Utredning = slutet på maj och klar i juni!
Nu är jag glad! Daniel som hade min ADD-utredning ringde idag och berättade att jag får göra min aspergerutredning i slutet på maj! Anledningen till att jag inte skulle få göra den på ett tag var för att en av psykologerna skulle på mammaledighet. Men eftersom dom visste så mycket om mig och hade mycket material sen ADD-utredningen så skulle dom hinna med att göra asperger-utredningen i slutet på maj, det var så lite som fattades för att få den utredningen klar eftersom dom redan var inne på det spåret tidigare. Mamma har en tid för intervju med Daniel den 17:e maj så då startar hela skiten kan man säga! Undrar om min utskällning till damen som ringde förra veckan hade något med detta att göra? Dom kanske tänkte om.
JAG GILLART; HIPP HIPP HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAA!!!
Ändring Sophie Magnusson!!!
Idag är jag arg på mig själv. Jag försökte verkligen att komma upp imorse, men ögonen åkte igen av sig själv och jag var irriterad och dödstrött, så jag sov över. Sov först till 09 någon gång då Bella ringde och frågade vart jag var, sedan somnade jag direkt om och vaknade halv 11. Läraren hade skickat ett sms till mig "Sätt dig på bussen nu tjejen, du kommer få mycket bra idag på textsamtalet" Om någon bara kunde komma och DRA MIG UPP UR SÄNGEN såna här dagar. Bara DRA MIG HELA VÄGEN UPP OCH TILL BADRUMMET och säga till mig på skarpen att man MÅSTE INTE, varje morgon, stå framför spegeln i en halvtimme för att sminka och fixa håret, det är OKEJ att komma osminkad osv. Fan fan fan, jag kom inte förra veckan på textresponsen och inte idag. Jag behövde verkligen komma dit. Kanske ska säga till mitt boendestöd att ringa och väcka mig på mornarna så att jag verkligen kommer upp? Jag kan inte ha det så här. Marita kommer ikväll så jag ska fråga henne om det skulle vara möjligt.
Igår spontanköpte jag http://eleven.se/too-faced-lip-injection-1392.html på tradera. Billigt och bra. Vi får väl se om jag får några negerläppar!
Måste till ungdomsmottagningen idag. Tommi var nämligen smart nog att komma på anledningen till min enorma huvudvärk. Vet ni var det var? MIN P-RING! Jag började med den i vintras och det är sen dess jag har haft huvudvärken. För två veckor sedan slutade jag med den och värken är nu borta. Det stod som biverkning att man kunde få migrän/huvudvärk. Så jag måste fixa något nytt preventivmedel men vad? Har ni något tips? P-piller glömmer jag att ta.. Jag får helt enkelt ta mig ett snack med någon på ungdomsmottagningen.
Ser ni förresten att jag har sorterat in alla mina inlägg i kategorier? Har dessutom påbörjat min lilla länklista, den kommer bli större, måste bara klura ut vad jag ska dela med mig av.
Ni borde bli bättre på att kommentera.
Vitt hår och svåra ögon
Jag håller på att ordna alla mina inlägg i kategorier, har dessutom satt upp en statistikmätare som visar hur många besökare jag har per dag.
Håret blev ordentligt ljust! Skulle nästan vilja påstå att det är helt vitt nu. Förutom yttepyttelite gula toner längst ner mot topparna. Jag börjar ÄNTLIGEN bli nöjd.
Sitter just nu i soffan och slåss med min andra hjärnhalva som inte har tålamod till att läsa några texter inför morgondagens textrespons i skolan. Det GÅR INTE. Jag har försökt att läsa i flera timmar men jag kommer bara några meningar sedan tittar ögonen åt ett annat håll och hittar på andra projekt att syssla med, som tex stirra på en ramlösaflaska, dra borsten genom håret eller måla en tavla som jag inte heller har tålamod till (jag går bara fram och stirrar på färgen, känner på penslarna och går tillbaks till soffan igen och försöker läsa igen). Så går det runt, i cirklar, hela dagen. Vad ska jag säga till skolan imorgon om jag inte lyckas ta mig igenom dom? Det är bara 3 texter jag behöver läsa och Bellas text känner jag att jag VILL läsa men jag har försökt för många gånger nu. Det går inte. Det kanske är bäst att acceptera det. Jag tar ett sista försök innan jag lägger mig. Går det åt helvete så ska jag samla mog till att säga sanningen imorgon: det gick inte.
Jag blir så trött.
Sedan ringde en psykolog från psyk och vände upp och ner på mitt huvud. Ni kanske minns att jag har skrivit i min blogg om min Aspergerutredning samt min KBT-behandling? Min läkare sa för 1½ månad sedan att jag stod på 1-3 plats i kön och att allt skulle dras igång nu i vår. Psykologen som ringde idag gav mig INTE samma glada besked. Jag får vänta minst 3 månader på att få komma på en bedömmning, och angående utredningen så förstod hon inte hur min läkare hade kunnat sagt så till mig, för vad psykologen kunde se så stod jag INTE långt fram i kön. Jag började skälla ut henne, berättade hur jävla förbannad jag var på deras sätt att aldrig höra av sig, att dom aldrig tycka kunns kommunicera med varandra där på psyk, jag började gråta och skällde ut henne ännu mer. Minns inte så väl vad jag sa, när jag blir så där förbannad så svartnar det för ögonen och munnen lever sitt egna liv med orden. Jag kan säga vad fan som helst och skiter fullkomligt i konsekvenserna av det.
Samtalet avslutades väl med att hon skulle försöka se om jag kunde få en samtalskontakt tills vidare. Då sa jag med bestämd ton att om jag inte ens får en jävla samtalskontakt så tänker jag flytta till Norrland och skita i den här jävla piss psykiatrin i Sandviken. HEJMÄRE!
(Jag tog en rejäl WoW runda efter mitt utbrott och duschade efter det, nu sitter jag i soffan och väntar på att Tommi ska göra klart pastasalladen så att vi kan äta, sedan ska jag Tommi Mia och Roger åka hem till mamma och pappa för att grilla, dricka jordgubbsvin och ha trevligt. Senare ska vi sikta på att gå på krogen och dansa. Ska försöka att förtränga morgonens samtal och fokusera på det roliga)
Att alltid komma med bortförklaringar
Skrev till min lärare att jag har ett möte med mitt boendestöd idag och kan därför inte komma till skolan. Jag har inget jävla möte men vad fan ska jag säga då? Sanningen? Att jag har en spärr i mitt huvud som gör att jag inte kan gå till skolan ibland, pga dåligt humör, trötthet och den där känslan om att det ska kännas rätt. Nej tack, jag hittar hellre på bortförklaringar. Men det är så himla jobbigt! Idag känns det som att alla kroppsdelar sitter på fel ställen. Jag ville så gärna gå till skolan idag för jag blev nöjd över texten som jag skrev, jag ville ha respons och höra vad alla tyckte! Men nu är det som det är, läraren svarade i sms:et att det var synd att jag inte kom för jag hade så bra texter denna vecka.
NåJA.
Spelar WoW tills jag får tillbaks alla kroppsdelar?
Om asperger
Har pratat endel om min aspergerutredning idag med mamma och Marita. Min magkänsla säger att jag kommer få den diagnosen, fast en ganska svag sådan. Det är så mycket som stämmer in, från när jag var liten och nu i vardagen: Mina specialintressen, fobi för att tvätta händerna, svårt att läsa av människor, fobi för fryst mat, svårt för närhet, kan inte sova borta förutom hos mamma och syster, förstår oftast inte ironi, jag kan störa mig så enormt på saker som andra inte alls bryr sig om eller hör, tex att det piper ur näsan på någon när dom andas, att någon smaskar när dom pratar, att någon gör något speciellt sätt.. kanske sätter sig för nära mig eller pillar på något så att det låter och stör...Jag har svårt för olika klädkvalitéer och alla kläder jag äger måste sitta på ett speciellt sätt, när jag var liten hatade jag att klä på mig overaller, galonbyxor, stövlar och vantar för när man drog på sig det korvade sig allt under så som tröjor och byxorna drogs upp det var och är det värsta jag vet. Det känns som att jag dör mentalt, likaså när jag har duschat, det är en procedur som tar kol på mig. Jag skulle kunna rabbla symptomer och beteenden i evigheter, men mycket håller jag för mig själv för att inte verka FÖR dum i huvudet.
Och ibland kan jag tänka "varför ska jag lägga ner energi på allt detta när jag ändå ska dö? när ändå ALLA ska dö?" och då blir jag så förbannad och ledsen. Vill bara spotta någon människa i ansiktet.
Inpräntat
Ingen förstår mig som vanligt, eller vad jag menar, jag förstår inte själv.
Mitt hår är i alla fall blondt nu, fast väldigt gult samtidigt. Tror jag ska färga det knallrött, orkar inte vänta på att bli platina, det verkar ju inte gå ändå. Visst är jag dryg? Så jävla dryg! Så jävla onöjd med allt. Det är som att en stor fet spärr åker ner i mitt huvud och gör om alla rätt till fel.
Tur att Tommi står ut med mig.
Ingen dag
Det känns som att jag är i ett fack mellan förvirring och någonting stort. Det har varit en konstig dag. Det har inte kännts som en riktig dag. Dagen idag har inte haft någon känsla, ingen färg, ingen betydelse eller anledning.
Den har varit skum.
Jag längtar tills jag vaknar imorgon, hoppas att det är en riktig dag då.
Ps. Jag saknar mamma. Ds
Inget liv utan Concerta
Jag lovar er: om jag av någon anledning inte skulle få äta concerta mer så skulle jag ta mitt liv.
Jag ser ingen framtid utan denna medicin. Jag kan inte leva utan concerta.
För en timme sedan var jag irriterad, trött, noll motivation till något (förutom att klia mig på näsan typ) hade inga känslor i kroppen alls förutom en stark tung trötthet, att solen lyste spelade ingen roll. Så jag gick snabbt upp och tog min dagliga dos; 54 + 18 mg concerta + 40 mg Inderal. Och här sitter jag nu påklädd, sminkad, glad, jag orkar göra nästan vad fan som helst nu. Jag är inte längre döda arga zombie-Sophie som jag var för en timme sedan: Jag orkar leva nu. Jag orkar ta itu med dagen och jag har fått tålamod, motivation och en spark i baken tack vare concertan. Det känns jävligt pissigt att behöva äta medicin varenda dag för att bli som en människa, jag blir så trött på mig själv ibland så jag bara vill riva bort allt skinn på kroppen, för jag vill också kunna fungera som nästan ALLA ANDRA GÖR. Jag vill kunna göra så mycket, men jag blir så begränsad med denna helvetes diagnos (som egentligen har väldigt bra sidor också, så som kreativitet, envishet osv osv)
Jag hoppas att KBT;n kan hjälpa mig. För trots concertan har jag en miljon bitar kvar att jobba med. Concertan hjälper till viss del, men tar verkligen inte bort alla problem.
Uppsatsen
För ett år sedan var det en tjej på attention ( en sida för funktionshindrade så som adhd/add/asperger/tourettes...) som ville komma i kontakt med någon inför en intervju om ADHD/ADD i skolåren då hon skulle göra ett examensarbete om det. Jag skrev ett mail till henne och berättade lite om mig själv sedan fick hon mitt nummer och ringde upp, hon intervjuade mig i en halvtimme och som tack fick jag en biobiljett.
Förra veckan fick jag ett mail från henne där hon skrev att uppsatsen äntligen var klar och att jag hette "Karin" i den. Arbetet var på 37 sidor och riktigt intressant läsning:) Jag har inte orkat läst allt än, har bara skummat igenom det hon har skrivit om mig.
Annars har jag opererar stortån och fått benzo intravenöst hela natten, samt packat i hundra inför flytt till låst anstalt.
(Ja, det var drömmar)
Äntligen!!!!
Min läkare gav mig två glada besked idag. Det första var att det bara står två patienter före mig i kön om Asperger utredningen, dvs: inom någon månad bara så sätter utredningen igång. Det andra var att min läkare har satt upp mig på beteende terapins (KBT) kö, vilket inte var lång väntetid alls.
Jag är så himla glad och lättad. Innan hösten är min utredning klar och jag har då även jobbat med mig själv med hjälp av KBT. Min läkare sa att jag är mogen för detta nu, att jag är i rätt fas i livet och jag håller med henne.
Snart får jag mamma och pappa vara med om en till utredning. Vi vet vad vi har att vänta oss eftersom vi gick igenom ADD utredningen, men självklart känns det spännande och nervöst även nu.
Jag kommer få samma psykolog som gjorde min förra utredning och det känns väldigt bra.
Jag är så ivrig och glad över att det äntligen händer något!
Jag har bråttom nonstop
Jag måste lugna ner mig, det här fungerar inte längre.
Att komma hem efter att ha shoppat i Gävle och knappt minnas vad man har köpt och varför är inte okej. Det är INTE OKEJ att stressa sig igenom alla affärer, vara skakig om händerna och låta blicken flacka över alla kläder samtidigt. Och det är INTE OKEJ att komma hem och få ångest, hjärtklappning och märka att kläderna inte passade för att man inte orkade testa i butiken pga stressen. Det är INTE OKEJ att göra en lista på det man SKA KÖPA dvs kläder, sedan komma hem och ha smink, örhängen och andra saker i påsarna. Jag är så jävla slut efter den här dagen. Här har ni anledningen till att jag har boendestöd som följer med mig och handlar osv.
Jag orkar inte ha det så här längre. Varje gång jag är i en butik och ska handla så känns det som att det är en tävling, att jag måstemåstemåste skynda mig att titta på kläderna och jag får inte stanna kvar i butiken för länge. Det känns som att jorden rasar annars. Allt handlar om att skynda, bråttom bråttom nonstop. Jag trodde att det bara satt i mitt huvud, att jag enbart KÄNDE stressen och att det inte syntes utåt. Jag hade fel, både Mia och Tommi har nu intygat att jag beter mig hyper.
Det är inte okej. Jag brinner upp på det här viset.
Ta ner mig på jorden! Gör så att jag kan ta det lugnt! Ta bort mina analyser om allting! Få mig att kunna slappna av! Bara gör något!!
Vad handlar jag om?
Så där ser det ut. Jag hoppas att ärret inte blir allt för fult. Nu klias det och spänner och svider. Sitter i mina glansiga neonrosa leggings och är ganska redo för att snart gå hem till Jenny. Jag har behövt förbereda mig sen kl 10 (angående det där jag pratade om förut, att det måste kännas rätt innan jag gör något) Hade jag inte hittat mina rosa leggings så hade det nog inte känts så här bra som det gör och jag hade förmodligen skjutit på att träffa henne men nu räddade dom situationen så jag går om en halvtimme. Jag är konstig. Så konstig att inte ens jag själv förstår mig.
Tacka gud att min läkare ringer på tisdag, jag ska fråga henne vad jag egentligen handlar om.
Röv
Efter en lång dryg dag avslutades det hela med att jag fick flipp på medicinskåpet och slet tag i det första jag kom åt, vilket var en idominsalvatub, jag böjde och klämde och skrek tills skiten sprack upp och all salva pressades ut på mina händer, sen skrattade jag och satte mig på golvet och grät.
Mitt jävla boendestöd kom aldrig idag. Hon var SJUK. Jag mamma och arbetsterapeuten hade bokat in ett viktigt möte med henne idag klockan 15 men hon kom aldrig. Så vi ringde till Navet och där sa dom att hon var sjuk. Jahapp.
Nu har jag sån huvudvärk att jag bara vill lägga mig ner och sova men jag är för hungrig för det.
Lite om min ADD osv.
Nu har jag bestämt mig, efter mycket om och med, telefonsamtal till telia och tele2 samt långa samtal med mamma eftersom jag hatar att ta beslut om större saker själv (vill helst att mamma alltid skulle kunna säga ja eller nej och bestämma hur jag ska göra så jag slipper den där beslutsångesten och då snackar vi ÅNGESTEN) Hur som helst så åker jag Marita och Tommi till Gävle imorgon och hämtar min vita iphone, jag vet att det är ett BRA beslut. Det är en enkel telefon som fungerar för mig och mina behov inom ADD´n samt att jag slipper släpa på en mp3 telefon + handdator för nu har jag ALLT I ETT. Ipod, handdator och telefon i ett. Endast en sak för glömska mig att komma ihåg. När min arbetsterapeut väl ringer mig och säger att det är dags att titta på handdatorn så ska jag tacka NEJ! har väntat i ett helt år på den där jäveln och nu tar jag saken i egna händer!!
Så mina kära vänner, jag kommer byta nummer imorgon. Jag har haft det här nummret sen jag var 12-13 år och nu är det nog. Det är så många skumma människor som har fått det nummret och jag kommer även bli av med gamla drogkompisar och dåliga vänner för gott genom att byta. Så HEJMÄER!
Det gick bra i skolan idag. Jag lyckades ta mig dit även fast det tog emot. När jag ska göra någonting måste det kännas "rätt" i kroppen innan jag kan göra det. Känns det inte helt rätt så stannar jag oftast hemma. Det låter säkert helt sjukt för er, jag har aldrig kunna beskriva detta själv förens jag lyckades hitta ord för känslorna för ett halvår sen. Jag måste alltså känna mig tillfreds och ha en "rätt" känsla i kroppen innan jag går hemifrån. Ibland kan jag bli hemma i många dagar, inte umgås med vänner osv för att jag inte orkar ta mig ut. Jag har levt väldigt isolerat i perioder och då har mina katter betytt extra mycket för mig. Jag kan tänka mig att många kompisar och vänner kan uppfatta mig som både lat och oengagerad men det har ingenting med det att göra. Jag vet inte om det är en tvångstanke eller om det är en symptom till ADD´n, allt jag vet att det INTE HANDLAR OM LATHET eller ointresse för kompisar. Detta är inget jag har berättat ofentligt om eftersom jag aldrig har vetat vilka som läser min blogg men nu vet jag exakt vilka som läser så nu öppnar jag mig fullt ut. Min läkare tror att KBT behandling kan vara bra för mig i många syften, men jag är rädd för det. Rädd för att utsätta mig för allt jag inte tycker om (kan) att utsätta mig för. Det kommer vara så jävla svårt..
Nu tog skrivarglädjen slut så nu säger jag hejdå.
Förresten, är det någon som har någon fråga angående ADD eller vad som helst så är det bara att fråga. Var inte rädda! Jag tycker bara att det är roligt att få frågor osv:)
Myrjävlar far åt helvete
Men vad FAN SKA JAG TRO DÅ, när dom känns så här levande.
Finns det ingen medicin som tar bort dom?
Kickar
Hur får ni bort er ångest? Säg inte "äter benzo" eller liknande, tro mig, ibland vill jag inget annat än att trycka i mig någon stesolid när det är för jobbigt men jag gör det inte, för vet ni varför? Då är jag tillbaks på ruta ett igen och det tänker jag inte utsätta varken mig själv, eller dom i min närhet för.
Jag vill ha enkla tips på hur ni får bort det där hettande trycket över bröstet..
Jag vet hur jag KAN få bort den: det hjälper att göra någonting riktigt roligt, självklart är det helt överdrivna saker som att åka till gröna lund, hyra stuga i fjällen, gå på museum, färga håret, klippa mig, shoppa fast jag inte har några pengar, gå ut och äta på resturang någon kväll. Såna saker får bort min ångest, jag älskar kickar, men jag har inte den ekonomin som mina kickar kostar.
Jag har i alla fall kommit fram till att jag nu för tiden kan gå i en affär och råffa åt mig saker säga "DEN SKA JAG HA" "DEN MÅSTE JAG HA" bestämma mig för att köpa allt och sedan gå runt och njuta av den känslan, den kicken, för att sedan lägga tillbaks sakerna där dom låg när kicken har lagt sig. Det brukar kunna räcka för mig nu för tiden. Om kvällarna sitter jag ofta på tradera och på andra webbutiker och bestämmer mig för vad jag ska köpa och känner hur bra jag mår, efter ett tag försvinner den känslan och jag stänger alla fönster, det är inte lika roligt efter ett tag. Det var svårare förut, då köpte köpte köpte köpte jag utan att tänka efter innan..
Det finns en sak till som får bort min ångest, det är att manistäda eller att ha hundra bollar i luften: jag ska ha så mycket att göra att jag inte har tid till att tänka, allt ska ske samtidigt så att både kropp och själ blir helt utmattad och gärna på galen speedad nivå..
Lite kontateranden så här på torsdagseftermiddagen.
Det går inte framåt
Någon brist i kommunikationen måste det vara på vuxenpsyk i sandviken, dom skriver inte ens ner anteckningar i mina journaler så hur fan ska jag kunna få detta läkarintyg? Jag har ringt 4 gånger minst och stressat på dom men alla verkar ha bullar i öronen.
Nu har jag en undran.. angående någonting helt annat: ska jag sälja min lägenhet för 100.000 som är det högsta jag har fått i bud, eller ska jag vänta och chansa på att någon vill ge mer? Jag vet inte, jag veet inte. Uh...
Att stå ut
En handi (ett hjälpmedel och handdator som jag ska få genom min arbetsterapeut pga min diagnos)
En Iphone (jag har en gammal hemsk Sony Ericsson med trasig baksida och spruckna tangenter)
En x pole (dansstång/strippstång)
Tvåan på promenaden (lägenheten vi har tittat på, om någon är sugen på att köpa en etta så är min tillsalu!!)
Jag skulle nog vara nöjd sen (nog). Jag är så krävande att inte ens JAG står ut med mig. Men om två månader har jag och Tommi varit tillsammans i ett år, det borde vara ett tecken på att han står ut med mig och det gör mig så himla trygg! Aldrig har någon förstått sig på mig och mina problem på samma plan som han. Andra har backat, försvunnit och helt enkelt missuppfattat hela min personlighet, men inte han. Han är min stora kärlek, min bästa vän.
Jag älskar dig.
Vilken lättnad
Just nu är jag lite upp och ner, tusen tankar brottas i huvudet (jag blir förvånad över att det får plats så många ord och meningar) Önskar att jag hade ett tankealarm, ni vet, istället för ett brandalarm: bara att trycka på en knapp och för att sedan springa ut från sig själv och ut från allt hjärnbrus, att stå utanför på en stor plan och se på medan bokstäverna far runt och krigar med varandra. När allt är lugnt skulle jag kunna gå in igen.
Nu finns det inget alarm, inga droger att fly med: nu får jag stanna kvar och känna tankeklaustrofobi och svänga världens humörsvägningar, jag får känna hur missuppfattningar från omgivningen flödar och viljan att bli förstådd påriktigt svider som tusen nålar mot armen.
Det försigår så mycket här uppe i skallen. Så många tankar som jag tänker igenom och analyserar, jag tänker på ord, ovesäntliga ord som jag repeterar, bokstaverar, får på hjärnan en hel dag: det kan vara ord som "stol" eller "mössa", det kan vara vilket ord eller vilken mening som helst. Dom fastnar hur som helst i mitt huvud som flugor mot klister och jag får inte bort dom förens jag känner mig nöjd i hela kroppen. Att känna mig nöjd är svårt, jävligt svårt när det känns som att det bor någon jävel i mitt huvud som bestämmer att jag aldrig får vara glad/avslappnad/nöjd/lycklig. Är jag självdestruktiv eller är det i min kropp alla jävla UFON bor, som ingen ser?
Jag längtar efter min aspergerutredning. Min läkare lovade att hon skulle försöka skynda på den så att jag får den till våren. Det var hon som för första gången lade märke till mina aspergerdrag, hon skrev i min journal om dom, bland annat att jag alltid reagerar med ilska som den mest naturliga reaktionen och alla mina idéer, fobier och tvångstankar. Det är sällan man ser en person ha enbart ADD, oftast har man asperger, OCD eller liknande utöver ADD´n.
Nu orkar jag inte skriva mer, tappade alla ord. Jag är trött.
Käkarna spänner och jag ska snart lägga mig i sängen, ta en halv insomningstablett och blunda.
Hejdå.
