.

Ni kan inte föreställa er hur det känns när jag hamnar i dom här groparna. Jag gräver mig långt långt in i mig själv och fastnat där och hela kroppen värker och ögonen bara regnar tårar nonstop. Det är som att vara i en orkan. Allt runtom blåser och stormar och det enda jag kan göra för att skydda mig själv är att gråta. För jag kan inget annat. Jag vet inte hur jag kommer ur det. Eller hur jag gör. För jag kommer ju ur det. Jag är ur det nu och det var bara 20 minuter sedan jag var i stormen. Det är som att jag får blackout. Minns inte hur jag beter mig varje gång för att det ska kännas så här; lugnet efter stormen.