.

Nu har jag kommit hem från en heldag med Bella! Vi har handlat Jack Daniels, pörrtidning, kolhuvve och ananas! Man skulle kunna tro att vi har haft en rejäl psykos, men vi har bara fotat.

Jag är så trött så jag orkar inte redigera bilderna noga idag. Jag bjuder på några lite mer slarvigt redigerade.

Fotograf: Isabella Lundgren













trött Sophie:

Igår fick jag cpryck och knöck mammas läppstift (som när man är liten ni vet) Jag målade läpparna röda som sjutton. Men jag insåg ganska snabbt att det inte var min grej.

(Titta mitt groteska ärr som jag fick efter dom tog bort födelsemärket förresten. Jag ska försöka få ersättning för det där. Så synligt som ärret sitter så hade jag hellre haft kvar födelsemärket. Ärret är ju fan dubbelt så stort som märket var innan! Trodde aldrig det skulle bli som en sån där stor blobba)







och dääär flippade jag.

Nu ska jag bajsa, sen duscha och vänta på Bella. Ska stanna i valbo och köpa en flaska Jack Daniels inför fotograferingen. SÅ nu säger jag ingenting mer. Hejdå!

Nu säger jag, mina husspöken, kärlekskatter och kompisar på magen godnatt! Så GODNATT!
"Ny dag imorgon" som min mamma är personlig assistent åt, brukar säga. (Han har inget närminne)

Jag har käkspänningar från underjorden, helvetet, djävulen och hela tredje världen. Ångesten river och jag är förvånad att jag inte blöder i huden, för hur kan någonting som gör så ont inte lämna fysiska spår? Jag har svårt att förstå hur det här med ångest fungerar. Smärtan är helt sjuk, och bakom den är jag nog väldigt hungrig, men jag känner ingen matlust alls. Äter några hallon som Mathilda och jag plockade från grannens buske. Jag var så här igår också. Jag vet inte om det beror på ensamheten eller energitömmningen från målandet.

Jag sitter i soffan på nedervåningen och tittar på min favoritkanal; tv4 fakta. Har dessutom börjat läsa Snabba Cash boken, det var på tiden.

Idag har jag och Mathilda fyndat på second hand. Jag köpte bland annat 24 st tallrikar (stora och små) för 75 spänn, 3 små gamla burkar och en cool vinkaraff. Magnus är helt klart nöjd! Sen bjöd jag finkusin på lunch.











Jag är hemskt nöjd!

Eftersom värdet kommer bli dåligt imorgon i Dalarna så skjuter jag, www.isablund.blogspot.com & www.zandrassmink.blogg.se upp vår fotosession till nästa helg istället. Vi behöver SOLSKEN inför våran fotografering. Men Bella och jag är tappra konstmänniskor så vi ska fota imorgon ändå, fast på annan plats. Mer om det imorgon;)

Nu tar jag min bedrövliga röv och går ut till garaget och dansar bort ångesten.

Det är med stor lättnad och nackont som jag kan säga att; nu är den så gott som klar. Det är många svarta linjer som ska fyllas i först, sen så. Ångesten ligger som ett svettigt klibbigt täcke över mitt bröst och spänner som sendrag. Jag mår inte dåligt i huvudet, jag är inte deppig; det blir så här när jag gör något kreativt eftersom jag gör av med så mycket energi. Jag lägger ner hela min själ i det jag gör och fokuseringen är så intensiv att allt som blir kvar är ångest. Det kommer gå över.

Danne har varit snäll och skapat en Spotify playlist som heter "Sophies Stång". I den har han lagt upp massor av sköna låtar som jag kan dansa till, och ni får äran att fylla på med låtar om ni kommer på något!

Länken till playlisten hittar ni HÄR:

Har ni något spontant förslag på vad jag skulle kunna dansa till för musik? Någon speciell låt som ni känner att "DEN HÄR SKULLE VARA ALLA TIDERS"? Jag är väldigt tacksam för svar, för jag vet inte riktigt vad jag vill dansa till.

Det sa i alla fall klick mellan mig och Shpongle direkt igår, när jag testade att dansa till deras psykadeliska låtar.
Den här låten kommer jag äga sönder till, i framtiden:P Så fort jag har blivit tillräckligt duktig så ska jag spela in en film o dansa till denna låt!

Vi får se vad det blir av denna tavla. Det är väldigt pilligt med alla smala linjer. Jag ska dessutom börja arbeta med mycket färg.





Nu har jag målat allt som ska vara svart, självklart har jag glömt alla andra färger hemma i lägenheten, TYPISKT! Jag vill få klar den fan nuuu.

Femtusen volt genom käken
Tappar alla röda trådar i
ren spänningstvivel
Släpper taget om
musklernas händer
Hinner nästan fly undan
när krampkramarna kommer
igen

Innan det blir ny dag så kan vi åtminstone konstatera att jag hatar Black Eyed Peas av hela mitt hjärta.
(Speciellt, jävligt speciellt den där groteska helveteslåten "imma be") Jag får lust att spy ut mina egna tarmar av ren äckel.

Amen!

Jag har tittat på "Livet på BB" eller något i den stilen och nu saknar jag Noah så himla mycket att jag grät en ganska så lång tår nyss. Jag tröstar mig med att glassbilen tutade och ställde sig alldeles utanför huset för en stund sedan. Jag kutade ut med mammas röda foppatofflor och haffade ett gäng med glassar.





Nu ska jag släcka här på nedervåningen och se till så att katterna är inne. Sen ska jag gå upp och vräka mig i mamma och pappas hästenssäng. Så jävla skönt!

"Kom och joina mig på dyngbacken" Mathilda och Tommi! Om ni minns vad jag menar haha!

Jag kunde inte låta bli, har suttit i någon timme och knåpat ihop en till:)

Nu har tavlan som jag målade kommit fram. Så nu får ni se den:)

Gryngrumlig blick.
Kan inte se.
Gräver mina naglar
in i sofftyget.
Epileptiska ögonlock
fladdrar vansinnigt.
Skrapar förbi alla trådar
ner till fodret.
Brännande ränder stramar
ramar in mitt ansikte längst
käklinjerna och stelnar
som stearintårar.

Nu gungar jag in i natten
med kliande myggbettsspår
långt in i huden
Har rivit så många gånger att
betten är av lagrad järn
Kan inte picka;
är på maskerad med vassa
nagellacksfingrar
Klöset blir till gummirubbning
gräver mig ner till klådan
Rosa lackflisor lossnar
lägger sig bland vita aprikosfjun
Rött blandas med rosa
blir till en färg
lika stark
som lagrad järn

Jag somnade till karlavagnen igår kväll, har sovit med dubbla täcken hela natten. Mitt jättetjocka täcke och Tommis lite tunnare. Kanske håller på att bli sjuk? Jag fryser ihjäl. Nu ska jag gä upp och göra iordning någon macka, ta dagens medicindos och titta på snabba cash för andra gången.

Min första dikt på väldigt, väldigt länge! Nu har jag fetingångest. (Jag får det jämt när jag har skrivit)

"Jag förstår vad du menar"

orden kommer ut fjäderlena
öppnar sig mot mig som en
varm hand
försöker smeka mig på huden
försöker borra sig ner i mitt
hjärta
försöker ge mig napp i munnen
försöker se sig själv i mig
försöker klä MIN hjärna
med fel ord för dom
misshandlar mina nervtrådar!

jag vill sätta dig på golvet
sprätta upp ett hål i ditt knä
släppa in mitt myrkrig i dina vener
jag vill slita upp ditt bröst
ställa in en bas och låta
drum'n base gå på högsta volym
tills du hyperventilerar
skvätter dreggel mot tapeten
jag vill ge dig stockholms central som
konstant tinnitus
jag vill byta ut ditt hjärta mot en
vibrator och be dig kolla pulsen
jag vill amputera dina armar
sy fast någon annans

och fråga om du fortfarande förstår
vad jag menar

Jag är yrvaken och känner mig fortfarande kvar i drömmen. Jag har drömt att jag har skjutit i mig heroin hela natten på en toalett med ett gäng sköna tjejer och vi hade det riktigt bra. Min hud blev blå av alla stick och jag gjorde allt bakom ryggen på Tommi. Det var en så speciell känsla att samla ihop alla för att gå in på toan och skjuta. Älskar att jag kan få smaka på det gamla livet utan att det är verklighet. I drömmarna kan ingen dömma mig eller peka med sina fingrar.

Dagens tillfredställelser:

*Slitz kom i brevlådan
*Jag har en BREVLÅDA och inget BREVINKAST
*Ett brev från min nya brevvän Klara kom i brevlådan
*Veckorevyn kom i brevlådan
*Jag lyckades ta fingret ur röven och skapa en annons på blocket för Overhead köpes!
*Jag är trött i ögonen, alltså riktigt trött i ögonen

Dagens ur fokus:

*Det var mammas släktings hemmaslakterikyckling vi åt och det fick jag reda på medan jag tuggade (jag kan inte äta kött när jag vet var det kommer ifrån) Så jag gav kycklingen till mamma.
*Jag har börjat noja upp mig inför mina körlektioner näst nästa vecka, jag vill inte övningsköra med någon Fredrik 22! Jag vill övningsköra med Monica 55 men hon har slutat :(

Glider mellan varma klibbiga lår och bloggande skrikord, smärtan som aldrig tar slut. För någon. Brukar tänka på det där. Hur det kommer sig att vi (djupdykarna) bara kan skriva om det som gör ont, riktigt ont? Varför skriver vi aldrig om det glada? Det lyckliga?

Flätar in oss i lager av lager av lager av trådar av tankar av känslor men, varför är det så? Vlider oss längst ner på botten och geggar runt med våra fötter, ibland vifftar vi och spretar på tårna samtidigt, som om det skulle vara något charmigt med att ligga där nere i avgrunden.

Några godnatt-ordstankar från mig, till dig. God jul!

?

Det blöder. Värker i min kreativitetsådra. Jag vill spy, gråta, skratta och skära mig i tusen bitar. Det känns som att jag har tappat glöden, att jag aldrig kommer kunna göra någonting bra igen. Jag går omkring om dagarna och drömmer om olika projekt, nya skrivstilar, idéer som jag älskar men som jag måste släppa precis när dom har landat i min hand för att tålamodet inte orkar hålla lågan uppe. (Medans jag skriver detta vill jag trycka på delete och sudda ut alla bokstäver, hela bloggen, hela jävla mig.) Jag är inne i någon slags hatperiod och jag ser bara botemedlet i att handla kläder och skapa. Men jag ger upp; det där jävla skapandet och kreativaäckelskiten gör mig så arg, så frustrerad. Jag har så mycket i mitt huvud att jag aldrig någonsin kommer kunna urskilja mina idéer, planer och ord som jag skulle vilja få till en bok, eller kanske sju. Kanske åtta hundra tavlor. Jag kan omöjligt gräva ut allt själv. Det är så ont om utrymme i min hjärna att jag får cellskräck. Kom hit med en grävskopa för fan för jag klarar inte av den här skiten själv! Det brinner i mina ådror. Jag vill kunna känna mig stolt igen, över saker som jag kan skapa. Men så jämför jag mig med andra och på vad dom kan göra, självklart strålar dom mer och kan pissa längre än vad jag kan. I alla fall just nu.

Samtidigt tar saker och ting tid. Jävligt lång tid. För mig. Jag behöver vara off för att kunna komma tillbaka med all världens jävla kraft och slå det som ett knytnävslag i ansiktet på alla; stänka färg och idéer på hela jävla världen. Precis som ett bilbatteri behöver även jag laddas, samla kraft. Vem vet vad jag kommer med härnäst. Pärlor? Foton? Dikter? Målningar? Strippklipp på mig i Las Vegas? Hopprepsmaraton eller ett eget katthem?

Jag skyller på mitt blonda hår. Det är enklast så. Är huvudet dumt så får kroppen lida och jag lider. Har gjort sen jag färgade håret i April. Egentligen längre. Men för att mitt Asperger/ADD tänkade ska bli nöjdt så avrundar jag och sätter punkt där.

Nästa projekt blir att färga håret, kanske redan i veckan. Sen kommer min kropp att fungera som vanligt igen.
Tror ni det?

Sitter på tåget och lyssnar på Eminem's nya skiva Recovery; underbart album! Jag har alltid älskat Eminem men just nu älskar jag honom mer för nu känns han äkta. Hans ord tas på allvar och allt kommer från hans hjärta den här gången. Lyssna på hans skiva! Ni kommer inte att ångra er.

Just nu är tåget vid Arlanda. Om femtio minuter är jag framme i Södertälje Syd där Anders hämtar mig.

Imorse vaknade jag av att jag grät igen; hemska jävla mardrömmar! Jag drömde att min mormor dog och igår drömde jag att min mamma dog. Vad beror detta på? Vad tror ni att anledningen är till dessa drömmar? Det är inte första gånger jag drömmer att mamma dör.

Igår kväll hände det i alla fal något roligt. Jag och Tommi har missat glassbilen förut så igår skulle vi fan ha glass till vilket pris som helst. Vi jagade den där skitbilen i nästan två timmar! Vi hörde den överallt och stod som små barn och väntade och cyklade omkring och letade. Förstår inte hur vi orkade. Mot slutet fick vi sällskap av ev två barn med en otålig pappa. Med dom stod vi och väntade i 40 minuter. Tommi fick nog tillsist och trampade iväg och hann ikapp den där glassgubbstrutten. Han kom tillbaka med ett stort leende och en kartong med Bästismix. Jat hoppas att den otåliga pappan och barnen fick sin glass tillslut.

Nu ska jag lösa korsord tills jag är framme. Ha det bra mina läsare. Pusshej!

Jag trodde aldrig att jag skulle få sota så här mycket för mitt knarkande. Ni kommer inte tro mig när jag säger hur mycket det kommer kosta för att få mitt körkort.

Jag har hittils behövt 2 st intyg av min läkare (angående diagnosen och drogerna) till transportstyrelsen, som intygar att jag är lämpad för att köra bil och att jag är drogfri just nu. Dom intygen kostar 2500 kr styck (!) Jag har fått ytterligare ett brev från transportstyrelsen där det står att jag måste lämna minst 2 st blodprover och 4 st drogtester mellan Juli - December, annars drar dom in körkortstillståndet. Till det behövs ett till läkarintyg om min drogfrihet. Dessutom kostar proverna pengar också, jag skulle kunna tippa på 300 kr styck? Efter december måste jag göra samma sak inom ett halvår igen, 2 blodprover 4 drogtester + ett läkarintyg, efter det behöver jag göra ytterligare samma sak inom ett halvår. Förstår ni hur trött jag är på att vara i den här svängen? Hade jag vetat att det skulle krävas så här mycket från mig för att ta mitt körkort så hade jag aldrig gjort det.
Jag lämnade det andra urinprovet idag, negativt så klart. Dom var noga med att se till så att subutex fanns med på stickan, eftersom jag missbrukade det mer än något annat. Dom visste inte vad förkortningen för subutex på stickan var så jag fick berätta det för dom. Snacka om att jag har hade mycket drogfritid förut.

Ja ni kan ju räkna ut själv hur mycket pengar det kommer gå åt för det här förbannade piss körkortet. Det kommer kosta lika mycket som att ta ett jävla körkort!

Spyr.

Jag sitter i väntrummet på psyk. En kille går fram och tillbaks i rummet... Fram och tillbaks. Jag skulle inte ha brytt mig om det inte vore för att hans skor knarrar som äckligt jävla läder. Jag pallar inte höra mer snart. SITT NER OCH FÅ TYST PÅ DINA FÖRBANNADE SKOR. Gud vilket hemskt ljud. Man kan väl liksom sitta ner i ett väntrum?!

Det finns inte ord som kan beskriva hur skönt det ska bli att komma hem till min syster, lilla Noah och Anders på tisdag. Jag längtar så mycket!

Och nu jävlar ska jag fan hitta en jävla overheadjävel så jag kan börja måla igen för fan! (blocket här kommer jag)

Hm ja, jag blev visst lite rund om fötterna igår. Det var en jätte mysig kväll med Mathilda och Sophie (jag har aldrig tråkigt med er). Nu längtar jag efter bilderna vi tog!

Jag har precis skrivit klart mitt första brev till min nya brevvän Klara! Jag postar det imorgon till dig:) Det känns hur roligt som helst att få brevväxla med någon som jag inte känner.

Imorgon bitti kommer jag känna mig död, jag bara vet det. Jag kommer inte vilja cykla till sjukhuset! Jag har tid halv tio på psyk för att lägga upp en plan hurvida jag ska kissa (ja ni läste rätt). Äh, jag måste ju lämna drogtester i ett halvår för att visa dom där kärringarna och farbröderna på trafikstyrelsen att jag inte knarkar längre. Och jag är så hemskt generös så jag kissar gärna i en mugg framför personal; visst kan dom få mitt urin, låt det smaka för sjutton!

Jag är inne i en dålig period nu. Jag känner mig så tjock! Så eländig att jag knappt vill gå ut.

Nu ska jag se klart på filmen Sebbe. Den verkar bra. 

Jag hade en körrmäbrö och två knäckebrrön i magen; det är klart jag blev full! Jag och TOmmi åkte till navet idag och grillade (har aldrig varit med on ett tystare matbord) Man åt och höll käft, svarade på tilltal och hade bakteriefobi. Dessutom har jag haft lukthallisar hela dagen; svett, koskit, bajs och nybadad hund. Eller också så har jag näsan för nära mun? Vi säger så! Bra! Fint! Hörs! Hej!

Benen som överkokt spaghetti och huvudet som en soft jävel (finner inget annat ord) Så här ska det va! Så avslappnat packad och skön av vitt vin. Hallelujah

Vem är duktig på blogg.se? Snälla hjälp mig att göra om designen, jag fattar ingenting av denna sida!

En låten bildupdate på vad jag har haft för mig dom senaste dagarna kanske vore på sin plats? Jag vet inte om ni tycker det är pisstråkigt att glo på bilder men jag lägger upp dom i alla fall.



Molle (Ferdinand?) ute för första gången.





Solen i ögonen på griskatt'n.





Fina lilla snorKråkan ligger och slappar i skuggan.



Molle var helt slut när han kom in efter en dag utomhus, sov som en stock. På rygg givetvis.



Mitt blåa, gröna, gula, lila och röda poledanceben.



Pladask i pappas säng




Hur lyckades jag få en sån där stor näsa? Det är frågan!



Brudklänningen satt som ett smäck! Nu väntar vi bara på slöjan. KOM NÅGON GÅNG DÅ JAG MÅSTE FÅ FOTA NU!!



Jag har fått för mig att jag vill tatuera Ganesha på överarmen. Han är visdomens gud, och även den som hjälper människan att övervinna hinder och svårigheter, så jag tänkte väl göra Ganesha som en symbol för min drogfrihet.



I måndags var vi på Grönan! Sjukt kul. Det första jag gjorde var att sätta mig i Insane. Jag visste inte ens vad det var för karusell, blev ganska förvånad när den väl började åka;)



Igår.




Också igår. Jag och Tommi åkte till bibblan, jag lånade 4 böcker om Asperger och sen satt vi i fotöljerna och läste tidningar. Fan så skönt det är att sitta där och läsa. Dom bästa tidningarna finns ju där! Situation Sthlm, Kattliv, Ponton, oberoende osv osv osv.
På kvällen cyklade vi till min fina Mathilda. Vi glodde på film och avslutade kvällen med käk på torggrillen!

Det var allt för mig för tillfället.

PUSS!

Det är ganska kul för att duschmunstycket bestämde sig för att gå sönder idag och nu står Tommi och duschar med bara slangen. Det känns så himla antikt!

Nu känns allt lite lättare i huvudet. Det har varit tungt och ostrukturerat i några dagar och veckor men idag föll det mesta på plats. Mamma har hjälpt mig att sortera räkningarna och hon har skrivit ett riktigt bra städschema (vad jag ska börja med, hur jag ska göra och med vad) så nu har vi två listor; en där det står vem som ska göra vad och en som det står hur allt ska göras. Så här är det i mitt huvud, kaos. Tro vad ni vill om mig, att jag är dum i huvudet eller vad som helst. Men listor över det enklaste som finns (enligt dom flesta) hjälper mig något så fruktansvärt.
Mamma läser mycket om asperger just nu eftersom det är så nytt för oss och hon har verkligen förstått nu hur viktigt det är att ha städat och fint hos mig. Har jag inte det så kan jag inte fokusera på något. Är jag arg någon dag utan anledning så är det 99% chans pga att det inte är städat. Det är ett stort störande problem.

Imorgon har vi våran städdag, torsdag. Torsdag kändes liksom rätt. Rent och fint till helgen.

Jag börjar få det fint på balkongen nu. Vi var till ÖB idag och där köpte vi en vit solstol åt mig med turkost tyg. Den är jätte-mycket-Sophie'ig. Dessutom har jag fått brölloppsklänningen nu och den satt som ett smäck.

I helgen är det grillning på navet (en dagverksamhet för människor med funktionshinder, mitt boendestöd har även sina kontor där) och jag funderar på att gå dit. Eva sa att det fanns en tjej där som hette Lina som också skulle komma och Eva kände på sig att jag skulle gilla henne. Hon var också 22 år men pga tystnadsplikt så får Eva inte säga vilken diagnos hon har. Men det kan väl vara bra för mig att träffa nytt folk. Ibland känns det som att jag bara har datorn. Jag väljer det själv på sätt och vis men i alla fall.

På tisdag åker jag hem till min syster och lilla fina Noah. Jag längtar så jag kan dö!!

Har ny korsordstidning bredvid mig så nu kan ni räkna ut vad jag ska göra! (Har snöat in i korsord som fan och löser dagarna ut. Men allt går i perioder för mig så snart kommer jag inte vilja röra en tidning, får lösa så länge det håller i sig)

Det är nybäddat i sängen. Det finns fan inget jag älskar mer än lukten från det blåa softlan sköljmedlet. När jag dör: häll sånt på min grav då! Det är ett krav!

Godnatt:)

Jag är så svettig, klibbig, trött och lågtblodtrycklig (det lät bra) idag.

Har tänk på att jag vill göra så jävla många saker med mitt liv; små projekt som stora, jag vill göra helt omöjligt (eller möjliga) saker. Och alla dom här sakerna som surrar som flugor i hjärnan gör mig galen. För min andra hjärnhalva skriker att

"HAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!! DU ÄR EN IDIOT SOPHIE, SOM OM DU SKULLE LYCKAS FULLFÖLJA ALLA DINA PROJEKT, DU VET JU HUR DU ÄR! DU ORKAR INTE ENS GÖRA KLART EN SAK INNAN DU HAR EN NY IDÉ PÅ GÅNG. GE UPP DIREKT FÖR FAN"

och då är det ju inte så konstigt att jag blir galen!

Jag vill göra massor av saker på dagarna och jag vet vad jag vill göra också men nu har jag börjat ge upp. När jag känner för att skriva på min diktsamling så skiter jag i det, när jag vill scraapbooka så skiter jag i det, när jag vill pärla så skiter jag i det, när jag vill måla så skiter jag i det, när jag vill fota så skiter jag i det.

JAG SKITER I DET

det blir ju enklast så.

Kanske tänker annorlunda imorgon, vi får se.

Mitt boendestöd Eva är så häftig och snäll; världens bästa. Hon har varit här idag och hjälpt mig att komma igång med saker; skriva ett städschema, handlingslista och cykla och handla. Jag var nästan omöjlig idag. Redan imorse bokade jag av min sjukgymnast tid och kände för att dö; håret killades mot axlarna och nacken, ögonen var grusiga och hela kroppen kändes fel, som att jag var fel ihopsatt, missbildad.

Sen kom Eva. Jag ville inte skriva lista, ville inte handla. Men ett städschema gick väl an så vi började med det. Sedan blev det att göra det jag verkligen inte ville: skriva handlingslista. "Jo kom igen nu Sophie det här fixar vi, det går snabbt" Jag vet inte hur hon får mig på bättre humör men jag följde med henne till köket och kom igång ganska så fort med vad jag ville handla osv. Det drygaste kom när vi insåg att listan blev vääldigt lång och att jag inte ville cykla. Jag försökte med allt för att slingra mig ur; ringa mamma och pappa för att be om skjuts men ingen svarade. Jag frågade om dom hade någon bil på navet men den var bokad. Så jag kallsvettades ett tag och Eva peppade mig hela tiden, fast inte på ett uppjagat sätt utan mer naturligt och det är så man ska göra med mig, då går det bra. Så vi cyklade iväg, Tommi Eva och jag. Jag blev så glad när jag kom hem för jag fixade det. Det kändes fan omöjligt innan vi åkte. Fem kassar kom vi hem med och nu ligger jag i sängen och pustar ut. Det pirrar konstigt under mina högra revben också..

Det underliga kom innan vi skulle cykla iväg, då Eva sa "Jag visste redan imorse att du inte skulle vara på humör idag Sophie så jag tänkte boka in en ny tid med dig i helgen så kan vi ta resten av sakerna då om det är något mer du behöver hjälp med". Jag frågade henne hur hon visste att jag inte var på humör och då svarade hon "Men det vet du ju Sophie, jag känner sånt där". Hon är så himla andlig och öppen och bäst.

Jag har inte orkat blogga i helgen. Ramlade lite utanför ramarna här om dagen men nu börjar jag sakta men säkert komma tillbaks. För att varva ner ordentligt åkte jag hem till mamma och sov där Fre - Sön. Det var jätte skönt. Min mamma är världens bästa människa, alltså VÄRLDENS BÄSTA.
Jag har mest löst korsord och myst med mina katter; vi släppte ut dom för första gången i fredags. Molle luktade mest på blommor som Ferdinand och Kråkan pratade med fåglar. Dom båda höll sig kring oss och huset hela tiden så jag hoppas att dom fortsätter i den stilen. Det märks att dom tycker om att vara utomhus och så länge dom lever så tycker jag att dom kan få ett värdigt och bra liv. Molle är ju en exotic och har inte samma jaktinstinkt som andra katter så han skulle inte klara sig ute länge om han kom bort, men jag har läst mycket på internet och det verkar som att perser/exotic håller sig i närheten av ägarna och huset och det gör han än så länge.

Imorgon åker jag till gröna lund med Mia och några av hennes kompisar, det ska bli roligt och jag ska åka ta mig fan allt!

Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta med mitt maniska korsordslösande.

Godnatt.

Jag har inte orkat blogga i helgen. Ramlade lite utanför ramarna här om dagen men nu börjar jag sakta men säkert komma tillbaks. För att varva ner ordentligt åkte jag hem till mamma och sov där Fre - Sön. Det var jätte skönt. Min mamma är världens bästa människa, alltså VÄRLDENS BÄSTA.
Jag har mest löst korsord och myst med mina katter; vi släppte ut dom för första gången i fredags. Molle luktade mest på blommor som Ferdinand och Kråkan pratade med fåglar. Dom båda höll sig kring oss och huset hela tiden så jag hoppas att dom fortsätter i den stilen. Det märks att dom tycker om att vara utomhus och så länge dom lever så tycker jag att dom kan få ett värdigt och bra liv. Molle är ju en exotic och har inte samma jaktinstinkt som andra katter så han skulle inte klara sig ute länge om han kom bort, men jag har läst mycket på internet och det verkar som att perser/exotic håller sig i närheten av ägarna och huset och det gör han än så länge.

Imorgon åker jag till gröna lund med Mia och några av hennes kompisar, det ska bli roligt och jag ska åka ta mig fan allt!

Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta med mitt maniska korsordslösande.

Godnatt.

Ibland kommer allt och sköljer över mig. Tar mig tillbaks. Det gör ont i hela mig av att lyssna på Röyksopp - Only This Moment, samtidigt älskar jag att höra den; Jag saknar henne, jag saknar Linn så jag kan dö.

Ja justja.

Jag vann brudklänningen, 205 spänn!!:D

Detta kommer jag ha på mig på fotosessionen:

Jag har uppdaterat inlägget "En resa" och lagt dit lite mer text, klipp och låtar. Jag ska fylla på med fler bilder och minnen någon annan dag eftersom detta inlägg blev så uppskattat!

Tack ska ni ha!

Dagen startade med det största blodbadet jag någonsin sett och sen dess har jag varit lite ur fokus. Jag har sprängande huvudvärk ikväll. Jag sitter och skakar epileptiskt med mitt vänstra ben och längtar efter alvedon; men jag har ingen. Skulle kunna döda för en tablett med paracetamol eller varför inte en iktorivil? FAN vad arg jag blir ibland, på det här med drogfrihet! Ibland känns dagarna så fruktansvärt meningslösa.

Mia har varit här idag med mig och vi har ätit pastasallad och pratat. Tack för att du finns, du är verkligen en sann vän!

Jag ska snart vinna den där jävla brudklänningen på tradera med Bella.
Sen ska jag.. jag vet inte.

Det var längesedan jag tog bilder på mig själv. Nu när Tommi är på festival så passar jag på haha!

Jag fick den finaste kommentaren jag någonsin har fått:

"sluta aldrig att skriva, sluta aldrig att läsa vad du skriver, sluta aldrig att vara just du,
precis just du behöver finnas å synas för att såna som jag ska orka"

Är det ingen där ute som vill bli min brevvän? :( SERIÖST ALLTSÅ!

Jag skulle så gärna vilja öppna min blogg så att vem som helst kan läsa.. men jag kan inte. Det är så många där ute som jag inte vill ha i mitt liv, som jag inte vill ska snoka och ha koll på mina tankar, planer och sysselsättningar.

:/

Detta var sommaren 2004. Jag bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa då men skulle flytta till Uppsala på hösten för att plugga It-Media och bo på elevhem. Det gick rent ut sagt skit. Jag bodde där i 4 månader men var tvungen att flytta hem igen pga 89% frånvaro från skolan. Dagarna gick till att sova och nätterna gick till att vara vaken med dom andra på elevhemmet. Det var en underbart rolig tid men samtidigt en väldigt trasig tid, vilket jag inte såg då.



Jag tror att det här är december 2005. Jag hade fått en egen lägenhet i sandviken efter att jag kom hem från uppsala. Jag pluggade IT-Media på John Bauer i gävle och var väldigt impulsiv med mitt hår. Jag var på den här tiden mer eller mindre oskuld i drogernas värld förutom att jag rökte hasch och drack alkohol. Denna bild är från en fotosession med en fotograf i gävle. 



Från samma session



Det här är också från den tiden; december 2005.



Det här är en bild på mig och Tommi och det måste vara den 15:e oktober 2005, eftersom fotot är taget dagen då han fyllde år. Jag var så hemskt kär i honom redan då.



Annika hjälpte mig att ta ut dreadsen och då var håret så risigt och slitet så jag färgade det blått. Om det var snyggt är en annan sak..



I början av 2006 hemma hos min syster i södertälje. Jag vet inte varför jag hade den där mössan på mig.



Den 31:a Maj 2006. Jag fyllde år och hade sån fruktansvärd tandvärk och det var här någonstans som mitt benzomissbruk började; för en jävla tand! Jag gick hos en privattandläkare pga min hemska tandläkarskräck och jag hade problem med en tand som fick rotfyllas jag vet inte hur många gånger. Jag gick till tandläkaren en gång i veckan i ca 5 veckor eller liknande. Inför varke besök fick jag 40 mg stesolid av tandläkaren så att min rädsla skulle lägga sig och jotack det gjorde den. Sanningen är att jag längtade nästan till varje tandläkarbesök så att jag fick proppa magen full med stesolid. Ni läsare som har lite koll på benzo osv förstår nog att 40 mg stesolid är väääldigt mycket för en person som inte har någon som helst tolerans alls. Mamma fick i princip bära mig hem efter varje besök. Eftersom jag redan umgicks med "fel sorts kompisar" så fick jag snabbt reda på att jag kunde köpa benzo på gatan. Himmelriket.




I väntrummet hos tandläkaren... Jag var totalt borta i huvudet men jag älskade det. Dom runda vita tabletterna med brytskåra och bokstäverna C och D på var det bästa som fanns.



Jag och min kusin åkte till hultsfred Juli 2006. Det var verkligen hur roligt som helst. Våra tältgrannar rökte hasch öppet bredvid oss och jag började röka 2004 men jag tog underligt nog inte ett bloss. Jag antar att det var för att Mathilda var med <3



Under mitt allra första amfetaminrus. Jag tror att det står 24:e Juli 2006. Jag var förälskad.
Jag och mitt killgäng som jag alltid hängde runt med hamnade i en lägenhet. Jag visste att det fanns tjack där och jag visste att jag ville testa. Väl där hamnade vi alla i en hörnsoffa, J satt och smetade ut tjacket på ett cd-fodral och väntade på att det skulle torka så att jag kunde dra min allra första lina. Det var riktigt dunder klet som dom hade fått tag i och som första gång på amfetamin fick jag mig en ordentlig åktur. Jag kände mig väldigt nervös när jag skulle snorta, men E rullade en femhundring åt mig och visade exakt hur jag skulle göra. Jag snortade i mig linan och drog fingrarna under näsan flera gånger. Sedan satt käften igång. Pratpratprat. Rysningar i hela hårbotten, käkarna åkte karusell och jag älskade allt och alla.

Jag och grabbarna lyssnade alltid på The Gladiatiors, vart vi än var fanns musiken; ur stereon, datorn, mobilhögtalarna.. Dessaa låtar gillade vi mest










Under samma rus fast någon dag senare, eller kanske samma dag fast på kvällen? Jag minns i alla fall att jag skulle möta en kompis på resecentret. Det kändes helt underbart! Så jävla fantastiskt att en kompis skulle komma och hälsa på MIG och jag skulle dessutom CYKLA dit. Jag tänkte på hur jävla skönt håret skulle fladdra i luften när jag cyklade och hur många rysningar det skulle framkalla i min hårbotten. Så jag tog L´s cykel och kände mig som Gud när jag for igenom sandviken.

Här kommer ett klipp som jag.. jag vet inte. Jag hade inte tänkt att visa det. Men det går inte att ta bort från youtube eftersom jag inte vet vad användarnamnet och lösenordet är för klippet då det inte var jag som la upp det men.. Det är i alla fall jag som mummlar i bakgrunden och inte fattar ett skit. Eftersom jag har min blogg lösenordskyddad nu så lägger jag upp klippet. Behöver jag säga att många vakna dygn, amfetamin, förvirrade och speedade hjärnor var inblandade? Herregud.. Vi trodde att allt var på fullt allvar. Vi skapade en hel berättelse på marmeladmackor, helt dödsallvarliga.







Februari/Mars 2007. Natten till min avgiftning. Jag jobbade som vimmelbildsfotograf och jobbade drogpåverkad varje gång. Denna natt sneade jag på xanorstavar och stilnoct. Jag hade min kamera hängandes mot axeln och skulle ner för en trapp på krogen och samtidigt står det en tjej och tar upp all plats i trappen och är helt dum i huvudet tycker jag. Så jag börjar slå henne med mina knytnävar i skallen. Sen minns jag inte så mycket mer. Jag gick hem och såg ut så här i ansiktet. Åkte till avgiftningen i söderhamn på morgonen.




På avgiftningen. Jag var där i 2 veckor men borde ha stannat kvar i 2 månader som dom rekommenderade mig men jag vägrade.



Jag minns så väl den här bilden. Jag hade varit hemma från avgiftningen i en vecka precis och hållt mig från alla droger. Tills jag gjorde det misstaget att gå ut på krogen. Jag gick dit med en vän som var helt anti-droger och väl där inne stöter jag på några flummare. Jag blev erbjuden benzo i rökrummet helt öppet framför min vän och jag tackade ja och tog tabletten i handen. Min kompis slet ifrån mig den och gav tillbaks den till han jag fick den ifrån. Jag sa till henne att jag skojade och inte alls tänkte ta den. När hon sedan vände ryggen till sökte jag ögonkontakt med honom och fick den diskret i handen. Jag låtsades att jag hostade jag svalde tabletten. Drogfriheten förstörd.



Sommaren 2007. Ligger i sängen på psykavdelningen i gävle. Jag åkte in 4 (?) gånger på psyk den sommaren. När jag inte hade droger så kollapsade jag och blev så fylld av ångest att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag hade av någon underlig anledning lyckats få xanor på recept (!!!!) så jag var ordinerad det, psykosmedicinen zyprexa och stilnoct till natten. Jag satt mest inne på rökrummet när jag var där. Det stank apa på hela avdelningen och min bacillskräck och vägran om att äta andras mat visade sitt rätta jag där. Jag hatar och hatade psyk.



En kväll innan jag skulle jobba. Smällde i mig en tramadolkarta.



Så här förvirrad såg jag ut när jag kom hem.

En låt som gick runt och betydde speciellt mycket under denna tid var denna, den samanfattade allt, tyckte L och jag. Det var vi.







Hösten 2007. Här hade jag snöat in i subutex som blev min huvuddrog. Jag hade alltid en liten redline påse med ett rakblad, sugrör och sub8:a i strumpan; vart jag än var! Jag hade till och med mig eländet när jag praktiserade på dagis. När jag var på praktiken en dag hade jag lagt påsen i en ficka på magen och en av barnen knöt sin hand runt den utanpå tröjan och frågade "Sophie vad är det där förnått?" Vad skulle jag säga? "Jo Mario, det är knark".
Sub var det jag älskade mest av alla droger. Dels för att jag älskade att ligga och nodda (att halvsova påverkad, att inte veta om man är vaken eller om man sover) ögonen åkte ihop hela tiden, jag kunde nodda när jag satt framför datorn, när jag var i skolan och när jag skulle byta om inför breakdancen och dels för att jag älskade känslan jag fick i kroppen. Det var som ett slags skydd. Tänk dig att du sveper över dig ett täcke av orgasmkänslor över HELA kroppen och går med den känslan konstant. Det var så jävla skönt, så jävla njutningsfullt.
Sub gav en fruktansvärd klåda och en tendens av att alltid få mig att spy. (Inte bara mig utan även många andra som går på sub) Jag tyckte det var mysigt. Det hörde liksom till att klia mig på armen i noddläge och sedan springa till toaletten för att fontänspy. Det var helt okej, nästan mer än okej. För jag visste ju att ruset skulle ge en extra skön vändning är jag hade kalvat klart. INTA NODDNING!



Sista april 2007. Vi satt i en lägenhet från 10 på morgonen till 01 på natten. Vi skulle egentligen ut och fira sista april och vi var på väg ut hela jävla tiden i huvudet men rent fysiskt så satt vi kvar på exakt samma plats i soffan hela dagen. Vi babblade om allt möjligt och delade upp amfetaminet i olika doser och bombade (=lägga tjacket i toalettpapper/rizzlapapper och svälja). Såna här intensiva ögon fick jag.



Ledsen och förvirrad. Jag vet inte när bilden är tagen.



Min födelsedag 2007. Jag var hög på subutex även då. Hade bara någon dag innan tagit min första sub-tur.



Sensommar 2007. Vi satt jämt på min balkong och rökte. Jag förstår inte hur vi vågade.. Det måste ha luktat!!



Någon dag innan julafton 2007. Jag krossade roppar mellan två skedar och rökte upp i folie genom en sönderplockad penna. Jag orkade inte vänta på tiden det skulle ta för ropparna att börja kicka genom att svälja, så jag rökte istället; allt för att få ruset så snabbt som möjligt.



Fastnade i en soffa en hel natt. Pratade som gud vet vad. När jag och E lämnade lägenheten på morgonen och skulle cykla hem så var det snö ute, vi vart vääääldigt förvirrade. Hade vi fått tvåmannapsykos och fått för oss att det var snö ute? Hade vi varit i lägenheten i flera veckor? Vad FAN hade hänt egentligen?
Vi cyklade hem till mig, tog mer tjack och samma morgon fick jag reda på att en vän som jag träffade på avgiftningen dött av en överdos. Jag grät konstant i tre timmar.



Slitztidning, sub + sugrör = tummen upp.. (hm..)



Här började dom två sista helvetesveckorna innan jag blev drogfri.



Jag fick Kråkan av en kille som vi hängde hos. Det var en riktig pundarlya och vi bar hem henne i en kartong halv tre på natten. Där hade jag även fått i mig 1,5 gram tramadolpulver som började kicka in. Överdos.



Jag kunde inte hålla ögonen öppna, var helt lost.



Jag tänkte att jag aldrig skulle visa denna bild för någon. Men jag ångrade mig. Ser ni vilket jävla pundaräckel jag var? Kolla det flottiga håret! USH.



Tramadol, rohypnol och heroin sätter sina spår, som ni kan se. Detta var den 2:a eller 3:e februari 2008 och den 5:e februari hade jag min första dag som drogfri. Idag har jag varit ren sen dess. Detta tack vare Kråkan, min familj och min älskade kusin. Utan er hade detta, kanske inte varit omöjligt; men väldigt, väldigt svårt!


Jag älskar er! Tack för att ni har trott på mig.

..för en gångs skull.

Mamma ringde dom igår och meddelade att jag har fått min diagnos Asperger nu. Vad dom kom fram till var att jag inte behöver känna pressen att söka jobb eller skola till hösten/vintern/våren. Jag är berättigad att få min aktivitetsersättning fram till hösten 2011 (sedan kan jag ansöka om förlängning givetvis) och då kommer försäkringskassan att ta kontakt med mig igen och stämma av hur allt har gått. Eftersom jag har fått diagnosen så kommer jag att börja på KBT-behandlng i höst och även börja på habilitering. Jag kommer alltså att jobba väldigt mycket med mig själv och mina svårigheter och försäkringskassan höll med mamma och mig om att bara det är ett JOBB så därför behöver jag inte gå till arbetsförmedlingen eller söka skola om jag inte vill.

Jag kan alltså fokusera på mig själv i ett år framöver och komma till ro och gå till botten med mina svårigheter. Jag kan i lugn och ro fixa mitt körkort och ha kul med min poledance utan att ha jobb och skola som ligger och ganger och skaver någonstans. Jag kan ta en sak i taget och detta känns så otroligt skönt. Så förbannat jävla skönt. En sten föll från mitt bröst igår när mamma berättade att hon hade pratat med försäkringskassan.

Jag kanske känner att jag kommer ha tid att plugga något vid sidan om eller ta en praktikplats, man vet aldrig. Men som jag känner nu så tänker jag fokusera på mig själv och inte känna pressen om att inte klara av att göra hundra saker samtidigt.

Dans+körkort+jobb/skola skulle innebära en krock för mig det vet jag.

Ibland är försäkringskassan snäll.

Hej fina läsare!

Idag har det varit en bra dag. Jag startade med ett besök hos min sjukgymnast Kjell som lär mig att andas rätt. Det är tredje gången jag är där nu och det ger mer och mer resultat för varje gång känner jag. Men inför varje gång så har jag väldigt svårt att komma iväg. Det tar emot och jag avbokar och bokar om tiderna hela tiden trots att jag vet att sjukgymnastiken är bra för mig. Jag lurar mig själv att jag klarar mig utan det där och att det är skönare att vara hemma och isolera sig..

Min älskade kusin skjutsade mig dit idag och det var verkligen guld värt. Sedan åkte vi till garaget (haha) och tränade poledance. Vi knäppte många bilder idag. Så här såg det ut, fan vilka framsteg man gör:






















Jag har blåsor i händerna varav en har spruckit upp och svider som FAN. Så det blir nog tyvärr ingen träning för mig imorgon, väldigt synd! Ni anar inte hur ont det gör att släppa händerna och hålla stången mellan låren som jag gör på en av bilderna längst ner. Jag har brännmärken vid insidan av låren. Men alla blåmärken, blåsor och brännmärken är så jävla värt det. För jag älskar redan denna sport och dans DJUPT. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna snurra på detta vis redan efter fjärde dagen, trodde ALDRIG att jag skulle kunna klättra upp och släppa händerna och med hjälp av låren och friktionen kunna hålla mig kvar i luften. Det bästa jag vet är att se resultat när jag gör någonting och det gör jag verkligen med poledancen. Tack till mig själv för att jag tog mig modet att köpa stången och boka in mig på en kurs. TACK MAGNUS!

Igår vann jag och Bella en brudslöja på tradera för 70 spänn! Så snart blir det bröllopp mina vänner... eh.. Närå. Fotografering blir det i alla fall:) Bara klänningen som fattas nu.

Poledance dag 3:



Om en halvtimme hämtar min kära kusin mig, vi ska till garaget och dansa. Mathilda ska nämligen också börja på poledancekursen med mig och igår var vi och tränade på stången. Vi lär oss riktigt snabbt! Men hela kroppen känns som ett enda stort blåmärke. Några snurrar har vi fått till minsann:)

Åh. Wendela från min förra klass har gjort ett jätte fint youtubeklipp med bilder från skrivarlinjen.

Igår fick vi äntligen upp stången hemma hos mamma och pappa, men inte i deras tvättstuga i källaren, utan i deras garage! Perfekt ställe att vara på. Dock är det ett skitigt betonggolv så just nu har jag trasmattor runt om så jag slipper bli smutsig men jag behöver ha något annat som matta för det glider så mycket när jag håller på och snurrar. Gud vilken träningsvärk jag har då! Blåmärken på fötterna och benen. Hela magen och armarna och låren ömmar.

Tommi svettades en hel del när han satt upp min älskade stång:









Det är nog ganska synd ändå att den är hos mamma och pappa. För jag vill dansa mer NU NU NU NU NU. Så himla kul!!!

En nybadad älsklingsmolle:

Berg och dalbanan har varit i full gång hela dagen. Ville skalla mig själv med ett glas rätt i pannan när stod och diskade. Slängde diskborsten ner i vasken och gick in i sovrummet och störtbölade. Nu har jag har gråtit mig till kinesögon. Syns dock inte på denna bild.

Ush jag har varit på dåligt humör hela kvällen. Det kändes som att jag var fängslad i min egen kropp. Jag ville så gärna hitta på någonting men jag orkade verkligen inte. Låg i sängen och stirrade in i väggen i en timme, sedan bytte jag plats till soffan och gjorde samma sak tills Tommi kom och satte på tv;n åt mig och lagade pytt i panna med ägg. Jag tittade på poledance dvd:n och blev ännu mer sugen på att börja dansa. Jag får helt enkelt ta hem stången till mamma och dansa där, fixa mitt egna lilla utrymme i deras källare i tvättstugan och sätta upp speglar osv så jag ser när jag dansar. Med mitt dåliga tålamod så åker vi dit redan imorgon och sätter upp stången. Tommi följer med och hjälper till. Sedan ska mamma bjuda på grillat:) Att ha stången hemma hos mamma och pappa är ett stort plus egentligen då jag kan umgås mer med mina katter samtidigt. Hoppas verkligen att taket är kortare än 2.65 annars jävlar.

Mitt humör blev bättre efter en kvällstur på våra cyklar ner på stan. Vi åt en glass på stadstrappan och tittade på när thailändska tjejer dansade på en scen till thailändsk musik. Det var mysigt och vi började längta till vår resa till Thailand i november ännu mer.

Jag funderar lite över om jag behöver ett nytt körkortstillstånd nu när jag har fått min aspergerdiagnos? Om det är så så vet inte jag om jag orkar längre. (Ja, jag har fått mitt körkortstillstånd nu, det är godkänt och kom med posten igår. Jag måste dock lämna en massa drogtester och blodprover nästa år för att få behålla det)

Det var bra så! Hej!

Mötet imorse gick snabbt och bra. Vi fick träffa kuratorn som har varit inblandad i utredningen. Han gav mig besked om diagnosen förra gången också. Vad jag inte visste den gången var att dom redan var inne på aspergerapåret då. Det fick jag reda på för någon månad sedan. Hur som helst så berättade han för mig Tommi, mamma och pappa om att jag har asperger. När han sa det så kände jag mig inte ett dugg förvånad, men det kändes konstigt, ovant. Det kändes framför allt sorgligt med tanke på att jag har bärt på dessa diagnoser sen jag föddes och först 20 och 22 år senare kommer hjälpen som borde ha kommit när jag var liten. Mamma, pappa och Tommi tog beskedet bra. Dom var också förberedda på detta. Det jag väntar på just nu är läkarutlåtande från min läkare som har semester. Men om ca en eller två veckor är hon tillbaks och då får jag en sammanfattning och på papper att jag har asperger. Det måste skickas in till försäkringskassan osv. Något jag tog upp på mötet imorse var att jag är rädd att folk ska tro att jag är dum i huvudet nu när jag har denna diagnos men då sa alla att jag är ju fortfarande som jag brukar vara. Det är ju sant. Och är det någon som inte accepterar mig för den jag är så är dom människorna ingenting att ha.

Jag är så otroligt less. Jag har huvudvärk och ångest för att solen skiner och jag ligger på sängen med pyamasbyxor och orkar inte gå ut. Vad fan.. Ibland önskar jag att jag orkade hitta på mer saker med människor. Oftast känns det fel och jag orkar inte. Stannar hellre hemma och målar my little ponys eller spelar wow. Jag vill kunna vara spontan på andras vilkor. Detta är något jag ska jobba med på kbt:n i höst.

Dansstångsjäveln har kommit. Självklart ska världen jävlas med mig och göra så att stången inte passar mitt tak trots att det står i instruktionsboken att den ska räcka till 2,74. Jag har fan 2,70 ändå räcker det inte. Så jag får väl ha den hos mamma i tvättstugan i källaren.

"Du har asperger syndrom med stora marginaler" Sa dom på psyk.

Jag är ganska trött och irriterad (inte pga diagnosen) just nu. Så jag uppdaterar lite senare när jag har bättre tålamod. Men nu vet ni i alla fall, att jag har asperger.

Hej mina barn.
Jag ligger nerbäddad i sängen och väntar på att sömnen ska komma och ta mig. Den verkar vara på väg som tur är. Jag tänkte titta lite på Ingen bor i skogen tills vidare, sjukt jävla kul. Typiskt Sophiepropp-humor.
Imorgon är det dagen D igen. Jag har varit med om den förut, en dag i maj 2008. Dagen D står för diagnos och diagnosen jag fick då var ADD. Imorgon visar det sig om jag har asperger eller inte. Jag är jätte nervös. Det är trots allt en stor sak.. Men mamma pappa och Tommi följer med mig på "mötet", det är ju något som rör även dom. Pappa hämtar mig kvart i tio imorgon bitti. Min mage är orolig.
Hoppas att jag får min dansstång imorgon också! Då kommer jag vara den gladaste tjejen på jorden. Nästa i alla fall :)
Idag har lin fina Eva varit hit. Hon var mitt boendestöd förra sommaren, hon jobbar som sommarvikarie och idag började hon hos mig igen och det känns underbart. Hon och jag har så mycket gemensamt och vi connectar så himla bra. Nu ska jag använda iphonens ljuvliga svtplay app och se på ingen bor i skogen. Eller hette det ingen finns i skogen? Hur som helst : pisskul serie! Godnatt och önska mig lycka till inför imorgon. Puss