Bland alla papper och pärmar: (avgiftningsdagboken)
En gammal bekant.
Micke och jag träffades även på tolvstegsbehandlingen. Jag har nog inte berättat någonting för er om den tiden på nyvy (namnet på tolvstegsbehandlingen). Hur som helst så gick vi tillsammans på tolvsteget och han var så klok i allt han delade med sig av på våra rundor; en helt annan människa än den aktiva Micke jag träffade tidigare. Han höll sig ren under hela min behandling vilket var i 3 månader.
Nu när jag träffade honom för någon vecka sedan trodde jag aldrig att han skulle känna igen mig, efter mitt viktras, hårförändring, annorlunda attityd. Men som jag alltid har påstått så syns det i ögonen. En missbrukare hittar alltid en annan missbrukare, aktiv som drogfri. Han hittade mig igen
Micke: Hej du jag måste bara fråga, visst har du gått på nyvy?
Jag: Hej! Ja precis det har jag gjort.
Micke: Jaa fan jag tyckte att jag kände igen dig asså, tyckte jag kände igen, dig.
Jag: Kände igen dig också, vi gick ju ett bra tag tillsammans på Nyvy
Micke: Mmm såå var det ja! Hur går det för dig nu?
Jag: Det går bara bra för mig, varit ren sen behandlingen
Micke: Åh fan jäävlar! Det är ju skit bra! Grattis för fan grattis!
Jag: Tack så jätte mycket. Hur har det gått för dig då?
(Jag såg på långa vägar att han var påtänd)
Micke: Joo det går bra, tar lite då och då men det funkar
Det kändes konstigt att stå mittemot och berätta hur "duktig" man har varit. Det kändes som att jag satte mig på honom och skulle spela bäst, bara för att jag sa sanningen. Jag tyckte synd om honom. Kom tillbaks i gamla tankebanor om hur det är mitt i allt kaos. Samtidigt kan vem fan som helst bli drogfri om dom bara vill, det VET jag. Den som säger att det inte går ljuger, eller så har dom helt enkelt inte tillräckligt med vilja för att palla det. Jag hade en stor fördel när jag slutade och det var mitt stöd runt omkring; min familj, psyk, beroendecentrum, jag hade egen lägenhet, skola, jag hade några drogfria vänner som jag sökte mig tillbaks till. Vissa har inte detta och jag kan verkligen förstå att det är svårare och mer krävande att sluta punda då. Men att säga att det inte går är ren och skär lögn. Allt går om man vill!
Punkt slut.
Strulbilder del 2
Riktigt fjuttad* på denna bild. Mitt i natten mitt i skolveckan och mitt i kaoset.
Mitt cigarettpaketsgömma på avgiftningen. Pengar, säkerhetsnålar, fyra stesolid tior och en stessfemma. (När det var dags för medicindelning låtsades jag alltid svälja tabletterna, la dom i själva verket under tungan och när sköterskorna tittade bort spottade jag ut dom i handen och gömde i ciggpaketet. Eftersom jag hade sån hög tolerans och vill så gärna punda så sparde jag så många som möjligt och när det blev kväll så hade jag party på mitt rum med mig själv och alla stessar samtidigt.
Tjackskjutning. Ett ordspråk vi alltid sa: "Nära skjuter ingen ven" och vi garvade.
Welcome to my crib!
Här hade jag varit ute och psykosat mot en vägg mitt i natten, slagit den och mig blodig. Sen hade jag pratat med människorna som satt i bilarna utanför min lägenhet och skrikit åt dom att släppa in mig i bilen! Jag stod utanför min port och pratade med Niklas och Linn och jag blev så förbannad över att dom försvann hela tiden. Egentligen fanns det varken människor i bilarna och Linn och Niklas fanns inte heller. Bara i mitt huvud. (Jag hade gått ut från min lägenhet med en ryggsäck efter 12 stilnoct utan hemnycklar) Det slutade med att jag av någon konstig anledning ringde taxi när jag stod vid konsum och väntade på en buss?? och åkte hem till mamma och pappa. Fan vilken sjuk natt, stackars mamma, stackars pappa..
Jag hade små fina pupiller och var redo för ännu en dag på dagispraktiken. Jag var sjuk i huvudet.
Tjackrace och vad gör vi om inte vråldiskar mitt i natten? Pillstädar och kommer på sjuka berättelser och slogans.
Vem trodde att en missbrukare gömde sig bakom allt smink, hårfärg och fina fasad? (Skolavslutning i tvåan och jag höll mig hemma och kliade mig på armarna, noddade och spydde, trivdes as bra med det!)
Titta så liten hon var min älskling! Kråkan gjorde så jag klarade av att vara drogfri! Jag har en KATT att tacka! Hon fick mig att känna mig behövd, viktig. Hon gav mig kärlek och jag gav henne kärlek. Vi var ju för fan från samma världar och vi krockade mitt i kaoset och blev ett och tog oss ur skiten. TILLSAMMANS.
Kolla mina gula tänder. Hört talas om tandborstning? Nej, men om dolcontin, rökheroin och roppar!
Galen stund vid fläkten. Vi rökte blå valium utblandat med hasch.
Rödblommspåtänd och full i fan. Jag var roligast och smartast i världen.
Vi snöade in på Jefferson Airplane och var benga.
På någon krogtoalett och xanorproppfull skulle jag kunna sätta mina sista pengar på.
SÅ, frågor på detta?
Strulbilder
Jag och Trollet vid hans pundiga skitbil
Jag jobbade den kvällen som vimmelbildsfotograf, helt förvirrad av Stilnoct och red bull & vodka.
Jag och Jorma på avgiftningen.
Linn och Tobbe i min soffa (plus kofoten då)
Linn och Henke. Flummig kväll; vi trodde att det var en festival utanför min balkong så: FULLT ÖS!
Den så kallade "trion" Jag, Niklas och Linn och vår kära vän Subutex.
Adam (världens stormigaste människa) jag och Niklas. Amfetaminet höll oss samman.
Dennis och jag. Han är en av få som jag faktiskt saknar. Vet inte vart han bor, gör, är ren eller har för telefonnummer.
Niklas och jag under helvetesveckan.
Niklas, jag och Subutex.
Jag, gungan och 10 st Xanor.
Flaniga.
Frepman och jag vid basketplan i parken.
Tillbakablickar
Det är en sån lättnad att vara drogfri och ärlig.
Idag hade jag en läkartid på beroendecentrum inför körkortstillståndet. Jag fick träffa en äldre karl som frågade mig om mitt missbruk. Frågorna var bland annat hur många mg subutex per snort jag var uppe i när jag missbrukade, hur ofta jag tog dolcontin/andra opiater, hur det kom sig att jag slutade knarka just den 5;e februari 2008, om jag har bestämt mig för att förbli drogfri resten av livet.
Jag fick även visa mina armveck, handleder och hals för att försäkra honom om att jag inte skjuter.
Flera gånger påpekade han för mig att dom kommer skicka sms SLUMPVIS DAGEN INNAN inför kommande drogtest. Han betonade SLUMPVIS och DAGEN INNAN flera gånger, jag var helt lugn med det. Hade det varit för 3 år sedan har jag flippat. Alltså verkligen flippat.
Han frågade mig om mina diagnoser också. Han såg ut att bli förvånad när jag berättade att jag har boendestöd och behöver hjälp i hemmet med mathandling/listor/struktur. Jag är så trött på att förklara. Bara för att jag verkar som en helt normal tjej utåt så kan jag inte ha funktionshinder verkar det som.
En annan sak jag funderar på och grubblar väldigt mycket över är:
Vad ska jag säga när någon frågar vad jag gör om dagarna utan att berätta allt svart på vitt? Tex som på poledancen så frågade en tjej vad jag gör om dagarna, om jag jobbar eller pluggar? Jag vill verkligen inte säga att jag har Asperger och ADD och är därför hemma nu och jobbar med mig själv och tar det lugnt. Ska jag säga att jag är sjukskriven? Nej! För folk är så jävla nyfikna och snikna så dom kommer komma med en följdfråga; VARFÖR ÄR DU SJUKSKRIVEN?
Vad fan ska man säga?
Skit i det så lever du längre?
Beroendecentrum
Idag har jag och mamma varit på beroendecentrum. Vi blev hänvisade dit angående alla drogtester och blodprover till mitt körkort. Psyk sa att det var bättre att ta kontakt med dom.
Väl på BC la vi upp en plan, jag fick en läkartid på tisdag och dessutom fick jag redan idag lämna pissprov och blodprov. Fick panik när dom sa att jag skulle ta blodprov för jag hatar skiten! Jag brukar jämt förbereda mig med emlaplåster men det hann jag alltså inte idag. Så det var bara att klämma ur sig piss i en mugg, se sköterskan hälla ner det i två rör och posta i ett brev inför analys, sedan raka vägen till labb. Jag hade otur, det kom inget blod första gången dom stack mig i armen, jag var väl för nervös. Fick byta arm och då kom det äntligen.
Nu ska jag ut och ha körlektion med Lena igen. Det här fixar jag!
Heroinet
Körkortet...
Jag har hittils behövt 2 st intyg av min läkare (angående diagnosen och drogerna) till transportstyrelsen, som intygar att jag är lämpad för att köra bil och att jag är drogfri just nu. Dom intygen kostar 2500 kr styck (!) Jag har fått ytterligare ett brev från transportstyrelsen där det står att jag måste lämna minst 2 st blodprover och 4 st drogtester mellan Juli - December, annars drar dom in körkortstillståndet. Till det behövs ett till läkarintyg om min drogfrihet. Dessutom kostar proverna pengar också, jag skulle kunna tippa på 300 kr styck? Efter december måste jag göra samma sak inom ett halvår igen, 2 blodprover 4 drogtester + ett läkarintyg, efter det behöver jag göra ytterligare samma sak inom ett halvår. Förstår ni hur trött jag är på att vara i den här svängen? Hade jag vetat att det skulle krävas så här mycket från mig för att ta mitt körkort så hade jag aldrig gjort det.
Jag lämnade det andra urinprovet idag, negativt så klart. Dom var noga med att se till så att subutex fanns med på stickan, eftersom jag missbrukade det mer än något annat. Dom visste inte vad förkortningen för subutex på stickan var så jag fick berätta det för dom. Snacka om att jag har hade mycket drogfritid förut.
Ja ni kan ju räkna ut själv hur mycket pengar det kommer gå åt för det här förbannade piss körkortet. Det kommer kosta lika mycket som att ta ett jävla körkort!
Spyr.
Vågen
Uppdaterat En resa.
Tack ska ni ha!
En resa
Detta var sommaren 2004. Jag bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa då men skulle flytta till Uppsala på hösten för att plugga It-Media och bo på elevhem. Det gick rent ut sagt skit. Jag bodde där i 4 månader men var tvungen att flytta hem igen pga 89% frånvaro från skolan. Dagarna gick till att sova och nätterna gick till att vara vaken med dom andra på elevhemmet. Det var en underbart rolig tid men samtidigt en väldigt trasig tid, vilket jag inte såg då.
Jag tror att det här är december 2005. Jag hade fått en egen lägenhet i sandviken efter att jag kom hem från uppsala. Jag pluggade IT-Media på John Bauer i gävle och var väldigt impulsiv med mitt hår. Jag var på den här tiden mer eller mindre oskuld i drogernas värld förutom att jag rökte hasch och drack alkohol. Denna bild är från en fotosession med en fotograf i gävle.
Från samma session
Det här är också från den tiden; december 2005.
Det här är en bild på mig och Tommi och det måste vara den 15:e oktober 2005, eftersom fotot är taget dagen då han fyllde år. Jag var så hemskt kär i honom redan då.
Annika hjälpte mig att ta ut dreadsen och då var håret så risigt och slitet så jag färgade det blått. Om det var snyggt är en annan sak..
I början av 2006 hemma hos min syster i södertälje. Jag vet inte varför jag hade den där mössan på mig.
Den 31:a Maj 2006. Jag fyllde år och hade sån fruktansvärd tandvärk och det var här någonstans som mitt benzomissbruk började; för en jävla tand! Jag gick hos en privattandläkare pga min hemska tandläkarskräck och jag hade problem med en tand som fick rotfyllas jag vet inte hur många gånger. Jag gick till tandläkaren en gång i veckan i ca 5 veckor eller liknande. Inför varke besök fick jag 40 mg stesolid av tandläkaren så att min rädsla skulle lägga sig och jotack det gjorde den. Sanningen är att jag längtade nästan till varje tandläkarbesök så att jag fick proppa magen full med stesolid. Ni läsare som har lite koll på benzo osv förstår nog att 40 mg stesolid är väääldigt mycket för en person som inte har någon som helst tolerans alls. Mamma fick i princip bära mig hem efter varje besök. Eftersom jag redan umgicks med "fel sorts kompisar" så fick jag snabbt reda på att jag kunde köpa benzo på gatan. Himmelriket.
I väntrummet hos tandläkaren... Jag var totalt borta i huvudet men jag älskade det. Dom runda vita tabletterna med brytskåra och bokstäverna C och D på var det bästa som fanns.
Jag och min kusin åkte till hultsfred Juli 2006. Det var verkligen hur roligt som helst. Våra tältgrannar rökte hasch öppet bredvid oss och jag började röka 2004 men jag tog underligt nog inte ett bloss. Jag antar att det var för att Mathilda var med <3
Under mitt allra första amfetaminrus. Jag tror att det står 24:e Juli 2006. Jag var förälskad.
Jag och mitt killgäng som jag alltid hängde runt med hamnade i en lägenhet. Jag visste att det fanns tjack där och jag visste att jag ville testa. Väl där hamnade vi alla i en hörnsoffa, J satt och smetade ut tjacket på ett cd-fodral och väntade på att det skulle torka så att jag kunde dra min allra första lina. Det var riktigt dunder klet som dom hade fått tag i och som första gång på amfetamin fick jag mig en ordentlig åktur. Jag kände mig väldigt nervös när jag skulle snorta, men E rullade en femhundring åt mig och visade exakt hur jag skulle göra. Jag snortade i mig linan och drog fingrarna under näsan flera gånger. Sedan satt käften igång. Pratpratprat. Rysningar i hela hårbotten, käkarna åkte karusell och jag älskade allt och alla.
Jag och grabbarna lyssnade alltid på The Gladiatiors, vart vi än var fanns musiken; ur stereon, datorn, mobilhögtalarna.. Dessaa låtar gillade vi mest
Under samma rus fast någon dag senare, eller kanske samma dag fast på kvällen? Jag minns i alla fall att jag skulle möta en kompis på resecentret. Det kändes helt underbart! Så jävla fantastiskt att en kompis skulle komma och hälsa på MIG och jag skulle dessutom CYKLA dit. Jag tänkte på hur jävla skönt håret skulle fladdra i luften när jag cyklade och hur många rysningar det skulle framkalla i min hårbotten. Så jag tog L´s cykel och kände mig som Gud när jag for igenom sandviken.
Här kommer ett klipp som jag.. jag vet inte. Jag hade inte tänkt att visa det. Men det går inte att ta bort från youtube eftersom jag inte vet vad användarnamnet och lösenordet är för klippet då det inte var jag som la upp det men.. Det är i alla fall jag som mummlar i bakgrunden och inte fattar ett skit. Eftersom jag har min blogg lösenordskyddad nu så lägger jag upp klippet. Behöver jag säga att många vakna dygn, amfetamin, förvirrade och speedade hjärnor var inblandade? Herregud.. Vi trodde att allt var på fullt allvar. Vi skapade en hel berättelse på marmeladmackor, helt dödsallvarliga.
Februari/Mars 2007. Natten till min avgiftning. Jag jobbade som vimmelbildsfotograf och jobbade drogpåverkad varje gång. Denna natt sneade jag på xanorstavar och stilnoct. Jag hade min kamera hängandes mot axeln och skulle ner för en trapp på krogen och samtidigt står det en tjej och tar upp all plats i trappen och är helt dum i huvudet tycker jag. Så jag börjar slå henne med mina knytnävar i skallen. Sen minns jag inte så mycket mer. Jag gick hem och såg ut så här i ansiktet. Åkte till avgiftningen i söderhamn på morgonen.
På avgiftningen. Jag var där i 2 veckor men borde ha stannat kvar i 2 månader som dom rekommenderade mig men jag vägrade.
Jag minns så väl den här bilden. Jag hade varit hemma från avgiftningen i en vecka precis och hållt mig från alla droger. Tills jag gjorde det misstaget att gå ut på krogen. Jag gick dit med en vän som var helt anti-droger och väl där inne stöter jag på några flummare. Jag blev erbjuden benzo i rökrummet helt öppet framför min vän och jag tackade ja och tog tabletten i handen. Min kompis slet ifrån mig den och gav tillbaks den till han jag fick den ifrån. Jag sa till henne att jag skojade och inte alls tänkte ta den. När hon sedan vände ryggen till sökte jag ögonkontakt med honom och fick den diskret i handen. Jag låtsades att jag hostade jag svalde tabletten. Drogfriheten förstörd.
Sommaren 2007. Ligger i sängen på psykavdelningen i gävle. Jag åkte in 4 (?) gånger på psyk den sommaren. När jag inte hade droger så kollapsade jag och blev så fylld av ångest att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag hade av någon underlig anledning lyckats få xanor på recept (!!!!) så jag var ordinerad det, psykosmedicinen zyprexa och stilnoct till natten. Jag satt mest inne på rökrummet när jag var där. Det stank apa på hela avdelningen och min bacillskräck och vägran om att äta andras mat visade sitt rätta jag där. Jag hatar och hatade psyk.
En kväll innan jag skulle jobba. Smällde i mig en tramadolkarta.
Så här förvirrad såg jag ut när jag kom hem.
En låt som gick runt och betydde speciellt mycket under denna tid var denna, den samanfattade allt, tyckte L och jag. Det var vi.
Hösten 2007. Här hade jag snöat in i subutex som blev min huvuddrog. Jag hade alltid en liten redline påse med ett rakblad, sugrör och sub8:a i strumpan; vart jag än var! Jag hade till och med mig eländet när jag praktiserade på dagis. När jag var på praktiken en dag hade jag lagt påsen i en ficka på magen och en av barnen knöt sin hand runt den utanpå tröjan och frågade "Sophie vad är det där förnått?" Vad skulle jag säga? "Jo Mario, det är knark".
Sub var det jag älskade mest av alla droger. Dels för att jag älskade att ligga och nodda (att halvsova påverkad, att inte veta om man är vaken eller om man sover) ögonen åkte ihop hela tiden, jag kunde nodda när jag satt framför datorn, när jag var i skolan och när jag skulle byta om inför breakdancen och dels för att jag älskade känslan jag fick i kroppen. Det var som ett slags skydd. Tänk dig att du sveper över dig ett täcke av orgasmkänslor över HELA kroppen och går med den känslan konstant. Det var så jävla skönt, så jävla njutningsfullt.
Sub gav en fruktansvärd klåda och en tendens av att alltid få mig att spy. (Inte bara mig utan även många andra som går på sub) Jag tyckte det var mysigt. Det hörde liksom till att klia mig på armen i noddläge och sedan springa till toaletten för att fontänspy. Det var helt okej, nästan mer än okej. För jag visste ju att ruset skulle ge en extra skön vändning är jag hade kalvat klart. INTA NODDNING!
Sista april 2007. Vi satt i en lägenhet från 10 på morgonen till 01 på natten. Vi skulle egentligen ut och fira sista april och vi var på väg ut hela jävla tiden i huvudet men rent fysiskt så satt vi kvar på exakt samma plats i soffan hela dagen. Vi babblade om allt möjligt och delade upp amfetaminet i olika doser och bombade (=lägga tjacket i toalettpapper/rizzlapapper och svälja). Såna här intensiva ögon fick jag.
Ledsen och förvirrad. Jag vet inte när bilden är tagen.
Min födelsedag 2007. Jag var hög på subutex även då. Hade bara någon dag innan tagit min första sub-tur.
Sensommar 2007. Vi satt jämt på min balkong och rökte. Jag förstår inte hur vi vågade.. Det måste ha luktat!!
Någon dag innan julafton 2007. Jag krossade roppar mellan två skedar och rökte upp i folie genom en sönderplockad penna. Jag orkade inte vänta på tiden det skulle ta för ropparna att börja kicka genom att svälja, så jag rökte istället; allt för att få ruset så snabbt som möjligt.
Fastnade i en soffa en hel natt. Pratade som gud vet vad. När jag och E lämnade lägenheten på morgonen och skulle cykla hem så var det snö ute, vi vart vääääldigt förvirrade. Hade vi fått tvåmannapsykos och fått för oss att det var snö ute? Hade vi varit i lägenheten i flera veckor? Vad FAN hade hänt egentligen?
Vi cyklade hem till mig, tog mer tjack och samma morgon fick jag reda på att en vän som jag träffade på avgiftningen dött av en överdos. Jag grät konstant i tre timmar.
Slitztidning, sub + sugrör = tummen upp.. (hm..)
Här började dom två sista helvetesveckorna innan jag blev drogfri.
Jag fick Kråkan av en kille som vi hängde hos. Det var en riktig pundarlya och vi bar hem henne i en kartong halv tre på natten. Där hade jag även fått i mig 1,5 gram tramadolpulver som började kicka in. Överdos.
Jag kunde inte hålla ögonen öppna, var helt lost.
Jag tänkte att jag aldrig skulle visa denna bild för någon. Men jag ångrade mig. Ser ni vilket jävla pundaräckel jag var? Kolla det flottiga håret! USH.
Tramadol, rohypnol och heroin sätter sina spår, som ni kan se. Detta var den 2:a eller 3:e februari 2008 och den 5:e februari hade jag min första dag som drogfri. Idag har jag varit ren sen dess. Detta tack vare Kråkan, min familj och min älskade kusin. Utan er hade detta, kanske inte varit omöjligt; men väldigt, väldigt svårt!
Jag älskar er! Tack för att ni har trott på mig.
Dagboksanteckningar från 2007
( 8 Januari 2007 kl: 17.15)
Akuten.
Hej jävla dag.. vart den konstigaste dagen på länge kan jag tala om..
Åkte nämnligen in på akuten från skolan, skolsyster skjutsade in mig, eftersom jag pillat i mig för mycket tabletter. Dom tömde 2 rör med blod på mig och gjorde EKG test med massa sladdar o konstiga grejjer på bröstet, ben och mage... Mår sjukt illa nu efteråt, har svaga minnen från hela dagen. Men jag har fått mig en tankeställare och tror att jag ska hålla mig borta från ALLT; tobak, alkohol, tjack, ladd, benzo, opiater. allt allt allt, bort med skiten.
pallar inte mer, ska ta tag i allt. boxning på onsdag, MED ELLER UTAN KOMPIS!!!!!
jag älskar min skolsyster, hon bjöd mig på varm choklad och macka när jag låg i vänterummet på sängen, hon höll mig i handen när dom tog tester på mig och det var hon som satt med mig i 3 timmar och struntade i sitt möte på skolan...
imorgon blir det snack med rektor och öppenvården, kommer jag få gå kvar på skolan? kommer jag det? det är de enda frågorna som snurrar runt i min skalle. vill inget annat än att gå kvar.....
har vart till läkaren idag också, fick bricanyl mot mina pipande luftrör, cipramil mot panikångesten och några andra tabletter för mina utslag...
( 10 Januari 2007 kl: 16.12)
Klara sig själv
Jag vill flytta, vart som helst, men helst Göteborg, Södertälje (eller annanstans i Sthlm), Lund eller ny lägenheten här i Sandviken. Måste börja om, måste komma bort. Men hey, förra gången jag försökte börja om, hur käpprätt åt helvete gick inte det dådå?
Jaja, möte igår med Rektor, Eva från öppenvården, Johanna från soc och min skolsköterska. Alla satt och stirrade på mig och jag skrattade hela tiden för jag var så jävla nervös, och det sa jag.. Men dom står på min sida, känns skönt att veta. Vad vi kom fram till var väl rätt mycket, att jag inte kan gå omkring och bära på det här själv. Att vi ska prata med mamma, berätta för henne att hennes dotter drogar, alltså. Men jag kan inte tillåta att hon blir så förstörd. Kan inte tillåta att hon ska gå och må dåligt, det kommer vara mitt fel allting.
Jag är väl äckligt bra på att ljuga, inför vänner familj och klasskompisar. Dubbelliv, hatar det här.
( 12 Januari 2007 Kl:17.02)
good day
hej fredag...
idag har jag legat och tittat på film med min vän L, lyssnade på hans hjärta. stackarn hade avtändning, jag ordnade kaffe åt honom och jag trivs så sjukt bra i hans närhet. han är den där lillebrorsan jag aldrig hade, den lillebror som jag är så himla överbeskyddande mot, vill alltid att han ska ha det bra.
ditt skratt är så himla lyckorus..
nu är det något fel på mig, jag har stora rödlila utslag över armarna, det här kan väl inte vara allergi? jag tror det är något annat..
eva på öppenvården säger att det är utslag pga att jag käkar benzo, att det är biverkingar från det...men jag vet inte, käkar iallafall tabletterna för utslagen och hoppas på att dom försvinner snart, för... jag kan fan inte ens sova för det klias så mycket..
(17 Januari 2007 kl:18.10)
mysmys
hohhohohoho, 300 mg tradolan i magen och jag är fjäderlätt, flyter på ytan och jävlar vad bra jag mår, ska gifta mig med opiater och benzo(L)
(18 Januarii 2007 kl:13.49)
pauser
upp och ner, som en fågel som inte hittar hem, precis så vilsen är jag. den landar på ett ställe för att den tror att kanske är det här jag hör hemma, men innerst inne vet fågeln att det är inte alls där som den hör hemma, så den fortsätter, men alltid är det pauser emellanåt, och det är i pauserna som det blir så jäkla fel hela tiden..
well, vi kommer inte att ses mer va?skitsamma, det enda som betyder något för mig är tommi...
sitter hemma, klockan ringde aldrig imorse så jag har fet ångest över att jag har missat endel i skolan idag, men jag ska ta mig i kragen och sätta mig ner med matten lite senare..
kom precis ut från duschen, det var jävligt skönt med en dusch, men synd att jag blev så attans trött bara..
igår satt vi här hemma, jag, L, H och D... vi flummade på piller och bytte till varandra och ja, typ som godisregn haha. fick något rött piller av H som vi delade på. D käkade också sånt rött piller plus några röda och rosa kapslar, fick även en halv hjärtlugnande av H, och idag får jag moffe:] alla tiders..
H hade en jävligt fin knarkarlåda haha, kanyler, piller o så:P ocharmigt
(20 Januari 2007 kl:10.14)
tjack
klockan är nu 10.10, jag har snortat bort hela natten;P nästan iallafall. fick vänta 4 timmar på att få skiten, krångel hit och dit, men tillslut fick jag hålla i påsen med det vita underbara pulvret:)
har varit här hemma, snortade en stadig lina, sedan gick vi till bruket, satt där och chillade hos en polare.. var trevligt, bekantade mig med diffe, jag hatar diffe... jag ska göra sönder han en dag, men den dagen är när jag har knarkat så mycket så jag inte orkar längre, har vi kommit fram till, jag L och A...
sitter just nu hemma, A står i duschen, D sitter i soffan och L har faktiskt lagt sig i sängen och sover nu.. jag kommer nog inte få någon sömn förns nästa natt som kommer för vi ska köra på vaket idag igen.
har varit mycket känslor som har väckts under den här morgonen/natten.. tack A för du får mig att öppna mig och tack L för du alltid finns.. kärlek vänner, kärlek.
(20 Januari 2007 kl 22.16)
allting snurrar runt
jag har flöddrat bort mitt minne från hela den här veckan, fick sitta och fråga L i minst en kvart om saker vi har gjort, vilka vi har varit med, vad vi gjorde förra helgen, när vi åt vad och vem som sa vad.
L blev nog lite trött på mig där ett tag, när jag frågade samma saker hela tiden, eftersom jag fortfarande inte kom ihåg efter L har förklarat minst 3 ggr redan:] well. jag är väl så som jag förtjänar.
men dagjäveln har inte varit så jävla bra, eller jo, till och från iofs.
mådde jävligt super imorse, pratade som en väderkvarn och dansade omkring för mig själv och kikade sedan på lägenheten som jag och en vän ska flytta in i, kanske;] men gud så kär jag blev i den.. nåja.
hemma hos mig sedan rasade allt bit för bit, A sa lite dumma saker som jag tog väädligt illa upp mot, jag borrade ner mig i huvan och sa "sluta" minst tre gånger, sen gick det inte längre, jag grät, det kändes som nålar i bröstet. hade jag inte haft de 3 personerna här i det tillfället så hade jag, jag vet inte. för det var en sån stor panikångestattack som var på väg att komma och den hade jag triggat upp på ett eller annat sätt även om A inte hade varit med eller så. men han bad mig om ursäkt, och det var inga personpåhopp, han kurade ihop sig med mig, båda hade abstinens men han torkade mina tårar och lekte med mitt hår.. pussade mig på fingrarna och kinden, tack..
jag och A har varit riktigt allmänt knarkiga mot varandra hela dagen, avtändningen att skylla och abstinensen, det enda som har sagts är typ:
"S, ring och hör med D om han kunde fixa dos"
"Jag har ringt hela dagen, det är inte så lätt"
"MEN DOM KOMMER BARA BLÅSA OSS"
"neeej det är inte D´s fel, det är kranjävlarna som är själva grejjen"
-sen blir vi lite sura mot varandra ett tag. för att sedan ropa på varandra och börja kramas för att det hela antagligen har löst sig. sen blir det samma visa 45 gånger om igen:)
vi pratar alltså bara om knark:] haha
märkte många gånger att jag fick overklighetskänslor, men brydde mig inte så mycket, kunde inte resa mig upp för då svimmade jag. ingen aptit, ja rubbet som vanligt men det är vad man förtjänar.
sen helst plötsligt visste jag inte om jag levde ens en gång. pratade osammanhängande med alla och tappade bort mig i meningar, en äcklig pirrande känsla i magen som jag inte alls tyckte om,
låg i sängen och A höll om mig, kallsvett..ångest..abstinens...kärlek...diffe...dåtid...nutid...sorg...lycka...minnen...framtidsdrömmar...
allting snurrar runt..
(29 Januari 2007 kl.13.02)
trodde du ja
nu klias det i kroppen, ge mig flödder. ge mig droger. JAG VILL KNARKA. jag måste knarka.
panikångest påväg. ÄNTLIGEN PRECIS VAD JAG HAR LÄNGTAT EFTER.
helvete helvete helvete..
jag hade precis bestämt mig, verkligen tänkt igenom allt. jag kan inte bo själv, jag törs inte och vill inte bo själv.
nu har vi medieproduktion, vi ska hålla presentation om filmhistoria, kul, sist vi satt och pluggade på det var jag så jävla cp hög så jag vet själv inte vad jag har skrivit, lär antagligen skriva om allt idag så förlåt om det hela blir skit pga mig.
hur fan ska man orka leva upp till andras krav? jag har alltid stått på mina egna ben, har alltid klarat av allt själv även fast jag har knarkat bakom ryggen på er, men hey jag har fan inte dött än.
vet precis vad jag ska göra när jag kommer hem, ska ta ner katten, öppna påsen, ha ner lite pulver på glasskivan, göra en snygg lina av mitt visakort, klippa av ett sugrör, och snorta upp skiten och vänta på rysningar och välmående.
för att sedan må skit imorgon, men det är värt det, det är så jävla värt det.
(---- Januari Februari? 2007)
återigen
ja, två drogfria veckor var min tanke... men nejdå. kokain, tramadol och imovane...fullt ös.
när jag sedan kommer hem, en min efter jag kommit innanför dörren plingar det på dörren och jag får stess o iktorivil.. iväg o jobba helt flöddrad, får en till stess.. minnet tar slut.
vaknar dagen efter, går hem till L, efedrin och sniffar kvarblivet poppers, sen trycker vi i oss 2½ gram tjack, yrar omkring som höns i min lägenhet.. på morgonen någon gång får jag gråtattacker hela jävla tiden, grinar för W, för E och för N´s skull. Jag har varit apatisk sen jag fick mina Cipramil men igår glömde jag ta en, därav alla jävla gråtattacker. En dag utan dom och jag grinar för ingenting...
hej världen, vad ska jag göra?
jo, lägga in mig frivilligt...antagligen, återstår att se på tisdag när jag vart hos öppenvården o snackat...bli tisdag nu så jag får allt gjort..
(15 Februari 2007 kl:18.33)
jag saknar att sitta och röka vid min fläkt så det luktar rök i hela lägenheten, saknar att vara tok tjackad med A L och D och skruva sönder dator och skärm, saknar att sitta med N och snacka vardagsfilosofi och se ifall han sticker nålen rätt, jag saknar D´s underbara och sköna kommentarer som kommer när man minst anar det, jag saknar hur jag och L brukade sitta och bara vara framför datorerna och se på varandra då och då och tok le för vi är så jävla affade. jag saknar att sitta och göra supersnygga linor med mitt kridikort på en glasskiva eller slitz tidning man kan ta sig lång tid för man vet att "nu har jag det goda framför mig, det försvinner inte", jag saknar att smyga in på krog-toaletterna och snorta med L. det är spänningen som gör det hela liksom..för att sedan gå ut och mötas av massvis med folk och dansa och bara le och vara med varandra.......nä fan jag älskar livet som pundare..
Trion
Smygtänker
Och mitt i allt det här lyckliga så vill jag tillbaks till helvetet. Jag smygtänker mig dit ibland och det här är något som nog ingen kan förstå, förutom de som har varit i ett drogmissbruk själva. Jag älskade att mixtra med olika sinnesstämmningar, jag älskade att kunna ta några piller för att en kvart senare vara på en helt annan nivå i hjärnan med en helt annan känsla. Jag älskade helt enkelt att kunna hoppa hur fan jag ville med måendet. Jag älskade att komma på vrickade konversationer och garva åt ingenting. Jag älskade att bli så slut i hjärnan att bara osammanhängande ord och stammningar fanns kvar.
Självklart ska jag inte dit igen. Jag kan inte komma dit igen. Då förlorar jag allt. Men jag smygtänker mig dit ibland och det får jag göra. Jag får göra vad jag vill i mitt huvud. Där inne finns det ingen som kan dömma mig.
Innan "mitt nya liv"
(23 Dec 2008 10.47)
ah jag har då haft 3 yra dagar med bland annat riffe linn o trollet:) kul har vi haft det, minst sagt!
jag ramlande ner från sängen o slog i ryggraden i sängkanten, trollet asgarvar o säger "köör mig till psyket förfan där här är ju bara för mycket" haha:)
ja, det var nog allt!
(24 Dec 2008 10.44)
jo jag är väl fortfarande sjukt förstörd från igår, fick panikångest här hemma hos mamma o skrek o grät o sa att jag bara ville knarka mig sönder och samman, slocknade på soffan 18, vaknade 20 o gick upp o la mig, och nu vaknade jag.. känner mig sjukt dåsig.
men god jul alla där ute, nu ska jag göra mig julfin med klänning och sånt..
linn, riffe och trollet är mina stjärnor just nu! haha ni är för goa..
"det dammar ju lika fan ändå"
hahaha ringde trollet nyss.
jag: "vad händer imorgon då?"
trollet: "jaaa det är ju den stora frågan"
jag: "jaa det är ju det"
trollet: "vad händer imorgon då?"
jag: "jaa det är ju den stora frågan ju"
(29 Dec 2008 - )
sophie säger:
hahaha ringde trollet igår så utbrister han "ÄR DET NYÅRSAFTON IDAG?"
Antti säger:
haha. vad är ni för virrpannor där borta? :D
ena dagen slåss ni med kniv, köar med kofot i högsta hugg, virrar runt flaniga på stan, nojjar om nyårsafton osv.
sandviken är en skön plats:D
(8 Januari 2008 13.03)
vilka helvetesdagar;< legat på sjukhuset sen i fredags.. orkar inte dra upp allt som har varit fel på mig men hoppas att det håller i sig o är bra nu bara, annars lär jag läggas in igen.. första natten fick jag väl 7 st sprutor med ketogan i, o resten av dagarna spasmofen, vilka jävla skjutsar. ojojoj...
är helt slut nu.
godnatt
(25 Januari 2008 15.07)
ganska så obehagligt igår, var hos mamma och jag glömde hela tiden bort vart jag var någonstans, var tvungen att ruska om huvudet och tänka till lite extra..
(29 Januari 2008 02.36)
jag är världens lyckligaste person just num fisk anders frisk katt helt underbar;D så nu är hon häroch hon älskar mig tror jag:D
(22.24)
dags att sova vad vet jag, det enda jag vet är ångest och åter ångest..
är helt förstörd. min kropp pallar inte mer..
min tröst är kråkan och linn
(2 Februari 2008 22.55)
En djävulsk vecka och natt men trots det har jag tagit hand om kråkan som om hon vore mitt lilla barn, har nog nästa bara gråtit och glömt alla dagar. men hur som helst så var jag på akuten pga magen inatt, från elva till 04 var vi där, kom dit helt hysteriskt gråtande o hyperventilerande och det enda dom gjorde var att känna på magen, ta blodprov som jag höll på o dö av, och en voltarenspruta i skinkan, jag hade även urinvägsinfektion igen, så jag får dras med det här helvetet igen, och läkarjäveln kunde inte lägga in mig heller.. skojar du om jag skällde du honom eller? slet på mig jackan o tog väskan och sa fula ord åt honom och sprang där ifrån.
(3 Februari 2008 17.54)
jag fucking hatar det här livet!! orkar inte ett skit mer, alla jag börjar fatta tycke för lämnar mig, alla! på ett eller annat sätt, även om det är på ett bra sätt så lämnar de mig iaf, oavsett om det är behandlingar, avgiftningar eller uppsägd bekantskap..
nu gråter jag, jag gråter och gråter, hela kroppen värker och bara jag vet varför.
Why is she ashamed?
Not the one to blame
The white line on mirror glass
Invites
To more drinks
More sex and drugs more fights
tänk om allt var annorlunda, jag känner mig som en påse med skit rent ut sagt, helt förstörd, det kanske inte syns, men det känns! orkar inte mer, jag vill också vara bra på något, jag vill också vara en bra förebild. men istället är jag stämplad som narkoman och lär lämna pissprov en gång i veckan, det är för fan förnedrande. dessutom har jag antagligen en sjukdom som heter ADHD som jag kommer få arbeta mycket med när utredningen är över, alltså; ännu mer mediciner och nä nu ger jag upp..
äckliga jävla helvetes liv.
det jag vill, det jag verkligen vill nu, är att skjuta i mig horse i venen, luta mig tillbaks och känna de orgasmliknande känslorna i kroppen.. men det är ju bara vad jag vill, det.
hepårä
Drogfri: Dag 1
(5 Februari 2008 18.01)
happ, från 18 - 23 satt jag och pappa på akuten i gävle, jag grät o skrek och låg på en sängjävel hela tiden, men tillslut blev jag inlagd på en rutten öron hals o öga avdelning för det var fullt överallt på barn och kirurg avdelningarna.
dom har stuckit mig i låren, magen, båda armveck fan tusen ggr om. (det är alltså magen som har gjort/gör ont igen) skjutsades iaf upp till avdelningen i sängen för jag kunde inte gå, jävlar gosse vad det värkte. fick ketogan i låret det första jag fick typ, och dropp då, inte ätit sen i förrgår förutom en ostmacka jag åt tidigare idag, fick mer katogan imorse, sen belv jag utskriven på eftermiddagen.
vinglade upp till riffe på barnavdelningen o satt där och det första hon sa o skrattade var "fyfaan vad du ser risig ut" haha, "ska du säga" säger jag och vi kramas..:) sen hde hon en äcklig gubbe i rummet breve som sket så det luktade fan rutten bäver.
sen rullade jag ner henne till kiosken o luftade stackarn lite:)
nu är jag hemma och väntar på att min fjällpappa och hans kompanjon ska komma..
föresten så börjar mitt nya liv och jag känner mig fan glad!!:D
Avsked
Livet bara rusar fram och om några dagar lämnar jag denna lägenhet. Det är en annorlunda känsla. Jag har trots allt bott här sedan mars 2006. Det ska bli otroligt skönt att bygga om på nytt och få mer utrymme nu när jag har byggt om mig själv till det bättre. Det är rätt tid att byta bostad. Jag känner mig mogen och redo för förändring.
Hejdå lilla lägenhet med grön fondvägg och scarface på skåpsluckan. Det är nog tammefan tack vare dig jag är den jag är idag. För hos dig har jag både dött och blivit pånytt född.
Död:
Pånytt född:
Farväl.
Körkortstillståndet
Jag var ju klar med allt, skulle bara boka uppkörning och skrivning. Och när jag skulle göra det så säger trafikskolan att jag inte har något körkortstillstånd? Jag hade alltså kört med körskolan i ETT ÅR utan att veta om att mitt körkortstillstånd hade gått ut, vilket var MITT fel. Jag tycker att det borde vara körskolans uppgift att hålla reda på sånt för det är ju dom som åker dit på det om polisen skulle få reda på det?
I alla fall så skickade vi in alla papper angående tillståndet i FEBRUARI. Intyg om att jag kan köra bil trots diagnos osv. Mamma har ringt dit och tjatat 6-7 gånger eftersom vi inte har fått något tillstånd. Idag fick jag ett brev hem där det stod att jag måste lämna urinprov, blodprov samt få något intyg från någon läkarspecialist inom missbruk?
KUL. Då sket sig körkortet även denna sommaren. Jag blir så irriterad för jag har verkligen skött mig, hållt mig drogfri i snart 2½ år och ändå måste jag älta detta. Det är något jag blir tvungen att räkna med jag VET DET. Hade psyk bara haft mer koll på mig och tagit drogtester lite då och då det senaste året så hade dom kunnat intygat om min drogfrihet för körkortstillståndet? Nåja, nu är det som det är. Men det är frustrerande.
Tjockis?
Kollade lite i min bilddagbok, fann många gamla skitbilder på mig och fy satan vad tjock jag var???
Tur
Jag minns en fläkt, ett kök, sprutor, jungfrusilar, Kråkan, hundbajs, metatjack, madrasser med sovande människor under täcken, rök och stall-stank. Jag minns två bomber med Tramadolpulver i, en med 0,3 gram, en med 1,5 gram. Jag var väck på rohypnol och hade blivit lovad att få bomben med nolltrean som skulle ligga på fläkten. Jag gick in i köket, men sen minns jag inget mer, jag minns svagt att jag svalde bomben. Men det var inte nolltrean jag fick i mig, det var den med 1,5 g i. L fick hålla mig vaken hela natten så att jag inte skulle sluta andas i sömnen eller börja krampa, vilket jag tydligen gjorde ganska mycket. Med tanke på den mängd rohypnol och tramadolpulver jag hade i mig så hade jag tur att jag överlevde.
Och jag är glad över det.
Så här såg det ut dom dagarna
