Bröstmodellen
Men nu har man väl ett fint bröst, va! Det märks att jag inte mår bra där inuti. Utslag och rödflammig.
Cirklar
Åhh!! Det här är ju inte klokt! Jag fick lergigan 25 mg mot myrkrypningar och ångest. Vad tror ni jag får som biverkning? Myrkrypningar utan dess like. Jag har läst och googlat om lergigan och många får det som biverkning. Självklart är jag en av dom som ska drabbas av skiten. Jag tog tabletten igår och blev lugn, trött och ganska så bra i bröstet. Men sen framåt kvällen kom myrkrypningarna, värre än någonsin. Vaknat många gånger inatt av att det kittlas i huden.
Det är en enda ond cirkel det här med mediciner.
Jag kom överens med läkaren som jag träffade igår att ringa henne imorgonbitti för att berätta om hur det går med lergigan. Får se vad hon säger.
psykakut
Var på psykakuten imorse. Mamma skjutsade in mig. Myycket folk på avdelningen. Skulle få dela rum. Så läkaren rådde mig till att härda ut hemma, att det skulle vara bättre för mig än att vara inlagd. Hon skrev ut ett recept på 25 mg lergigan (har tidigare bara ätit 5 mg) som jag får ta vid behov mot ångesten.
[email protected]
Dag för dag
Jag är hemma än så länge. Jag tar dag för dag. Imorgon får vi se hur jag mår. Idag har det gått i vågor. Ibland känns det som att jag kvävs för att bröstet är så fullproppad med vad-det-nu-är. Jag lagade mat på dagen, skalade potatis och det var ett rätt bra sätt att tänka på annat. Efter vi hade ätit sä bakade vi. Världens godaste muffins. Sen spelade vi kort, tv-spel och flyttade min rogue till en annan server på WoW. Lite skillnad på dagen jämfört med igår. Då satt jag på samma ställe hela tiden men jag kunde fan inte göra något annat heller för att det kändes så jobbigt.
Vet ni vad? Jag åkte till dansen ikväll. Det tog emot nå så jävligt men jag pallrade mig dit. Klättrade på stången, gjorde v-split och hängde upp och ner. Dansade rutinen i kängor (veckans skotema var uteskor). Under tiden jag var där kändes det bra. Men nu när jag är hemma så känns det apjobbigt. Jag har tagit imovane och ska sova.
Imorgon ringer Marita igen (hon ringde ju idag också för att se om hon skulle skjutsa in mig till Gävle men jag ville hålla ut i alla fall tilms imorgon) Hon är så snäll. Jag behöver verkligen henne i såna här lägen. Såklart har jag mamma också, men hon kan inte göra allt hela tiden. Det är en bra balans nu. Nu är mamma mamma och inte min personliga assistent. För så har det varit förut eftersom mamma har gjort allt som boendestödet gör nu.
Nu blir det kanal5play tills jag somnar.
Tack för fina kommentarer. Ni är snälla. Men till Sofia som skrev i förra inlägget är det Sofia P? Jag blev lite förvirrad <3 Tack för att du finns här!
Baka och tänka på annat
Tommi är världens bästa. Han ringde psykmottagningen imorse och pratade om att få en akut läkartid. Det fanns en imorgonbitti kl 09. Men jag känner så här att det är antingen att vara hemma och försöka stå ut eller låta Marita skjutsa in mig till psyk som gäller. Hon ska ringa senare och höra hur det är med mig.
Nu ska vi försöka göra någonting bra av den här dagen så vi ska baka. Hittade mitt älsklingsrecept på citronmuffins med philadelphiaostfyllning, blev så glad för jag googlade runt och hittade det inte hur jag än skrev. Men så fanns det handskrivet i en låda här hemma, såna små saker gör mig lycklig!
Tommi ska baka wienerbröd. Snart ska vi åka till affären och handla allt som behövs.
Från igår.
Den här bilden visade Tommi för mig igårkväll och den gav mig ett riktigt gapskratt.
En notering
Ja justja. Nu kom jag på vad jag glömde att skriva. När mina gråtattacker kommer så känns det som en spya. Samma slags reflex. Det var bara det. Hej
Marita och sånt
Marita var verkligen bra att prata med idag. Jag har ju aldrig gråtit eller mått så här dåligt inför henne tidigare. Men hon var så snäll, förstod. Hon har ju skjutsat in massvis med människor in till psyk och hon vet hur man hanterar svåra situationer. Det märktes. Hon ringde runt angående inläggningen och ringde mamma och berättade att vi tänkte åka in. Hon tröstade mig och sa bra saker hela tiden. Sen ringde hon och berättade för mamma att jag skulle avvakta. Marita har skrivit en lapp som det står på vad jag (eller Tommi)ska säga när vi ringer psyk i sandviken imorgon. Så jag kan få en akuttid med läkare till att börja med. Jag ska stå ut så länge som jag orkar. Vill gå på dansen imorgon och jag vill träffa Petra i helgen.
Nu ligger jag i sängen under täcket. Har bara suttit i soffan och läst och spelat donkey kong hela dagen. Det är skönt för då är min fokus på annat än bröstet och vad som försigår där inne. Sjuka saker det här. Känner mig inte som mig själv. Marita sa att hon såg på mig att något var fel redan när jag öppnade fönstret och slängde ner nycklarna till henne när hon kom hit. Haft en konstig känsla i kroppen hela dagen. En slags känsla när jag känner mig utanför mig själv. Men snart mår jag bra igen. Jag får tänka så. Snart somnar jag. Är så himla trött och tacka fan för det.
Klara och Petra: Massvis av kramar till er! Det går nog över snart:)
Vänta
Pratade med mamma om inläggning idag. Hon såg på mig atr jag mådde dåligt. Tyckte att det var värt ett försök. Vi kom överens om att jag skulle vänta tills mitt boendestöd skulle komma kl 15 och prata vidare om det. Vi bestämde oss för att åka in till psyk i gävle. Jag packade väskan med det viktigaste. Men mitt boendestöd fick reda på att det var låång väntetid idag och att det var bättre för mig att stanna än att sitta där och vänta på läkarbedömmning i flera timmar. Tur att vi inte hann åka. Jag ska avvakta tills imorgon och se hur det känns då. Marita har nyss åkt. Vi har pratat i två timmar, Tommi hon och jag. Det var skönt. Känns bättre. Och det känns ännu bättre att det beror på medicinen att jag mår så här för då vet jag att det kommer gå över. Mitt mål just nu är Thailand den 25e. Den resan kommer i precis rätt tid. Jag behöver komma iväg.
Hm..
Klockan tjugo över fem gick jag och Tommi upp. Åkte hemifrån klockan sex och var i Falun strax efter sju. Lämnade bilen på ford och fick låna en demobil av firman som vi fick roa oss med under tiden Karsten fick sin motorvärmare fixad. Lång dag. Vi yrade på stan GÅENDES MED GPS. Snacka om turister.. Bilen blev färdig halv tolv och vad vi gjorde under tiden var väl helt enkelt frukost på mc donalds och lite shopping. Köpte boken som jag har väntat och längtat efter; Raines Dagbok.
KBT'n blev jobbig. Så många "varför då?" och "hur ska.." Jag hade inga svar på någonting idag. Jag brukar ha stenkoll på saker men inte nu. Öste ur mig allt och jag grät. Grät för ångesten och orättvisheten. Jag har inget att må dåligt över så varför gör jag det? Jenny pratade om att det kanske vore bra för mig att bli inlagd, bli lite avbelastad, känna att jag har folk runt omkring mig som kan sånt här. Men jat vet inte. Jag vet inte? Det kanske bara blir värre. Jag tror att det jag känner nu är en biverkning från voxran. Så det kommer gå över. Oavsett så kommer det gå över. Jag ser fram emot helgen eftersom min syster med man och lilla Noah kommer. Gud vad mysigt. Ska läsa boken nu.
Om kaoset
Drygdag imorgon. Måste gå upp klockan fem eftersom jag ska infinna mig på Ford i Falun klockan sju för att få min motorvärmare installerad. Fan vad jag inte längtar efter att köra bil klockan sex. Grusögon och dåshjärna. Efter jag har varit där ska jag på KBT. Ska visa pappret där jag har skrivit dag för dag hur det har gått med hemläxan.
Ilskan och myrorna har lagt sig lite. Dom spolades bort med lergiganen men lite är kvar. När jag är mitt i den där stormen så ser jag mig själv slänga stolar in i väggen, skalla mig själv mot speglar, slita av mig håret, skrika tills rösten brister. Just då har jag inga hämningar. Det är alltså inte något ta-livet-av-mig-snack nu för självmordsbenägen är jag INTE! Jag litar bara inte på mig själv och mina nerver när jag blir så där. Allt går så fort och min hjärna hinner inte tänka för rörelserna tar över. Som epelepsi.
Det här är väl en fas som jag måste gå igenom. Som med allt annat. Inget ont som inte för något gott med sig, som mamma alltid säger. Jag vet att det är så. Allt detta kommer bli bra tillslut och jag kommer växa och bli starkare. Men just nu är jag jävligt oförutsägbar och ångestfylld bara.
Jag orkar inte ens lösa korsord. Ska titta på något program på svtplay i mobilen istället. Godnatt.
Översvämmning
Hela världen upp och ner. Jag är nästan helt övertygad om att det fucking BOR MYROR UNDER HUDEN. Vill slita hela jävla allt i stycken. Det bara vänder och vänder och jag ser svart och låter som en grinig fet kossa. Snart svämmar ångesten över. Spyr upp allt jävla klibb. Två lergigan. Tre lergigan. Fan ta mig själv. Vad är jag irriterad över? Vad är jag så jävla arg över? Varför vänder jag så snabbt? Varför har jag insekter i kroppen? Varför styr utomjordingar min hjärna? Seriöst. Orkar inte mer. För fan!
Fyra liter meducin
Försöker varva ner. Kroppen har varit överhettad ikväll. Allt tack vare att jag tog concertan försent (11.30) Den extra skjutsen jag skulle få vid ca fyra tiden fick jag istället vid sju-åtta och först nu börjar det släppa. Men inte käkspänningarna och resten av spänningarna i huvudet. Jag blir galen alltså! Jävla kroppjävel!
Medan alla andra är ute och super och klär ut sig och dansar ligger jag i sängen och ser på paradise hotel. Jag orkar inte gå ut och träffa folk. Inte just nu.
Kramp
Det blev ingen dans idag. Jag orkade verkligen inte. Jag har inte ens ångest över att jag inte åkte och det tyder bara på att jag verkligen inte fixade att åka idag. Ingenting att känna ångest för. Dageb spenderades i soffan med konstant super nintendo spelande. Varvade Donkey Kong. Jag lyfte på arslet typ en gång och det var när vi skulle äta mat. Så vansinnigt trött hela dagen. Mamma trodde att den här ångesten beror på KBT'n. Att det är så mycket som kommer upp. Så många sanningar. Hon tror nog rätt. Mot kvällningen kom Mathilda och Fredrik. Vi grillade körv i öppna spisen och åt strips. Min mage krampade var tionde minut. Gjorde så jävla ont! Det har slutat nu. Hoppas inte att det kommer tillbaka. Nu ska jag se på Lite sällskap i min kära iphone eftersom jag sov som en stock igår. Imorgon hoppas jag på att må lite bättre. Känna lite ork. Godnatt.
Zombie
Somnade halv tio på soffan igår. Sen kom Tommi och satt bredvid mig medan jag låg och halvslumrade. Gick till sängen och tänkte se på Lite sällskap med Filip och Fredrik men jag somnade. Dödstrött! Idag vaknade jag 10 och har alltså sovit i 12 timmar. Känner mig as trött ändå. Får se hur jag gör med dansen idag. Kanske åker hem till mamma och tar det lugnt. Imorgon ska jag i alla fall gå på dansen för då är det nivå två och dans med tofflor.
Mathilda: Chipsen var OLW's sour cream sweet chili. Smakade mest kemiskt tycker jag. Inte så goda alls:(
Fy fan vad trött jag är.
Experimentet Sophie
Funderar över om jag är ett experiment. Att utomjordingar styr över oss och kontrollerar allt kroppsligt; tex mina tankar och känslor. Det känns så. Att någon annan drar i mina trådar. Det vore inte så jävla konstigt egentligen. Jag skulöe inte bli förvånad i alla fall.
Efter hundratals tårar, flammbröst, soffstirrning och ångestklibb tvingade Tommi in mig i duschen. Både mamma, Mathilda och Tommi tyckte att jag skulle försöka göra något annat och distrahera mig. Det tyckte väl jag också. Men jag orkade inte. Så det blev duschen. Hjälpte lite. Ska prova en ny chipssort nu och hoppas på att lergiganen hjälper. Lite i alla fall.
Kalla stjärnor
Igår efter mitt senaste inlägg började jag gråta. Var så jävla trött på ångesten. Tommi tog med mig ut på balkongen och där stod vi mitt i natten invirade i täcken och tittade på stjärnor. När jag får andas in riktgt kall luft känns det lite lättare i bröstet. När vi kom in spelade vi vändtia i sängen. Jag har världens bästa pojkvän. Nu sitter jag i väntrummet på psyk. Min tur när som helst.
Ditt jävla as
Jag undrar hur ångest kan lämna spår i form av röda flammor på bröstet? Jag undrar verkligen hur det går till och vad det är som händer i min kropp. Känner mig så jävla liten och ensam när det kommer och är som värst. Har lagt mig i sängen nu. Men har för mycket osorterat i huvudet så det tar väl några timmar innan jag har somnat. Det pirrar i kroppen också. Det är ett mycket dåligt tecken. Tar alltid evigheter innan jag somnar när jag känner så. Imorgon är det KBT kl 10. Inatt drömde jag att jag hade en blodsugande utomjording som såg ut som en halv kassler med sex ben på min arm. Jag grinade. Godnatt
Voxra och hår
Jag mår ganska så bra idag förutom att jag störtfryser, men det gör jag ju jämt så det är ingen nyhet. Har satt i mitt löshår, dock är det gulare än vad mitt egna hår är. En omgång till med silvershampoot så blir det nog perfa!
Imorgon börjar jag med medicinen Voxra. Jag tänker ge det ett försök eftersom jag är så fruktansvärt trött på den här ångesten/oron som jag går och bär på. Det känns så tungt! Min KBT-människa pratade med min läkare och det var helt okej att jag började med den så imorgon går första dagen av stapeln. Det är ju en sån medicin som tar veckor/månader innan den ger någon effekt och under den tiden kan man bli väldigt svängig i humöret så jag hoppas att allt går bra och att jag genomlider eventuella bergochdalbanor.
Senare kommer mitt boendestöd, det blir att gå igenom kyl och frys och skriva lista på vad som ska handlas. Sen kommer mamma. Tommi och jag ska bjuda på köttfärssoppa och sen blir det idoltittning!:)
Bra
Bra start på dagen!
1. Utsövd
2. Löshåret låg i brevlådan
3. Mathilda kommer snart
4. Tommi sjunger roliga påhittade sånger
Nu ska jag skriva ner dansrutinen för nivå 2 så jag inte glömmer bort den. Idag blir det high heels och klättring och nytt trick: v-split! Jag antar att det är tricket då vi klättrar upp på stången, kniper stången mellan låren och tar tag med ena armen runt stången under rumpan och splittar benen så det ser ut som ett v. Härregud. Hittar tyvärr inget klipp på just det tricket.
Hejdå.
spykaka
Haft ångest deluxe. För första gången vill jag stanna hemma från dansen. Orkar inte åka dit. Orkar inte träffa folk. Men vet ni vad? Jag åker ändå. Kommer säkert vara väldigt off, men jag är den jag är. Ingen behöver tycka om mig. Jag behöver inte bry mig om vad andra tycker och tänker om mig. Jag kan bara åka dit och göra mitt bästa och skita i alla andra.
Gjorde om en bild på Heidi Klum som jag ska måla vid tillfälle. Känns lite bättre nu.
Tycker ni att jag ska ha den så här stilren eller ska jag lägga till en pratbubbla med texten "FUCK YOU!"?
Och vilken bild tycker ni mest om? (Titta på ansiktet så ser ni skillnad)