Tappra små glassbilsbarn

Sitter på tåget och lyssnar på Eminem's nya skiva Recovery; underbart album! Jag har alltid älskat Eminem men just nu älskar jag honom mer för nu känns han äkta. Hans ord tas på allvar och allt kommer från hans hjärta den här gången. Lyssna på hans skiva! Ni kommer inte att ångra er.

Just nu är tåget vid Arlanda. Om femtio minuter är jag framme i Södertälje Syd där Anders hämtar mig.

Imorse vaknade jag av att jag grät igen; hemska jävla mardrömmar! Jag drömde att min mormor dog och igår drömde jag att min mamma dog. Vad beror detta på? Vad tror ni att anledningen är till dessa drömmar? Det är inte första gånger jag drömmer att mamma dör.

Igår kväll hände det i alla fal något roligt. Jag och Tommi har missat glassbilen förut så igår skulle vi fan ha glass till vilket pris som helst. Vi jagade den där skitbilen i nästan två timmar! Vi hörde den överallt och stod som små barn och väntade och cyklade omkring och letade. Förstår inte hur vi orkade. Mot slutet fick vi sällskap av ev två barn med en otålig pappa. Med dom stod vi och väntade i 40 minuter. Tommi fick nog tillsist och trampade iväg och hann ikapp den där glassgubbstrutten. Han kom tillbaka med ett stort leende och en kartong med Bästismix. Jat hoppas att den otåliga pappan och barnen fick sin glass tillslut.

Nu ska jag lösa korsord tills jag är framme. Ha det bra mina läsare. Pusshej!

Kommentarer
Postat av: Klara

Jag har haft sånna mardrömmar jag med, dom känns så äkta! När jag flera gånger drömde att vänner ( bl.a att mathilda blev mördad framför mina ögon) och familj dog så frågade jag mamma och hon hade en bok om drömtydning.

Enligt den boken så ska en dröm som har innehållit ämnet att någon har dött eller haft kopplingar till döden att någonting nytt öppnar sig och kommer in i livet. Nya vägar ska vandras, som att man är färdig med det gamla och öppen för det nya. Nu kankek du förstår dina drömmar lite bättre ;) Puss!

2010-07-20 @ 23:32:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0