.

Den lilla ångestpensionären ligger såklart i sängen. Här funderar jag över om inte fönstrena brakar ihop snart. Det vore nästan konstigare om dom INTE gjorde det med tanke på hur det stormar och hur det låter i dom där tattarfönstrena.

Sen finns det så klart andra saker jag funderar över också. Tex om ett liv verkligen ska inehålla knytnävslag mot sina armar och ideer om att fan nästan gå loss med motorsåg för att se hur många kryp det finns under huden. För jag börjar bli övertygad att dom finns. Ni begriper inte. Jag säger det igen; NI BEGRIPER INTE. Tappar kontrollen om det fortsätter. Orkar inte.

För att byta ämne helt så är Jean-Pierre eller vad kvastskaftet (säg förresten kvistfritt kvastskaft fleragånger det är as svårt) heter. Gud vilken ful käft och gud vilken räkmacksglidare han är. Det räckte visst inte med paradise hotel för att visa vilket avgrundsvrak han är utan är nu med på bortskämda snorvalpar eller vad nu programmet heter. Unh och bortskämd kanske. Nåja. Han irriterar mig mer än lappar från tröjor som sticks i nacken. Och DET gott folk hatar jag.

Ska väl kraschlanda nu igen. På återseende. Skeppohoooj.