.

När jag stod och väntade på bussen till dansen för någon vecka sedan kom en gammal bekant fram till mig, Micke. Han var hos mig tillsammans med Niklas för några år sedan och jag och Linn var riktigt lost då. Han frågade vad vi hade käkat för svampar men det sjuka var att han var minst lika väck som oss. Satt vid min dator och gjorde helsjuka grejer med rösten och pratade om saker som ingen annan än han förstod.
Micke och jag träffades även på tolvstegsbehandlingen. Jag har nog inte berättat någonting för er om den tiden på nyvy (namnet på tolvstegsbehandlingen). Hur som helst så gick vi tillsammans på tolvsteget och han var så klok i allt han delade med sig av på våra rundor; en helt annan människa än den aktiva Micke jag träffade tidigare. Han höll sig ren under hela min behandling vilket var i 3 månader.
Nu när jag träffade honom för någon vecka sedan trodde jag aldrig att han skulle känna igen mig, efter mitt viktras, hårförändring, annorlunda attityd. Men som jag alltid har påstått så syns det i ögonen. En missbrukare hittar alltid en annan missbrukare, aktiv som drogfri. Han hittade mig igen

Micke: Hej du jag måste bara fråga, visst har du gått på nyvy?
Jag: Hej! Ja precis det har jag gjort.
Micke: Jaa fan jag tyckte att jag kände igen dig asså, tyckte jag kände igen, dig.
Jag: Kände igen dig också, vi gick ju ett bra tag tillsammans på Nyvy
Micke: Mmm såå var det ja! Hur går det för dig nu?
Jag: Det går bara bra för mig, varit ren sen behandlingen
Micke: Åh fan jäävlar! Det är ju skit bra! Grattis för fan grattis!
Jag: Tack så jätte mycket. Hur har det gått för dig då?
(Jag såg på långa vägar att han var påtänd)
Micke: Joo det går bra, tar lite då och då men det funkar

Det kändes konstigt att stå mittemot och berätta hur "duktig" man har varit. Det kändes som att jag satte mig på honom och skulle spela bäst, bara för att jag sa sanningen. Jag tyckte synd om honom. Kom tillbaks i gamla tankebanor om hur det är mitt i allt kaos. Samtidigt kan vem fan som helst bli drogfri om dom bara vill, det VET jag. Den som säger att det inte går ljuger, eller så har dom helt enkelt inte tillräckligt med vilja för att palla det. Jag hade en stor fördel när jag slutade och det var mitt stöd runt omkring; min familj, psyk, beroendecentrum, jag hade egen lägenhet, skola, jag hade några drogfria vänner som jag sökte mig tillbaks till. Vissa har inte detta och jag kan verkligen förstå att det är svårare och mer krävande att sluta punda då. Men att säga att det inte går är ren och skär lögn. Allt går om man vill!

Punkt slut.