.

Från början var det tänkt att Mathilda och jag skulle åka på Pole art tävlingen i Stockholm. Mina danslärare ordnar med boende, vandrahem och bussresa dit. Jag har redan betalat min biljett och i veckan fick jag reda på att hon inte ska följa med. Jag mailade min lärare nyss och frågade om jag kunde få pengarna tillbaks. Hon ringde upp och berättade att jag inte kunde få pengarna tillbaks men peppade mig till att åka ändå, trots att det inte är en käft från min klass som ska åka dit. Hon berättade att det var fler tjejer som inte kände någon och att hon skulle ordna så att vi får bo tillsammans. Hon är så uppmuntrande, Sofia! Så jag åker! Jag åker ta mig fan! Nu ska jag ta till hjälp av mina positiva symptomer av ADD´n och Asperger och åka! Jag tar hjälp av envisheten, tunnelseendet och kastar bort allt som har med osäkerhet att göra.

Det ska bli så fantastiskt jävla kul att få uppleva Pole Art tävlingen på riktigt. Jag är så glad att min lärare ringde upp istället för att maila. Jag tror att hon verkligen förstår mina svårigheter och sätter sig in i mitt tankesätt mer nu när jag har berättat för henne om allt..

Så. den 25 September kommer jag, Pole Art i Stockholm! Detta trodde jag aldrig om mig själv.

(Nu har jag packat väskan, fyllt i pulver i min smartshake och ska åka hem till mamma och pappa. Jag ska köra strech och styrka och sedan öva på lite trick och gå-ner-i-bryggan)

Ibland känner jag mig fan duktig!