.

Fy fan så lättretlig och ostabil jag känner mig! För någon dag sen ville jag hugga huvudet av min granne: jag tyckte att det var hennes fel att allt är som det är, igår slängde jag ett nytvättat lakan i soporna och vet ni varför? JO, skiten hade för mycket ludd på sig så jag blev så förbannad och dumpade det i papperskörgen och ville aldrig någonsin se det igen, idag kröp myrorna så mycket i kroppen på mig att jag ville spätta mig själv med en bläckpenna. Dom där myrorna alltså, jag lovar att jag skulle med sant nöje skjuta sönder varenda liten jävel om dom bara kunde visa sig fysiskt: dom pirrar kittlar susar surrar brusar flimmrar retar och ilar i hela kroppen på mig men mest i armar och ben. Jag spänner mina muskler i hopp om att dom slutar då men dom gör det inte, därför vill jag att min kropp ska ha ont istället, så jag slipper känna dom där jävla insekterna som irriterar mig till vansinne. Men nu är myrorna inga fyskiska insekter, dom är inga verkliga varelser.

Men vad FAN SKA JAG TRO DÅ, när dom känns så här levande.

Finns det ingen medicin som tar bort dom?