.

Känns så fel ibland, som att min själ inte passar till den här kroppen, att ingenting hör ihop, alls. Att allt är en såsig röra av tankar, kroppsdelar, känslor och hårstrån som inte hör hemma hos mig. Undrar ibland om jag är ett experiment. Jag kanske är hundra olika personer. Det skulle förklara en hel del i så fall.
Ingen förstår mig som vanligt, eller vad jag menar, jag förstår inte själv.

Mitt hår är i alla fall blondt nu, fast väldigt gult samtidigt. Tror jag ska färga det knallrött, orkar inte vänta på att bli platina, det verkar ju inte gå ändå. Visst är jag dryg? Så jävla dryg! Så jävla onöjd med allt. Det är som att en stor fet spärr åker ner i mitt huvud och gör om alla rätt till fel.

Tur att Tommi står ut med mig.