.

Det blöder. Värker i min kreativitetsådra. Jag vill spy, gråta, skratta och skära mig i tusen bitar. Det känns som att jag har tappat glöden, att jag aldrig kommer kunna göra någonting bra igen. Jag går omkring om dagarna och drömmer om olika projekt, nya skrivstilar, idéer som jag älskar men som jag måste släppa precis när dom har landat i min hand för att tålamodet inte orkar hålla lågan uppe. (Medans jag skriver detta vill jag trycka på delete och sudda ut alla bokstäver, hela bloggen, hela jävla mig.) Jag är inne i någon slags hatperiod och jag ser bara botemedlet i att handla kläder och skapa. Men jag ger upp; det där jävla skapandet och kreativaäckelskiten gör mig så arg, så frustrerad. Jag har så mycket i mitt huvud att jag aldrig någonsin kommer kunna urskilja mina idéer, planer och ord som jag skulle vilja få till en bok, eller kanske sju. Kanske åtta hundra tavlor. Jag kan omöjligt gräva ut allt själv. Det är så ont om utrymme i min hjärna att jag får cellskräck. Kom hit med en grävskopa för fan för jag klarar inte av den här skiten själv! Det brinner i mina ådror. Jag vill kunna känna mig stolt igen, över saker som jag kan skapa. Men så jämför jag mig med andra och på vad dom kan göra, självklart strålar dom mer och kan pissa längre än vad jag kan. I alla fall just nu.

Samtidigt tar saker och ting tid. Jävligt lång tid. För mig. Jag behöver vara off för att kunna komma tillbaka med all världens jävla kraft och slå det som ett knytnävslag i ansiktet på alla; stänka färg och idéer på hela jävla världen. Precis som ett bilbatteri behöver även jag laddas, samla kraft. Vem vet vad jag kommer med härnäst. Pärlor? Foton? Dikter? Målningar? Strippklipp på mig i Las Vegas? Hopprepsmaraton eller ett eget katthem?

Jag skyller på mitt blonda hår. Det är enklast så. Är huvudet dumt så får kroppen lida och jag lider. Har gjort sen jag färgade håret i April. Egentligen längre. Men för att mitt Asperger/ADD tänkade ska bli nöjdt så avrundar jag och sätter punkt där.

Nästa projekt blir att färga håret, kanske redan i veckan. Sen kommer min kropp att fungera som vanligt igen.
Tror ni det?