.

Mötet imorse gick snabbt och bra. Vi fick träffa kuratorn som har varit inblandad i utredningen. Han gav mig besked om diagnosen förra gången också. Vad jag inte visste den gången var att dom redan var inne på aspergerapåret då. Det fick jag reda på för någon månad sedan. Hur som helst så berättade han för mig Tommi, mamma och pappa om att jag har asperger. När han sa det så kände jag mig inte ett dugg förvånad, men det kändes konstigt, ovant. Det kändes framför allt sorgligt med tanke på att jag har bärt på dessa diagnoser sen jag föddes och först 20 och 22 år senare kommer hjälpen som borde ha kommit när jag var liten. Mamma, pappa och Tommi tog beskedet bra. Dom var också förberedda på detta. Det jag väntar på just nu är läkarutlåtande från min läkare som har semester. Men om ca en eller två veckor är hon tillbaks och då får jag en sammanfattning och på papper att jag har asperger. Det måste skickas in till försäkringskassan osv. Något jag tog upp på mötet imorse var att jag är rädd att folk ska tro att jag är dum i huvudet nu när jag har denna diagnos men då sa alla att jag är ju fortfarande som jag brukar vara. Det är ju sant. Och är det någon som inte accepterar mig för den jag är så är dom människorna ingenting att ha.

Jag är så otroligt less. Jag har huvudvärk och ångest för att solen skiner och jag ligger på sängen med pyamasbyxor och orkar inte gå ut. Vad fan.. Ibland önskar jag att jag orkade hitta på mer saker med människor. Oftast känns det fel och jag orkar inte. Stannar hellre hemma och målar my little ponys eller spelar wow. Jag vill kunna vara spontan på andras vilkor. Detta är något jag ska jobba med på kbt:n i höst.

Dansstångsjäveln har kommit. Självklart ska världen jävlas med mig och göra så att stången inte passar mitt tak trots att det står i instruktionsboken att den ska räcka till 2,74. Jag har fan 2,70 ändå räcker det inte. Så jag får väl ha den hos mamma i tvättstugan i källaren.