.

Jag såg på en dokumentär på ettan i söndags som handlade om låsta psykavdelningar. Kände direkt hur bröstet blossade upp och stänkte ångestäckel över mig. Jag fick upp så många minnen från 2007 då jag åkte in och ut på psyk i Gävle några gånger, jag var så liten och rädd! Knarrig äcklig säng, gula väggar, tunna täcken, äcklig mat (jag åt ingenting) vidriga rökrum..  Samtidigt som det var konstigt att se dokumentären så var den väldigt bra. Jag kände igen mig mycket i tjejen som hade bipolär/adhd. Jag önskar att alla psykavdelningar kunde rustas upp, med mer färger och personliga saker. Jag tror att man skulle känna sig mer trygg då. 

Titta hur jag såg ut förresten, på bilden. Det var i samband med någon inläggning och jag var så flöddrad att jag dregglade.