.

Marita var verkligen bra att prata med idag. Jag har ju aldrig gråtit eller mått så här dåligt inför henne tidigare. Men hon var så snäll, förstod. Hon har ju skjutsat in massvis med människor in till psyk och hon vet hur man hanterar svåra situationer. Det märktes. Hon ringde runt angående inläggningen och ringde mamma och berättade att vi tänkte åka in. Hon tröstade mig och sa bra saker hela tiden. Sen ringde hon och berättade för mamma att jag skulle avvakta. Marita har skrivit en lapp som det står på vad jag (eller Tommi)ska säga när vi ringer psyk i sandviken imorgon. Så jag kan få en akuttid med läkare till att börja med. Jag ska stå ut så länge som jag orkar. Vill gå på dansen imorgon och jag vill träffa Petra i helgen.

Nu ligger jag i sängen under täcket. Har bara suttit i soffan och läst och spelat donkey kong hela dagen. Det är skönt för då är min fokus på annat än bröstet och vad som försigår där inne. Sjuka saker det här. Känner mig inte som mig själv. Marita sa att hon såg på mig att något var fel redan när jag öppnade fönstret och slängde ner nycklarna till henne när hon kom hit. Haft en konstig känsla i kroppen hela dagen. En slags känsla när jag känner mig utanför mig själv. Men snart mår jag bra igen. Jag får tänka så. Snart somnar jag. Är så himla trött och tacka fan för det.

Klara och Petra: Massvis av kramar till er! Det går nog över snart:)