.

Jag minns när jag var 19 år. Det var sommar och L bodde några hus ifrån mig. Vi gick på subutex, tuggade xanor och köpte stesolid av Ago som nu är död. En dag var L hemma hos sig, hennes mamma hittade en sub 8:a i hennes väska, hon ljög för hennes mamma och skyllde på att det var min tablett. L ringde till mig och berättade att hon hade sagt det, jag blev så jävla förbannad på att min bästa vän anklagade mig utan att jag hade gjort något! Jag skrek åt henne i telefonen och L berättade att hennes mamma hade slängt ut tabletten genom fönstret när hon körde bil. Senare samma dag blev vi vänner igen och gick tillsammans till platsen där tabletten skulle ligga. Vi blev så lyckliga när vi fann den i det ihopsmälta cigarettplasten på vägen. För att gottgöra vad som hade hänt delade vi på tabletten och snortade i oss en varsin lina direkt när vi kom hem. Vi pratade aldrig mer om den dagen.

En bekant till mig berättade idag att L har varit till en läkare angående sin Hepatit C. Läkaren berättade att viruset höll på att gå över och hon kommer bli fullt frisk. Det känns bra. Jag är glad att hon blir fri från Hepatiten.. Men det gör ont att hon inte berättar något för mig längre. Jag tror att det var 1½/2 år sedan vi träffades sist..

Samma bekanta som berättade om L påminde mig om en dag vid jul 07-08. Han har aldrig hållt på med droger och var vid det tillfället väldigt kär i L och dom dejtade. Jag var hög på subutex, L jag och han tittade på Brokeback Mountain och jag hade tagit för mycket sub och rätt var det var sprang jag in på toan och panikspydde.

"Kom på när jag var hos dig. När du helt spontant sprang på toa och spydde. Du kom ut och såg helt förvånad ut. Jag visste inte riktigt vad det handlade om, jag tänkte inte så mycket. Jag var förblindad av att jag fick vara med tjejen jag tyckte om"

Det både smärtar och lättar att få höra sånt här. Smärtar pga att jag var så... lost. Lättar pga att jag har kommit ur det.

Jag vann mot skiten.