.

...köpte mig 1 timmes surf.
Här på Koh Chang är det underbart. SÅ varmt och SÅ billiga kläder. Jag gav ca 80 kr för tre st Heidi Klum (fuck you) t-shirtar. As snygga, i blått, oranget och rosa tror jag att jag valde.
Ikväll har vi varit på stranden och tittat på poi. Fan vad duktiga dom är!
Orkar inte skriva mer nu, klockan är tolv på natten här och vi ska upp och snorkla vid en massa korallrev imorgonbitti.
Vi kör videodagbok varje dag så ni kan förvänta er en film när vi är tillbakzna. Jag verkar vara huvudrollen hittils.


Tre bilder får avsluta kvällen.






Har ca 20 min kvar på intörnät tiden så nu klappar jag igen laptopen och gör samma sak som Tommi: sover!
Hur har nu det där hemma i snön, btw?

..presenterar jag trailern för småstadsliv firar jul. Jag är så ivrig inför filmen! Det här gjorde min dag!
JAG ÄLSKAR DIG STÅNK TOMMY OCH ALLA ANDRA!!!

Klockan fortsätter visa samma siffror. Orkar inte bry mig. Men brukar vinka med handen ibland och säga hej till vem det nu är som ställer till med sånt här nummerkalas.

Fan vad bitter jag måste låta. Jag är inte irriterad och ledsen jämt. I helgen var jag på fest hos kusin och där asgarvade vi åt superspelet utan ord. "Ett stort djur som häller vatten över sig. In english" och "grävmaskin på engelska!" varpå svaret var Forest gump. Fantastiskt roligt. Tommi drattade omkull på gården i förrgår när vi skulle gå in. Jag hann dock inte se. Men det var skitkul när han berättade det. Jag gick ju olyckligtvis med ryggen åt.

Klockan fortsätter visa samma siffror. Orkar inte bry mig. Men brukar vinka med handen ibland och säga hej till vem det nu är som ställer till med sånt här nummerkalas.

Fan vad bitter jag måste låta. Jag är inte irriterad och ledsen jämt. I helgen var jag på fest hos kusin och där asgarvade vi åt superspelet utan ord. "Ett stort djur som häller vatten över sig. In english" och "grävmaskin på engelska!" varpå svaret var Forest gump. Fantastiskt roligt. Tommi drattade omkull på gården i förrgår när vi skulle gå in. Jag hann dock inte se. Men det var skitkul när han berättade det. Jag gick ju olyckligtvis med ryggen åt.

Ja jag är här igen. Ni ser inte i syne. Ligger med tuttarna i vädret i sängen. Armen krampar när jag håller i telefonen som jag skriver från eftersom jag har ägnat mina dagar till att slå mig själv. Resultatet blev en decimeter stort blåmärke. Plus några små utstöttingar lite här och där och på den andra armen. Så nu ser jag råttriven och hustrumisshandlad ut. Frågan är vad man kan skylla på om någon frågar, tex imorgon på dansen? Jag kan ju knappast skylla på stången. Har varit med om blåmärken på många ställen men aldrig armarna. Och man får knappast rivsår. Jag kan väl säga att jag hade en förfärlig otur som ramlade omkull i trappen eller på något annat spännande ställe.
Jag fattar att ni tycker att jag är dum i huvudet. Jag får skylla mig själv som gör så här och det är INTE synd om mig men fatta att det bor en skabbräv i mina knytnävar då! Och då vill man inget hellre än att banka bort det vidriga aset och varför inte slå två flugor i en smäll och satsa slagen mot armarna eftersom myrorna bor där. Smart va!

Nu mer fiser jag öppet inför Tommi. Och jag blir så irriterad över grannens fitthundar som skäller non stop om dagarna att jag nästan kissar ner mig. Vi skrev en lapp till white trash bruden som bor med dom små jävlarna och taladr om att hon kanske borde vänja dom vid att vara ensam om dagarna. För allas skull.

Jag är inne i en extrem läpp-pillningsperiod och så köper jag hur många tidningar som helst utan att läsa. Tar med mig rubbet till thailand.

Nu har ni fått gottat er i min vardag återigen. Happy? Jag ska lägga mig och pilla på täckhörnet och se något fjantigt på svtplay. Ung och bortskämd får det bli. Tja

Har fått mail och kommentarer, att några saknar mina inlägg. Ser också att ni varit inne på min blogg trots att jag har tagit en paus. Ni är snälla.

Tänkte mest säga hejdå. Åker till Thailand på torsdag. Kommer hem den 9:e December.
Allt är väl som det har varit innan, här hemma; Känner mig som en börda till och från. Gråter och ser svart trots att allt är bra. Juligt, varmt och om två dagar åker vi ju. Jag borde fan skämmas. Men det bara blixtrar till.
Har börjat hålla andan. Då försvinner ångesten. Som längst håller jag i 2 minuter. Det är så tyst och skönt när jag gör det. Bara pulsen som hörs och jag känner hur lungorna krymper. Hur hela jag krymper.

Har inte orkat svara på mail. Förlåt.

Ses i december, eller så bloggar jag från Thailand. Får se!
Adjöken adjö.

(Gav denna tavla till min kusins födelsedag, ett självportätt på henne)



kolla in www.proppkonst.blogspot.com också.

Jag tar nog en paus. Kommer tillbaks när jag är jag igen.
Kanske efter Thailand.
Jag blir nog bara ännu sjukare av att sitta här och skriva om hur jag mår. Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Det enda jag vet just nu är att jag vill gå ut och skjuta den jäveln som står och gasar och gasar och gasar med bilen/moped/motorcykel eller vad fan i helvete det är och har gjort det i snart tre kvart. Psykande ljud. Avspår i huden.

Jag finns på mobilen, eller på Karlavägen. Eller på MSN.
Ta hand om er.

Orkar fan inte skriva mer om hur dåligt jag mår ibland. Det känns som att jag är den jobbigaste jäveln i världen.
Nu har jag galen huvudvärk och är trött i mina ögon.

Det var en sak till. Vad är det ni gillar med min blogg egentligen? Jag vill veta vad ni tycker är intressant att jag skriver om. Kom gärna med frågor, tips och förslag:)

Klockan är tio över tre och jag kan inte sova. Ångest. Myrkryp. Imorgon ska jag och mamma åka in till vuxenhabiliteringen i Gävle där jag hör hemma med min aspergerdiagnos. Jag ska fråga dom om det finns bildterapi, terapi i grupp med andra människor med diagnoser eller någon form av hjälp mot myrkrypen. Eller så jag vet inte vad. Måste fan sova nu. Yrt. Cirkus med myrorna i kroppen. Dom har säkert jätte kul. Men om en myra skulle komma ut, jag svär jag ska göra kaos med han. Klippa hans toung.

Det känns som att jag är bakis. Jag blir så här om jag inte får sova ordentligt. Jag somnade runt fyra imorse till ett spökprogram på tv4+. Då hade jag och Tommi hållt på med armarna i evigheter kändes det som. Blev så trött i huvudet. Jag vet inte riktigt vad det kallas, det vi gjorde, men det fungerade bra för stunden och det blev lindrigare efteråt. Jag fick sträcka ut min högra arm och hålla den spikrakt och rätt ut så länge jag bara orkade med knyten näve. Sen böja och greja så att blodet stoppades och kom tillbaka och så det pirrade i fingrarna. Så jävla skönt. Sen gjorde vi någon grej ihop med armarna som handlade om fokus. Det var krångligt i mitt förvirrande tillstånd, men det var bra!

Ibland får jag riktiga starka upplevelser då jag vaknar till i huvudet och inser hur världen fungerar. Som i natt. Jag kommer dö en dag. Inte bara en lös tanke om att jag ska dö.. utan: JAG KOMMER FAN DÖ!! Panik! Det kan bli bäcksvart. Det kan bli ensamt. Det kan bli vad fan i helvete som helst.
Jag och Tommi pratade om tidigare liv och livet efter döden. Jag tror att jag var en rabiessmittad dödshund i mitt tidigare liv, som bara var helt skakig, galen och kliande. Det är typ det som är kvar i mig nu, myrorna. Skabb och rabies från byrackan. Eller så var jag en massaj i Nairobi och hade kittlande flugor på kroppen dygnet runt. Har alltid haft en speciell känsla för massajer. Jag undrar vad jag blir i mitt nästa liv om det nu blir ett nästa liv?
När jag hade gråtit färdigt om att JAG kommer dö så kom nästa helvetestanke och brakade ner; MAMMA KOMMER DÖ. Jag kommer ta livet av mig när den dagen kommer, så att vi får träffas igen. Men tänk om det nu finns ett liv efter döden, att mamma inte kommer vara redo för den andra sidan när hon dör, att hon blir ett spöke. Och att jag tar livet av mig och är på andra sidan och så är mamma inte där? Att jag blir helt ensam och att hon blir helt ensam. Det här med döden är så vansinnigt stort och sjukt att om jag inte släpper det här nu så kommer jag bryta ihop.

Sen vill jag bara säga att jag tror att delfiner är människor fast i delfinkroppar. Snälla läsare, se dokumentären "The Cove". Jag blev så jävla berörd av den filmen. Delfiner är det konstigaste, smartaste och snällaste djuret som finns.

Inatt fick jag myrkryp. Klöste mig på armen och fick dödsångest. Insåg att jag fan kommer dö en dag, att alla kommer dö en dag. Grät som ett litet barn. Tommi gjorde lite övningar med mig med armarna. Saker som han lärt sig genom kampsporter. Det gjorde att armarna blev trött och att myrkrypen lugnade sig lite.

Ps: Mina lår ser döende ut. Ds

KBT´n gick bra. Eller, en jävligt dryg grej är att min terapeut ska sluta i december. Tack och hej förtroende och connection. Det stämde verkligen med Jenny. Hon är skitbra! Nu ska jag få någon gubbe som heter Janne. Det blir säkert bra men jag blir så jävla trött! Dags att repetera mina skitproblem igen.
Jag berättade för Jenny om mitt bemötande från AT-läkaren på psykakuten. Hon tyckte precis som jag, att jag blev missuppfattad och felbehandlad. Hon tyckte framför allt att det var oproffesionellt att komma fram till beslutet att lägga av med voxran. Till och med jag som patient fattar väl för fan att det här är en del av medicininsättningen. Istället för att bara ge upp så hade läkaren kunnat förslå inläggning och hjälpa mig igenom den här fasen. OM det nu skulle ha fungerat. Det kanske inte skulle passat mig. Men då hade vi i alla fall försökt. Att bara sluta med voxran är ju bara löjligt. Jenny tyckte att jag var envis som fan och hon tror att jag kommer klara det här, alla hemläxor och myrkryp och ångest. Jag VET att jag kommer fixa det också. Tro mig jag VET. Har jag bestämt mig för något så blir det så. Inga om, inga men. Jag kan behöva hjälp på vägen och det kan vara ett rent helvete, men jag klarar det i slutändan. Allt hänger på mig själv.

Har varit till beroendecentrum och lämnat pissprov och blodprov på hälsocentralen. Ja transportstyrelsen, jag ÄR drogfri. Ni kan få hur många koppar urin ni vill. Så här ska jag hålla på i ett år till är det tänkt. Lämna blod och kiss.

Jag känner mig inte lika trött som jag har gjort innan. Det är skönt. Jag tror att det vände i samband med hårfärgning, klippning, ögonbrynsnoppning och snön. Jag älskar när det sker förändringar. När det kommer något nytt. Det kan vara vad som helst. Små saker. Nya gardiner, brev, en ny god lukt på sköljmedlet..  Vad som helst.
Det kanske håller på att vända i huvudet nu. Tröttheten är ju borta i alla fall. Kanske resten ger med sig.. Vi får väl se.

Jag har förstått att någon vill få kontakt med mig på något sätt. Jag vet bara inte vem, eller varför eller hur jag ska få reda på det. Den här klockjäveln gör mig galen.
När jag satte mig i bilen till Mathilda och skulle ringa henne: 17.17
Innan vi skulle gå till Hemmakväll tittade jag på klockan: 19.19
Nu när jag kom hem tog jag automatiskt upp mobilen och skulle titta omjag fått sms: 22.22

Hallelujah jesus här.

Lyssna på den alldeles unika rösten han får till på slutet. Som ett gurgelmonster!

- Ingen vill slåss med dig!

- Jag vill!... SMÄLLA TILL NÅÅÅN!!

En tjackad kioskviking som tror att han ska få slåss, underbart!

Justja

Tommi: Vart står buljongen?
Jag: Längst upp till höger!
Jag: Eller ne vänster menade jag!
Jag: Nej längst ner till vänster är den.
Tommi: ?

Jag kan det här med höger och vänster och upp och ner.

Det här är ju ganska fantastiskt

Under mina hemska ångestdagar som jag har bakom mig så har jag tillbringat mycket av min tid framför SNES Donkey Kong 3 med en as bra guide till hjälp för att klara ut HELA spelet (103%). Jag har kämpat som ett djur. Tagit alla DK mynt och klarat alla jävla banor och bossar OCH hittat den hemliga ön OCH lämnat alla satans bananfåglar till fågeltanten i molnen och klarat sista bossen. Men ääändåååää är det bara 73%! VAD GÖR JAG FÖR FEL! Det här irriterar mig enormt. Jäkla bananfåglar.

Kvällen till ära tänkte jag gå till städskåpet och hämta en hammare och sätta mig tillrätta i sängen och slå bort dom förbannade krypen. (Nej, jag ska inte. Men jag vill)
Fan vad det känns skönt att jag har KBT imorgon, så jag får berätta allt som hänt sen sist och hur måendet är och fråga om råd.

Nu; korsordimovaneochsängen.

Bara för att man mår dåligt psykiskt och inte har ett jävla brutet ben eller amputerad fot som syns utåt så verkar folk tro att man vill sitta i den här lägenheten med ångesten i sin klaustrofobiska kropp som klibbar och skaver så hårt att det inte finns något annat kvar än att stirra rätt in i väggen i flera timmar och i ren frustration riva sig på armar och ben bara för att det lindrar det onda och myrkrypen i några få sekunder, NÅGRA FÅ SEKUNDER. Bara för att man har ett problem som sitter i huvudet så blir folk rädda. Vågar inte hälsa på. Vågar inte fråga HUR ÄR DET. Men med brutna ben så hälsas det på och skrivs hälsningar på gips och hela köret.

Tänk om någon kunde skriva fina ord på oss?

(En liten tilläggsnotering: Jag syftar inte på någon speciell person, utan skriver rent allmänt om hur det kan vara för människor med psykisk ohälsa)

Det tog förresten 57 värdelösa minuter att göra det där.

Det får bli dom där strumporna!



det blir väl bra?

TADAA! Första dagen på länge som jag sminkar mig. Har känt mig bra idag. Nu börjar ångesten krypa på igen. Myrorna börjar krypa. Jag ska i alla fall på dansen ikväll. Strumptema idag. Typ knästrumpor, raggsockor, stay-ups.. Vet inte vad jag ska ha. Fotbollsstrumpor? Det vore bäst, men jag har inga:(

Vet inte hur mycket mitt knä komme palla idag men tanke på att jag ser ut så här just nu och att stången kommer nötas på exakt samma ställe idag då vi ska träna på att hänga upp och ner och släppa händerna. God bless me.



Jag har varit till läkaren idag och tagit prover för att se om jag har anlag för att få reumatism, eftersom min pappa och min farmor har/hade det. Har haft lite ont i lederna till och från så det är värt att kolla upp. Får svar inom någopn vecka. Dessutom tog jag upp myrkrypen med läkaren. Jag har tydligen något som kallas restless legs. Jag ska googla lite på det och se vad det står. Uppfattade inte om det var en sjukdom eller vad det nu var.. I alla fall så sa läkaren att jag skulle testa äta järntabletter i någon månad för en studie visade på att det hade hjälp mot myrkrypen. Värt ett försök. Steg två om inte det fungerade var magnecium, steg tre någon annan vitamin som jag inte minns, steg fyra någon parkinsonmedicinbehandling. Uh?
Köpte i alla fall järntabletter och läkaren sa att mitt BAJS KOMMER BLI SVART. Fatta vad kul!

Hejdå

Det är sällan jag hittar en artist som känns äkta. Tommi visade mig dessa två klipp nyss och jag tycker att han är as bra! Så himla obrydd om vad han gör men ändå så jävla säker. Det känns äkta helt enkelt. Man känner.

Haha mitt förra inlägg publicerades 22.22. MAN BLIR JU RÖRD.

Sol i sinne, brun inne
/Rudolf

Den lilla ångestpensionären ligger såklart i sängen. Här funderar jag över om inte fönstrena brakar ihop snart. Det vore nästan konstigare om dom INTE gjorde det med tanke på hur det stormar och hur det låter i dom där tattarfönstrena.

Sen finns det så klart andra saker jag funderar över också. Tex om ett liv verkligen ska inehålla knytnävslag mot sina armar och ideer om att fan nästan gå loss med motorsåg för att se hur många kryp det finns under huden. För jag börjar bli övertygad att dom finns. Ni begriper inte. Jag säger det igen; NI BEGRIPER INTE. Tappar kontrollen om det fortsätter. Orkar inte.

För att byta ämne helt så är Jean-Pierre eller vad kvastskaftet (säg förresten kvistfritt kvastskaft fleragånger det är as svårt) heter. Gud vilken ful käft och gud vilken räkmacksglidare han är. Det räckte visst inte med paradise hotel för att visa vilket avgrundsvrak han är utan är nu med på bortskämda snorvalpar eller vad nu programmet heter. Unh och bortskämd kanske. Nåja. Han irriterar mig mer än lappar från tröjor som sticks i nacken. Och DET gott folk hatar jag.

Ska väl kraschlanda nu igen. På återseende. Skeppohoooj.

Jag blev nominerad av Sofia (Tror jag? Det stod Sophie och jag heter ju Sophie så jag kör) att skriva 7 sanningar om mig själv som ni förhoppningsvis inte redan vet.

1. Jag tror att 911 var ett "inside job"
2. Jag har bajsat i ett jävla dike fullt med snö (okej, Mathilda vet det redan eftersom hon var med på färden men ändå) VAFAN DET VAR JU AKUT OCH VI VAR I FJÄLLEN VAD SKULLE JAG GÖ!
3. Jag har ingen känsel på en del av min högra höft. 
4. Jag smaskar och sträcker upp min högra arm i luften och kliar i sömnen(varje natt)
5. Jag kan inte lära mig vad överskattad och underskattad betyder hur mycket jag än försöker och hur mycket än andra försöker förklara för mig.
6. Jag älskar att pilla på kuddhörn och täcken (där sömmen är sydd utåt, LOVELY!)
7. Jag skulle aldrig någonsin kunna lägga mig med blött(inte ens lite blött) hår i sängen.

Jag får väl ta och nominera några jag också och då nominerar jag:

Kusin Mathilda
Jenny (motpoler)
Mia
Sofia P (bloggar du inte längre kvinna?!)
Josefine
Klara J
Bella

skit töntigt jag vet. hejdå!

Lite bilder från helgen kanske vore på sin plats. Har ju haft finfrämmande av syster:)

Det höll på att sluta med en REJÄL sidecut hos frissan. Men jag bangade. Ska fundera lite. Jag får veckan på mig att fundera, för då får jag det gratis hos han jag klippte mig hos om jag bestämmer mig för att ta fram rakapparaten! Färgade istället den groteska viderutväxten och klippte topparna + lite kortare lugg. Nu är håret vitt/silver och som vanligt igen.

Dagens fråga: Ska jag raka sidecut? Och bli lika häftig som tex, IdolElin eller September?

Jag spenderade hela dagen med älskade kusin. Vi gick i affärer och för första gången på länge var jag lugn och kände ingen stress. Jag köpte en härlig mössa som det står SVENNE på, bäst! Sen när jag sa hejdå åt Mathilda kom ångesten som en smäll. Bet tag direkt. Fattar inte. Det har varit okej hela dagen fram tills dess..

Noppade och färgade ögonbrynen idag också. En renovering av mig själv, har dagen resulterat i. Typ.







Pallar inte lägga upp bilder på håret. Ser ut som en LEVANDE BEGRAVD.

Ni fattar inte hur jag ser ut på benen, revbenen, fötterna. OM ni skulle fatta så skulle ni verkligen INTE fatta hur jävla ont det gör, ens.

Vad ska jag prata om nu då? Jo att pepparkakor är livsfarliga. Har man ätit en så är det kört sen och jag har en hel burk med skiten på nattduksbordet så här klockan tjugo i tolv är det kört.

Jag har nypt i mina armar. Varit på gränsen till att vrålriva men jag gjorde det inte. Snart gräver jag ut vad det nu är som kryper och kittlar här under. Det är outhärdigt.



Senare (nu); illamående. Myrkryp. Ångest. Nu kraschlandar jag in i sömnen.

Jag skäms ihjäl över människor på facebook som uppdaterar om så löjliga små skitsaker. Det är så JÄVLA pinsamt.

Jag känner mig som en gammal kärring eftersom jag har lagt mig i sängen vid 20 på kvällarna i en vecka så jag har all rätt i världen att hata på facebookberoendesmåtöntarsomfåralltattlåtasomenfantastisksagasomastridlindgrenellernågonannankändförfattareskrivit. Svårläst? Vet ni vad, jag bjuder på det. Fy vad jag känner mig grinig. Kanske blir en snällare människa med bättre mående imorgon för jag ska vara hos frissan kl 11. Kan hända vad som helst där egentligen.

..är att pappa har satt upp stången i hans datorrum. TACK PAPPA!



alldeles efter bilden togs släppte jag båda händerna för första gången. fan att jag inte fick med det.




Nu ska jag dyka in i korsordsmanin igen och låtsas som att ångesten inte finns.

Jag fick två alternativ. Halvera dosen med lergigan för att undvika myrkryp eller sluta med voxran. Känns som att jag inte blir tagen på allvar. Hon sa att jag skulle komma in om jag fick självmordstankar. Jag trodde att dom tog emot människor som har andra problem än självmordstankar. Så om jag känner för att hänga mig själv så är jag välkommen. (?) Jag berättade att jag slår mig med knytnävarna i pannan för att jag blir så arg. Jag personligen skulle föredra att testa inläggning över en natt till att börja med iaf. För jag väljer alternativ tre som är mitt egna alternatibäv: jag fortsätter med voxra. Seriöst. Jag har fan gått igenom ett helvete så jag tänker härda ut.

Allvarligt bloggen. Jag vet inte hur jag ska fixa den här kvällen, natten what ever. Det kryyyyyyyper så in i helvete. Jag har tagit en och en halv insomningstablett för att bara få slockna och slippa misshandla låren och armarna med mina knytnävar. För det känns som att jag fan gör det snart. Eller hugger en kniv rätt in ba! Det skulle nog kännas ganska skönt. Men ganska sjukt. Nöjer mig med att klämma min på armen. Då känns inte krypen just där jag nyper. Några kräldjur mindre för stunden. Åh jag känner mig så frustrerad!!! Jag fattar ingenting. Varför är allt så här? Snart somnar jag från den här helvetesskiten i alla fall och när jag vaknar ska jag ringa läkaren DIRR! Ställer klockan på 08.08 bAra för att jävlas med mig själv. Någon sa att jag skulle se dom där siffrorna som en positiv sak. Att jag har skyddsänglar. Precis som mamma. Det tar vi en annan dag. Hejdå. God natt och rakt in i kaoset igen.

/Er insektsflicka Sophie.

Jag har inte sminkat mig på en vecka. Jag orkar inte, känner ingen direkt anledning när jag mår som jag mår. Det är jävligt ovant att vara utan smink så här länge. Jag brukar sminka mig varje varje dag. Myrkrypningarna är fortfarande kvar. Vill banka knytnävarna mot låren och underarmarna men jag skiter i det. Jag undrar verkligen om dom nya utslagen på bröstet beror på ångesten. Sjukt att det kan bli så. Det ser ut som små finnar. Imorgonbitti ringer jag läkaren och berättar allt. Får se vad hon säger.

Fan vilka jävla deppinlägg det har blivit den senaste tiden. Sorry.

Men nu har man väl ett fint bröst, va! Det märks att jag inte mår bra där inuti. Utslag och rödflammig.

Åhh!! Det här är ju inte klokt! Jag fick lergigan 25 mg mot myrkrypningar och ångest. Vad tror ni jag får som biverkning? Myrkrypningar utan dess like. Jag har läst och googlat om lergigan och många får det som biverkning. Självklart är jag en av dom som ska drabbas av skiten. Jag tog tabletten igår och blev lugn, trött och ganska så bra i bröstet. Men sen framåt kvällen kom myrkrypningarna, värre än någonsin. Vaknat många gånger inatt av att det kittlas i huden.
Det är en enda ond cirkel det här med mediciner.
Jag kom överens med läkaren som jag träffade igår att ringa henne imorgonbitti för att berätta om hur det går med lergigan. Får se vad hon säger.

Var på psykakuten imorse. Mamma skjutsade in mig. Myycket folk på avdelningen. Skulle få dela rum. Så läkaren rådde mig till att härda ut hemma, att det skulle vara bättre för mig än att vara inlagd. Hon skrev ut ett recept på 25 mg lergigan (har tidigare bara ätit 5 mg) som jag får ta vid behov mot ångesten.

[email protected]

Jag är hemma än så länge. Jag tar dag för dag. Imorgon får vi se hur jag mår. Idag har det gått i vågor. Ibland känns det som att jag kvävs för att bröstet är så fullproppad med vad-det-nu-är. Jag lagade mat på dagen, skalade potatis och det var ett rätt bra sätt att tänka på annat. Efter vi hade ätit sä bakade vi. Världens godaste muffins. Sen spelade vi kort, tv-spel och flyttade min rogue till en annan server på WoW. Lite skillnad på dagen jämfört med igår. Då satt jag på samma ställe hela tiden men jag kunde fan inte göra något annat heller för att det kändes så jobbigt.

Vet ni vad? Jag åkte till dansen ikväll. Det tog emot nå så jävligt men jag pallrade mig dit. Klättrade på stången, gjorde v-split och hängde upp och ner. Dansade rutinen i kängor (veckans skotema var uteskor). Under tiden jag var där kändes det bra. Men nu när jag är hemma så känns det apjobbigt. Jag har tagit imovane och ska sova.

Imorgon ringer Marita igen (hon ringde ju idag också för att se om hon skulle skjutsa in mig till Gävle men jag ville hålla ut i alla fall tilms imorgon) Hon är så snäll. Jag behöver verkligen henne i såna här lägen. Såklart har jag mamma också, men hon kan inte göra allt hela tiden. Det är en bra balans nu. Nu är mamma mamma och inte min personliga assistent. För så har det varit förut eftersom mamma har gjort allt som boendestödet gör nu.

Nu blir det kanal5play tills jag somnar.

Tack för fina kommentarer. Ni är snälla. Men till Sofia som skrev i förra inlägget är det Sofia P? Jag blev lite förvirrad <3 Tack för att du finns här!

Tommi är världens bästa. Han ringde psykmottagningen imorse och pratade om att få en akut läkartid. Det fanns en imorgonbitti kl 09. Men jag känner så här att det är antingen att vara hemma och försöka stå ut eller låta Marita skjutsa in mig till psyk som gäller. Hon ska ringa senare och höra hur det är med mig.

Nu ska vi försöka göra någonting bra av den här dagen så vi ska baka. Hittade mitt älsklingsrecept på citronmuffins med philadelphiaostfyllning, blev så glad för jag googlade runt och hittade det inte hur jag än skrev. Men så fanns det handskrivet i en låda här hemma, såna små saker gör mig lycklig!
Tommi ska baka wienerbröd. Snart ska vi åka till affären och handla allt som behövs.



Från igår.



Den här bilden visade Tommi för mig igårkväll och den gav mig ett riktigt gapskratt.

Jag vet inte om det är jag som börjar bli riktigt sjuk i huvudet och ser hallisar eller om det faktiskt är så att någon försöker säga mig något för varje gång jag tittar på klockan (minst tre gånger om dagen i ca två månader har det varit så här) så står den alltid på tex 22.22 (som nyss då jag som annars helt random kollar vad klockan är) eller 11.11, 12.12, 13.13 ja you name it! Vem fan jävlas med mig? Eller vem vill nått? Eller vem vad? Jag vet inte. Ska vara tyst nu. Tycker det är väldigt märkligt bara. Det kanske är storebror som försöker smita sig in i mitt huvud genom tabletter och dylikt och få mig galen? Eller så är jag paranoid:) Vi säger så. Slut för idag tack för idag (och ingen jävla psalm som avslut som på dagis, jävla kristna mangelfasoner)

Ja justja. Nu kom jag på vad jag glömde att skriva. När mina gråtattacker kommer så känns det som en spya. Samma slags reflex. Det var bara det. Hej

Marita var verkligen bra att prata med idag. Jag har ju aldrig gråtit eller mått så här dåligt inför henne tidigare. Men hon var så snäll, förstod. Hon har ju skjutsat in massvis med människor in till psyk och hon vet hur man hanterar svåra situationer. Det märktes. Hon ringde runt angående inläggningen och ringde mamma och berättade att vi tänkte åka in. Hon tröstade mig och sa bra saker hela tiden. Sen ringde hon och berättade för mamma att jag skulle avvakta. Marita har skrivit en lapp som det står på vad jag (eller Tommi)ska säga när vi ringer psyk i sandviken imorgon. Så jag kan få en akuttid med läkare till att börja med. Jag ska stå ut så länge som jag orkar. Vill gå på dansen imorgon och jag vill träffa Petra i helgen.

Nu ligger jag i sängen under täcket. Har bara suttit i soffan och läst och spelat donkey kong hela dagen. Det är skönt för då är min fokus på annat än bröstet och vad som försigår där inne. Sjuka saker det här. Känner mig inte som mig själv. Marita sa att hon såg på mig att något var fel redan när jag öppnade fönstret och slängde ner nycklarna till henne när hon kom hit. Haft en konstig känsla i kroppen hela dagen. En slags känsla när jag känner mig utanför mig själv. Men snart mår jag bra igen. Jag får tänka så. Snart somnar jag. Är så himla trött och tacka fan för det.

Klara och Petra: Massvis av kramar till er! Det går nog över snart:)

Pratade med mamma om inläggning idag. Hon såg på mig atr jag mådde dåligt. Tyckte att det var värt ett försök. Vi kom överens om att jag skulle vänta tills mitt boendestöd skulle komma kl 15 och prata vidare om det. Vi bestämde oss för att åka in till psyk i gävle. Jag packade väskan med det viktigaste. Men mitt boendestöd fick reda på att det var låång väntetid idag och att det var bättre för mig att stanna än att sitta där och vänta på läkarbedömmning i flera timmar. Tur att vi inte hann åka. Jag ska avvakta tills imorgon och se hur det känns då. Marita har nyss åkt. Vi har pratat i två timmar, Tommi hon och jag. Det var skönt. Känns bättre. Och det känns ännu bättre att det beror på medicinen att jag mår så här för då vet jag att det kommer gå över. Mitt mål just nu är Thailand den 25e. Den resan kommer i precis rätt tid. Jag behöver komma iväg.

Har lagt mig med kläderna på plus halsduk under täcket. Fryser så mycket. Funderar över allt, på allt. Vilket jävla samhälle vi lever i. Allt är mer eller mindre gjort av kemikalier och gifter; ALLT! Tvättmedel, mat, TANDKRÄMER, möbler, LEKSAKER. Det är inte så konstigt att sjukdommar och psykiska besvär bara ökar. Jävla samhälle. Ingen vet vem som egentligen bestämmer allting. Inte fan är det presidenter och Fredrik Reinfeldt i alla fall. Bara ansikten utåt. Övervakningssamhälle. "Upprepa lögnen till du tror på den" och alla tror ta mig fan på den.

Jag matar min ångest med Rainer dagbok och det känns lite bättre nu. Är väldigt trött också. Det blir nog en tidig kväll.

Klockan tjugo över fem gick jag och Tommi upp. Åkte hemifrån klockan sex och var i Falun strax efter sju. Lämnade bilen på ford och fick låna en demobil av firman som vi fick roa oss med under tiden Karsten fick sin motorvärmare fixad. Lång dag. Vi yrade på stan GÅENDES MED GPS. Snacka om turister.. Bilen blev färdig halv tolv och vad vi gjorde under tiden var väl helt enkelt frukost på mc donalds och lite shopping. Köpte boken som jag har väntat och längtat efter; Raines Dagbok.

KBT'n blev jobbig. Så många "varför då?" och "hur ska.." Jag hade inga svar på någonting idag. Jag brukar ha stenkoll på saker men inte nu. Öste ur mig allt och jag grät. Grät för ångesten och orättvisheten. Jag har inget att må dåligt över så varför gör jag det? Jenny pratade om att det kanske vore bra för mig att bli inlagd, bli lite avbelastad, känna att jag har folk runt omkring mig som kan sånt här. Men jat vet inte. Jag vet inte? Det kanske bara blir värre. Jag tror att det jag känner nu är en biverkning från voxran. Så det kommer gå över. Oavsett så kommer det gå över. Jag ser fram emot helgen eftersom min syster med man och lilla Noah kommer. Gud vad mysigt. Ska läsa boken nu.