.

Grannens bas dunkar och jag hör varenda skval av hans piss mot vattnet i toaletten, jävligt otrevligt att höra. Mina käkar ömmar eftersom jag har spänt dom hela dagen, vad det beror på vet jag inte men det sätter sig i huvudet i tänderna i tinningen i öronen. Mamma har varit här ikväll, sett på Leta Dance och följt med oss till affären för att storhandla. Kände mig helt tjackad när jag sprang omkring med listan och letade. Blicken var överallt och jag hade svaga rysningar i huvudet, blodtrycksfallet låg och smög i bakgrunden.

Nu har jag äntligen inhandlat min iPhone, den känns toppen! Det lustiga i det hela är att min arbetsterapeut ringde idag och ville att vi skulle ses på måndag och titta på handdatorn (som nu hade bytts mot en handifon, dvs en handdator och telefon i samma) Det kom ganska olägligt eftersom jag nu redan har ett jävligt bra hjälpmedel och jag har ju lessnat på deras evighetslånga väntetid. Men eftersom det skulle ske redan på måndag så tackade jag faktiskt ja, titta kan jag ju alltid göra. Dessutom får jag hembesök av arbetsterapeuten och tanten från hjälpmedelscentralen så jag slipper ta mig någonstans. Jag pratade om detta med mamma och hon tyckte också att jag i alla fall skulle titta på den. Iphonen är trots allt jävligt omtålig: displayen är av glas och den är väldigt halkig att hålla i. Så det kan vara bra att ha en handdator att ta med sig istället för ihponen som jag tänker vara väldigt rädd om. Jag är så jävla slarvig av mig och kommer garanterat tappa iphonen tex när jag tar med mig den till affären och använder den som shoppinglista (det finns en as bra funktion som man kan skriva matlista på i iphonen sen när man har tagit en vara så strycker man bara med fingret över den så blir det ett rött streck sen är det bara att gå vidare på listan) Nåja, vi får väl se hur det blir! Jag har nytt nummer nu för er som skulle vilja ha det och som jag inte har gett det till än.

Efter mötet om handifonen så kommer mitt boendestöd och mamma hem till mig, arbetsterapeuten blir kvar och vi 4 ska prata om vad jag och Marita kan göra för att få det att fungera bättre. (Snarare vad Marita kan göra tycker jag) Det känns som att det är jag som måste komma ihåg allt, hon kommer alltid försent och det ringer jämt i hennes telefon när hon är här, det känns så oansvarigt! Hon är trots allt en boendestödjare!
Jag tycker att det är tråkigt att inte Sanna, den andra boendestödjaren, har hört av sig som hon hade lovat. Det kanske skulle fungera bättre praktiskt med henne. Men som vanligt så segar allt och tar alldeles för lång tid så jag orkar inte hoppas på något.

Detta blev ett långt inlägg, jag hade nog mer att säga egentligen men nu har jag sån huvudvärk att jag inte orkar skriva mer.

Hoppas ni mår bra! Kram Sophie