jag igen såren som rivs upp och hetsäter melon och kola.

omdetändåvoreriktigt