.

Jag har inte speciellt mycket ro till att skriva just nu. Har försökt knappa ner några rader om mitt mående i flera dagar men det blir suddsuddsudd på en gång. Känns värdelöst att skriva. Men snart går det över. Det gör det jämt.

Något som har gått runtrunt i hjärnkontoret dom senaste dagarna är att jag känner mig som världens jävla rövhål som har så svårt att hålla kontakten med mina vänner. Seriöst! Ibland kan det gå veckor utan att jag hör av mig till någon. Det är dels för att jag trivs med att vara själv, dels för att jag har så jävla svårt för att komma till skott. Det känns tomt ibland. Känns ensamt. Samtidigt vet jag att jag har satt mig själv i den här sitsen och jag förstår varför andra inte hör av sig till mig så mycket; Jag är för velig, för tråkig och för dålig på att hitta på spontana saker med mina vänner. Det blir oftast nej från min sida, trots att jag innerst inne VILL. Tro ingenting annat; JAG VILL. Men i såna lägen känns det precis som att det sitter en annan människa i mitt huvud och bestämmer, säger nej till allting. Det är något som kommer automatiskt. Jag ska bli bättre, jag lovar! Jag ska jobba med det här på KBT´n. Det kommer inte gå på en dag. Men jag hoppas att ni förstår, eller, försöker förstå i alla fall. Det räcker för mig.





Om jag inte hade haft min underbara familj, mina vänner och min pojkvän så kan jag se framför mig att jag hade blivit en sån där galen kattkvinna. Hade stängt in mig helt och hållet med mina katter. Löst korsord och snöat fast i enformiga rutiner och beteenden och aldrig någonsin kommit ut. Jag kan fan se det.

Hur som helst. Ni ska ha ett stort tack alla som läser och kommenterar! Det är så roligt att få respons av er. Ni är bäst!

(Videon på kängkillen (den som känner igen honom får en autograf av mig) är INTE hämtad från youtube eller liknande, utan jag fick ett video MMS igår kväll, man har väl fans, liksom)
Nu blev det mycket ")" MEN SE OCH NJUT!!!

Tydligen så har min ryggrad börjat sticka ut igen. Tommi påpekade det igårkväll. Det är nu, när jag ser det på bild som jag faktiskt inser att det ser jävligt osmakligt ut. Hej underhudsfett? Vart är ni?

Klockan kommer ringa 06.00 imorgon. Riktigt jobbigt. Jag ska ju åka på Pole Art tävlingen och bussen till Stockholm går 07.45 från Gävle. Jag tar bilen in och parkerar hos en tjej från klassen, skönt att slippa åka buss från Sandviken till Gävle.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med min medicin (concertan) tar jag den när jag går upp vid 06 så kommer den gå ur kroppen vid 18 tiden och jag kommer bli väldigt trött på kvällen. Tar jag den inte så tidigt utan senare så kommer jag vara så okoncentrerad och grötig i hjärnan att jag inte skulle fixa att köra bil.
Det får bli som det blir, jag tänker ta medicinen när jag vaknar, jag får väl bli trött på kvällen då, det kan inte hjälpas.

Nu måste jag lägga mig i sängen.

(En ny videoblogg med Pruppie är på G, en mycket kanibalistisk sådan)

Ja fy fan. Nu har alla egoister fått sin vilja fram.

Själv ska jag åka till mamma och bli bjuden på min favoriträtt. Nu kanske ni tror att det är pizza, pasta eller något annat coolt. Men ni har så fel! Min favoriträtt är inget mindre än fläskkorv, potatis, purjolök och morötter (alltså man kokar allt i samma kastrull) Åh guu så gött!!! Och nu spyr ni, antar jag:)

Imorgon ska jag fota modellen till pole dance hemsida. Så kära Mathildakusin, när jag kan hämta das kamera?

(ifall det står 240 eller 360p nertill höger här uppe på youtuberutan så klicka på den så det blir 480p istället för bättre kvalitet. Ju högre siffror = desto bättre kvalite på ljud o bild!)

Jag och kattskrutt har varit till veterinären idag. För ett halvår sedan så var vi dit och opererade bort en knöl som han hade vid tandköttet, dom tog prover på knölen och den var inte elakartad (egentligen visste dom inte alls vad det var). Idag upptäckte veterinären en ny knöl långt bak i munnen på Molle (som det kom blod från). Veterinären vi träffade idag hade mer hjärnceller i skallen än dom vi träffade förut, för han lyckades i alla fall klura ut att det berodde på hans sönderavling. (Exotickatter har oftast väldigt trånga tårkanaler som leder till rinnande ögon, intryckt näsa som gör det svårt att andas och underbett) Och det är underbettets fel att knölarna kommer. Molles tänder skaver mot tandköttet och bildar inflammationer och illaluktande käft. Stackars griskatt. Han måste ha as ont när han äter, älskade älskade vännen min.

Det hela slutade med att vi bokade en tid på onsdag för att operera bort knölen och även två av hans bakre tänder. Det lilla kalaset kommer gå på ca 3000-4000 tusen. Men det spelar ingen roll. Molle är mitt liv och jag tänker betala vad som helst för att han ska må bra.

MEN. Att avla sönder katter på detta sätt bara för att människan ska tycka att katten är sötare; dra åt helvete! Djuren lider ju för fan.

Och fler kommer det bli. För det vill ni väl?

Bra dag idag! (Bara för att jag fick min korsordstidning med posten, ett fint kort av Mia och Roger som grattis till körkortet samt mina journaler och intyg på mina mediciner till Thailandsresan)

Man känner sig lagomt frisk när man läser. Men det är bara den sjuka sanningen. 



Jag behövde lite uppmuntran idag eftersom jag ska infinna mig hos tandläkaren om en timme. Och tandläkaren är värre än alla knastrande insikter och torkande händer och all ljummen mat tillsammans!!

Min magkänsla säger att jag ska byta lösenord här på bloggen. Det är något som inte känns helt bekvämt helt enkelt. Så det är nog lika bra att byta lösenord. Men först får detta inlägg vara uppe i några dagar så att alla som vill fortsätta följa mig har en chans att ge sin mail till mig så att jag kan återkomma om lösenordet.

Så mina vänner! Skriv ett mail, eller en kommentar med din adress så jag vet vart jag ska skicka uppgifterna.
Min mail är [email protected]

Idag har jag varit chaffis åt mamma och pappa. Lämnade dom vid 15 tiden och hämtade igen vid 23. Det är hur skönt som helst att köra bil!:) Har varit hos katterna en sväng, där filmade Tommi mig när jag gjorde rent ögonen på Molle haha. Dock vred han kameran efter ett tag, så ni får helt enkelt riskera att få nackspärr:)

Om någon timme ska vi åka och titta på en bil till mig i Falun. Så när jag skriver nästa inlägg kanske jag är bilägare av en mörkblå Peugeot 206! Det ni!

Uh.. Jag har suttit i säkert två jävla timmar och gjort en personlig almanacka på internet som nu är beställd. Jag blir så jävla insnöad när det kommer såna här saker, blir helt manisk. Nu är jag trött, har riktigt synliga blodådror och kalla händer. Men jag kommer få världens coolaste almanacka.

Ett givande samtal mellan mig och Tommi, medan vi åt lunch.

Tommi: Hur fan kommer det sig att man får skitränder i kalsongerna/troserna, egentligen?
Jag: Du det har jag också undrat!
Tommi: Det kan ju inte vara så att det smyger ut lite bajs ibland?
Jag: Neeee
Tommi: Eller är det så att när man fiser så följer det med en massa bajspartiklar som man sedan gnuggar ut?
Jag: Jaaa kanske! För det kan ju inte vara så att man torkar sig dåligt!

Eftersom mitt senaste läkarbesök blev inställd pga att läkaren blev sjuk så fick jag en ny tid idag. Mamma och jag åkte dit tillsammans och det var väldigt givande att få träffa Ann igen, det måste ha varit 2 år sedan sist och mycket har hänt på den tiden. Vi fick mycket sagt på en timme.
Huvudfrågorna var
*När börjar min KBT behandling?
*Ann måste skriva ett intyg på att jag får ta med concertan till Thailand
*När får jag en sammanfattning på Asperger utredningen?

Ann skulle ta tag i alla frågor och återkomma så fort hon visste, hon skulle dessutom skriva läkarintyget på medicinen och skriva ut alla journaler kring Asperger utredningen.

Innan vi gick sa Ann "Jag tycker att du är så himla klockren i ditt sätt att prata, du förklarar så bra och är så tydlig!" och skrattade. Sedan fortsatte hon "När du ringde i julas och ville ha ytterligare en utredning kring Asperger så sa du "Nu har jag blivit mer mogen, jag ser saker på ett helt annorlunda sätt och jag är redo för att gå vidare eftersom jag har insett att jag har mer problem än dom som hör till min ADD, jag vill ha en Asperger utredning" och då tänkte jag: Där satt den Sophie!"
Ann hade bara gått och väntat på att jag skulle höra av mig, för hon misstänkte Asperger redan från början. Men ville inte gå på för hårt vid min första utredning. Hon ville låta mig smälta ADD´n först och främst, och sedan låta mig tänka över allt. Och det var helt rätt. Det hade blivit för mycket för mig om jag fick två diagnoser samtidigt. Det var nog rätt tid att få svaret om Asperger nu.

En väldigt, väldigt vacker kortfilm.

Del 1

Förutom min pappa som heter Tommy, förutom min pojkvän som heter Tommi, så är det här min tredje älskade Tommy, i form av Stånk Tommy! Nu jävlar är det du som tittar;)

Nästan all tolvstegslitteratur har det gemensamt att man använder Stora Bokens sätt att uttrycka sig. "När vi gjorde x så hände y" Detta är en mycket auktoritär form eftersom läsaren identifierar sig med "Vi". I dag får man intrycket av att "vi" är alla de påstådda millioner som har tillfrisknat via AA och det ger en kraft och styrka åt texten som gör det mycket svårt att förhålla sig kritisk och ifråga sättande till det som framförs. Men när boken skrevs så var "Vi" = 100 tal medlemmar. Hur många av dessa som höll sig nyktra resten av livet vet vi kanske inte? Svaret kanske finns hos AA. Jag antar att till viss del skulle man kunna omtolka texten: "Vi hoppas att när du gör x så kommer y att hända" Genomgående för böckerna inom rörelsen är att man utgår ifrån att alla kommer få sina liv förvandlade om man bara följer dessa principer. Baksidan med att uttrycka sig på detta sätt kan vara att om en persons liv inte förvandlas, oavsett hur hårt man än arbetar med Stegen och Programmet, så kommer personen att lägga skulden på sig själv för sitt misslyckande."

Jag fick inte lämna steg 3 i tron om jag var Guden, så som jag uppfattar honom. Ser ni vilken sjuk dubbelmoral det blir? Den sista meningen: så som jag uppfattar honom, borde helt och hållet strykas eftersom dom inte går efter det! Jag fick inte tro på det jag uppfattade som Gud. Så varför har dom det med?

Från www.sektellerbotemedel.se

"När jag läser tolvstegsrörelsens texter så tycks det mig som om att man använder Gud som terapeut. I steg 7 så ber man Gud ta bort de egna karaktärsbristerna. Det är alltså inte personen själv som skall dra sig upp ur sin situation utan det är Gud som skall göra det. I de tidigare stegen har medlemmen dessutom fått lära sig att han/hon är maktlös och egentligen inte kan göra något åt sitt liv. Förändring kan endast ske med Guds hjälp. Medlemmen får på olika sätt lära sig att denna hjälp bäst förmedlas via tolvstegs programmet. Speciellt tydligt blir detta i Stora Boken där man berättar för läsaren att ingen annan form av hjälp utom AA har fungerat. Samma sak gäller i princip de andra programmen men där är man öppnare inför andra former av terapi. Detta gäller speciellt dom nyare grupperna."

"Ett tecken på att det finns "Sektdrag" i tolvstegsrörelsen är den likformighet som finns i åsikter och uttryck. När man talar med "Tolvstegstroende" så är det min erfarenhet att man i bland skulle ha kunnat skriva dialogen på förhand. Det känns inte som man talar med personen man har framför sig. Man talar med "Programmet". Alla svar man får har sin grund i programmet och stegen. Oavsett (Grovt generaliserat) vem man talar med, som är tolvstegsfanatiker, så är det som att tala med en ock samma person - Programmet."

Och så var det. På alla NA möten, AA möten, tolvstegsbehandlingsdagar jag har varit på så tycker jag att det verkar som att alla blir hjärntvättade. På tolvstegsbehandlingen blir man uppmanad till att gå på så många möten man bara kan för att inte få ett återfall, gemenskapen skulle finnas enbart hos tolvsteget, på personerna på mötena. Jag gick aldrig på möten. Jag delade kring det inför alla och berättade hur bra det fungerade utan alla möten. Ledarna på behandlingen tyckte att jag ändå skulle gå på möten så ofta jag kunde, men jag gjorde inte det. Dom flesta som går på möten går ca 3 gånger i veckan, rabblar samma jävla tolv steg och samma jävla inledande texter och är lika jävla uppmuntrande mot dom nya som kommer varje gång. MEN! om en person som är påtänd skulle dyka upp på ett möte så vänder dom ryggen till. Vilket JAG har upplevt. En av deras regler är att om man kommer påtänd så får man inte dela, man ska sitta tyst helt enkelt.
Vid mitt första AA möte dök jag upp riktigt påtänd av morfin, visste inte att man inte fick dela om man var på. Så jag delade. Berättade hur trasigt mitt liv var, hur jag mådde och hur gärna jag ville sluta. När man kommer för första gången på ett möte så ska man få en sponsor, frivilliga ska komma fram och ge namn och telefonnummer för att senare få vägledningn och hjälp inom tolvstegen. INGEN kom fram till mig på det mötet, INGEN sa hej i rökpausen, INGEN sa hejdå när mötet var över. Jag blev behandlad som luft.

Från www.sektellerbotemedel.se

"Den första kontakten med Anonyma Alkoholister

Vid dessa sammankomster bemöts nykomlingen icke sällan utav en överraskande stor vänlighet och intresse från de närvarande. Denna förtäckt planerade spontanitet ger besökaren en känsla av betydelse, att vara efterlängtad, omtyckt, intressant osv. och blir därför, helt naturligt, själv positivt inställd till denna nya gemenskap. Det är under hela inlemmandeprocessen en medveten taktik från sektens sida att dränka nya medlemmar i kärlek för att få dem att trivas och vilja bli en del av sekten. Med denna kärlek, med medkänsla och komplimanger skapar man starka band och en känsla av tillit, säkerhet, omtanke, medkänsla m.m. samt en känslomässig spänning hos den nye.

Detta belyser mycket klart ett faktum som är markant för all sorts sekterism. Det är att de känslomässiga upplevelserna spelar en långt mer centralare roll än det intellektuella, teologiska innehållet i sektens lära (skriven eller oskriven). På samma sätt startar omvändelseprocessen först på en affektiv nivå snarare än på den kognitiva. Först då en medlem är fast förankrad i rörelsen vågar man avslöja sektens teologiska grundvalar, vilket först kan ske blott i beröring utav ganska allmänna etiska principer som ansvar, broderskap, tilltro, kärlek etc."

Om man sedan samtalar med personer som är tolvstegstroendeom att man inte går på möten, utan faktiskt klarar det bra ändå så har i alla fall jag, alltid, fått negativ respons. Eftersom tolvsteget går efter en behandling som aldrig tar slut; en behandling som pågår i hela livet, är det inte uppskattat att man viker av från möten och andra sermonier. Jag kan inte förstå är hur man vecka efter vecka, timme efter timme, år efter år orkar gå på alla dessa möten, repetera samma texter, upprepa samma 12 steg; vara beroende av möten!? Det är INTE att leva för mig! För mig är det enbart ett tecken på att man inte kan lita på sig själv. Tolvstegsmetoden har präntat in att DU INTE KAN KLARA DIG SJÄLV. Att du måste ha den där gemenskapen för att förbli drogfri.

Jag hyser ingen som helst agg mot dom som verkligen tror på detta. Jag tycker att det är hur bra som helst att det är så många som lever drogfritt tack vare denna behandling. Men jag tycker däremot att det är synd att man ägnar sitt liv till att repetera, traggla, ösa skit på sig själv och känna tvång till att gå på möten och följa 12 steg som kanske var skit från början men som senare manipulerades till att bli Gudarnas Gud. Jag tycker att man ska lita på sig själv, ta sig ut i livet, hitta nya sätt att klara av drogfriheten på med hjälp av sin egen kraft!

Jag kan inte påstå att jag ångrar min behandling. Nästan tvärt om, jag är glad att jag gjorde den. Jag kom till insikt om mycket hos mig själv, men jag bibehöll min egna tro och lät mig inte dras in i Gud, möten och att be om kvällarna, som jag faktiskt blev uppmanad till att göra av en ledare. Han sa åt mig att sätta mig på golvet bredvid sängen, knäppa händerna och lägga dom på sängen och be för att få bli drogfri och be för att jag är tacksam för livet. Det jag då undrar över är varför jag skulle be till min mamma, hund eller what ever? Klart det är Gud Gud dom egentligen menar. Men förminskar det genom att ha regeln "så som jag uppfattar honom".

Samma ledare som bad mig att be, skickade ett mail till mig på facebook för ca ett år sedan och frågade hur jag mådde (behandlingen blev jag klar med augusti 2008) Jag svarade och berättade att jag mådde bra trots att jag inte gick på möten och att livet fungerade väldigt bra. Jag frågade sedan hur han mådde och lite allmänt. Jag fick inget svar.

Dansar man inte efter deras pipa så blir man behandlad som luft, i alla fall jag.

Jag kan inte säga att jag gjorde alla steg, jag gjorde dom på mitt egna sätt. Men jag gjorde en självrannsakan. Ledarna fick mig att framstå som den sämsta skiten i världen, förminskade mig som människa och lät mig komma ner till botten på grund av mina tidigare snedsteg.  

Från www.sektellerbotemedel.se

"Bekännelsen, som dels har uppgiften att upprätthålla den etiska normen inom gruppen, dels ger individen en upplevelse av rening (lindrar dennes ständiga skuldkänslor), får dessutom formen utav en rituell handling i Tolvstegsprogrammets femte steg. Genom att osjälviskt utlämna sitt allra innersta visar man sin tilltro till och enhet till sponsorn. Allt, till och med det mest personliga, det som upplevs allra mest skamligt och ångestframkallande hos individen, anförtros den nya sponsorn och medlemmarna binds allt starkare till gruppen.

Men genom handlingens karaktär finns stor risk för att "deltagarna" sjunker in i ett rollspel där de för bekännelseaktens egen skull, inför de andra, börjar bekänna synder de kanske aldrig begått. Bakom detta ligger bland annat en undermedveten uppfattning om att ju mer man bekänner och fördömer sig själv inför de andra, desto större ärlighet uppfattar gruppen att man besitter."

De sista stegen:

4. Vi företog en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska den exakta innebörden av alla våra fel.
6. Vi var helt och håller beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en lista över alla de personer som vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde personligen dessa människor så långt det var oss möjligt utom då detta kunde skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade honom, varvid vi endast bad om instinkt om hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.


Fler kännetecken för vad en sekt är:

"Kännetecken

• En stark ledare eller en grupp av människor, som man hävdar att Gud vägleder på ett speciellt sätt.
• Kritik mot rörelsens lära får inte förekomma.
• Man tar ett totalt avstånd från avhoppare.
• Sekten har nyckeln till det andliga livet och det är endast genom att underordna dig gruppen, som du kan få kontakt med Gud.
• Sekten kräver ett stort personligt engagemang från individen. Man har svårt att få tid med andra intressen.

Ett svart-vitt tänkande. Sektens medlemmar ser sig som upplysta, och världen utanför beskrivs oftast som omedvetna. "

Jag är medveten om att det finns många där ute som inte delar mina åsikter. Jag kan bara gå efter mina egna erfarenheter och det är det som räknas för att få en uppfattning och tycke om något. På många plan är tolvstegsbehandlingen en bra metod, på många plan en dålig. Det dåligaste är att man inte kan tro på sin egna kraft, att man låter sig manipuleras.
Slutligen vill jag påpeka igen att jag inte har någonting emot dom som tror på detta och mår bra av sin behandling, jag har ju själv varit där och deltagit i mycket så jag vet att det är bra för vissa. Jag tror dock att man måste hitta sitt egna liv, hitta sin egna kraft för att kunna blomstra, för att kunna bli tillfreds med hela sig själv.

(Jag skulle kunna skriva oändliga sidor om detta ämne. Men jag är väldigt trött nu. Om ni har några frågor, eller om jag inte har varit tillräckligt tydlig om vissa saker så skriv gärna en kommentar. Det behöver inte handla om tolvsteg, utan rent allmänt. Frågestunden börjar nu!)

Ett stort tack om du orkade läsa ända ner hit! Du är bäst.

JAG KLARADE DET! :D (bjuder på en till grisnäsebild, det ska bli en obligatorisk grej när något bra händer i mitt liv)

(Grejen är den att jag filmar alltid mig själv när jag dansar pole dance ensam. Just för att se vad jag gjorde fel (eller rätt) Sen tar jag print screen så jag kan lägga upp bilder, om någon ville veta:)
(Miljön är inte den bästa, men vad gör man väl inte:P)

Från början var det tänkt att Mathilda och jag skulle åka på Pole art tävlingen i Stockholm. Mina danslärare ordnar med boende, vandrahem och bussresa dit. Jag har redan betalat min biljett och i veckan fick jag reda på att hon inte ska följa med. Jag mailade min lärare nyss och frågade om jag kunde få pengarna tillbaks. Hon ringde upp och berättade att jag inte kunde få pengarna tillbaks men peppade mig till att åka ändå, trots att det inte är en käft från min klass som ska åka dit. Hon berättade att det var fler tjejer som inte kände någon och att hon skulle ordna så att vi får bo tillsammans. Hon är så uppmuntrande, Sofia! Så jag åker! Jag åker ta mig fan! Nu ska jag ta till hjälp av mina positiva symptomer av ADD´n och Asperger och åka! Jag tar hjälp av envisheten, tunnelseendet och kastar bort allt som har med osäkerhet att göra.

Det ska bli så fantastiskt jävla kul att få uppleva Pole Art tävlingen på riktigt. Jag är så glad att min lärare ringde upp istället för att maila. Jag tror att hon verkligen förstår mina svårigheter och sätter sig in i mitt tankesätt mer nu när jag har berättat för henne om allt..

Så. den 25 September kommer jag, Pole Art i Stockholm! Detta trodde jag aldrig om mig själv.

(Nu har jag packat väskan, fyllt i pulver i min smartshake och ska åka hem till mamma och pappa. Jag ska köra strech och styrka och sedan öva på lite trick och gå-ner-i-bryggan)

Ibland känner jag mig fan duktig!

..för att hon vet hur jag fungerar! Hon gjorde världens bästa mat-schema till mig när hon var här i onsdags. Perfekt. Nu har jag satt alarm i telefonen för alla mattider promenader och proteindrinkstider.