Tvärtom då
Den senaste tiden har jag skrivit mycket om saker som jag stör mig på. Kan tänka mig att ni retar er på mig, att jag är för bitter och att ni tycker att jag svär för mycket men JAG ÄR BARA ÄRLIG, JAG ÄR SÅ HÄR ;) (jag hatar såna människor också, såna som alltid har "jag är bara ärlig" som argument, som om det skulle göra det okej att säga vad som helst till vem som helst)
Men gott folk, nu ska ni få höra på lite saker som jag gillar:
*Kuddhörn/hörn på täcken. Vi pratar alltså om påslakan och kuddar med sömmen utåt, så det blir så där utstickande, fattarduu? Här hemma har vi endast två påslakanset med såna ljuvliga sömmar och hörn. Det är som att ta farväl av en kär vän när vi ska bädda rent. Jag drar mig för att bädda rent så länge jag kan. Dessutom finns det bara ETT HÖRN av vardera påslakansett som är pillvänliga. När vi ska bädda rent med dom lakanen så måste jag känna på alla hörn så jag får rätt täcke. För er som inte fattar varför jag gillar hörn och vad jag gör med dom så PILLAR jag på dom. Det är någon autistisk besatthet som jag har haft sen jag var barn. Tröjärmar kan också funka. Har just nu 2 tröjor som är helt trasiga i ärmarna för att jag har pillar och haft mig. Jag blir lugn av att pilla på hörn.
*När saker passar perfekt. Som en pussel. Typ när jag ska sortera saker i en låda och jag märker att tex en bok och ett pennset passar PRECIS ihop med bredden på lådan när dom läggs brevid varandra. Eller att jag ska panta flaskor och att jag inser att ALLA flaskor får plats precis i påsen. En till flaska skulle inte få plats. Alla flaskor passar perfekt i påsen. Känslan av att få saker att passa in är ganska så oslagbar.
*Att gå till frissan. Jag blir alltid på bättre humör av att få någon form av förändring på mig själv. Håret är helt klart bäst.
*Färger och udda saker, som typ varma orgentaliska skimmrande färger och Leif GW Persson prydnad.
*Lukten av nytvättat.
*När det är rent och fint.
Jag återkommer med mer, nu är jag trött.