.

Så där ser det ut. Jag hoppas att ärret inte blir allt för fult. Nu klias det och spänner och svider. Sitter i mina glansiga neonrosa leggings och är ganska redo för att snart gå hem till Jenny. Jag har behövt förbereda mig sen kl 10 (angående det där jag pratade om förut, att det måste kännas rätt innan jag gör något) Hade jag inte hittat mina rosa leggings så hade det nog inte känts så här bra som det gör och jag hade förmodligen skjutit på att träffa henne men nu räddade dom situationen så jag går om en halvtimme. Jag är konstig. Så konstig att inte ens jag själv förstår mig.

Tacka gud att min läkare ringer på tisdag, jag ska fråga henne vad jag egentligen handlar om.