.

Nu väntar jag på posten. Som alla andra dagar vid den här tiden. Kvart över ett står jag jämt vid fönstret och glor efter postbilen, kan stå och titta i en kvart. Det är en speciell känsla att få post, något nytt kommer in i livet och jag älskar det! Men jag kan bli på otroligt dåligt humör om jag inte får den post jag har väntat på, eller om jag inte får någon post alls. Ush!

 Idag hoppas jag på att få mitt körkort. Jag är så ivrig! Men som vanligt har jag alldeles för bråttom och tror att allt ska komma dagen efter. Jag försöker lära mig att man måste vänta här i livet. Jag hatar ordet vänta. Ser helst att man kan hitta på ett annat ord för det. Jag kan bli tokig när någon säger åt mig att vänta. Det känns så dryyygt! Känns så fel! Jag ska hitta på ett annat ord, och jag återkommer med svaret någon gång i framtiden.

Förresten, så måste jag ju självklart gå på bio och se I rymden finns inga känslor. Kortfilmen har jag sett på tv, tyckte inte att den var så himla bra, men det är nog annorlunda med långfilmen. Jag kände igen mig mycket av Simon, som är huvudpersonen som har Asperger; rutiner, RÖR MIG INTE JAG HAR ASPERGER, tydlighet, missuppfattningar, ta allt som sägs bokstavligt (ett mycket jobbigt problem för mig). Hans problem var ju väldigt tydliga och mycket kraftigare än vad mina är. Även fast man har samma diagnoser så är man så himla olika.

(Updatering: Ingen jävla post, alls!)