.

Jag lovar er: om jag av någon anledning inte skulle få äta concerta mer så skulle jag ta mitt liv.
Jag ser ingen framtid utan denna medicin. Jag kan inte leva utan concerta.

För en timme sedan var jag irriterad, trött, noll motivation till något (förutom att klia mig på näsan typ) hade inga känslor i kroppen alls förutom en stark tung trötthet, att solen lyste spelade ingen roll. Så jag gick snabbt upp och tog min dagliga dos; 54 + 18 mg concerta + 40 mg Inderal. Och här sitter jag nu påklädd, sminkad, glad, jag orkar göra nästan vad fan som helst nu. Jag är inte längre döda arga zombie-Sophie som jag var för en timme sedan: Jag orkar leva nu. Jag orkar ta itu med dagen och jag har fått tålamod, motivation och en spark i baken tack vare concertan. Det känns jävligt pissigt att behöva äta medicin varenda dag för att bli som en människa, jag blir så trött på mig själv ibland så jag bara vill riva bort allt skinn på kroppen, för jag vill också kunna fungera som nästan ALLA ANDRA GÖR. Jag vill kunna göra så mycket, men jag blir så begränsad med denna helvetes diagnos (som egentligen har väldigt bra sidor också, så som kreativitet, envishet osv osv)

Jag hoppas att KBT;n kan hjälpa mig. För trots concertan har jag en miljon bitar kvar att jobba med. Concertan hjälper till viss del, men tar verkligen inte bort alla problem.