Behandling?
Fråga: "Fick du någon behandling?"
Svar: Jag har gått igenom två behandlingar under mitt missbruk. Den första var en avgiftning på Self Help kliniken (år 2007, jag hade dock inte viljan att sluta eftersom jag tog ett återfall en vecka efter min hemkomst) Min andra behandling var en tolvstegsbehandling, 3 månader efter att jag blev drogfri. Jag har i tidigare inlägg sagt mitt vad gäller 12steg. Jag har både bra och dåliga erfarenheter från det. Den främsta anledningen till att jag är väldigt skeptisk är att man skyller sina handlingar på vad dom kallar "sjukdom"; Enligt metoden är beroendet en sjukdom som man inte kan styra över. Dessutom är det så mycket kristet inblandat och man blir så hjärntvättad att man tillslut inte ser sig själv som en individ med egna beslut eftersom allt "läggs i händerna på Gud". Det är "Guden", den högre makten som ska hjälpa dig att bli drogfri. (Du får inte se dig själv som Gud eftersom dom får det att framstå som att du inte har förmågan att klara av det själv). Man förväntades även att gå på alla NA/AA möten i veckan "Det är så lätt att du tappar det annars Sophie". Skulle aldrig fall mig in att bli en NA-raket som inte gör något annat än att rabbla textritualer och be Sinnesrobönen i ring med 20 andra hjärntvättade robotar. (Okej, ni kanske tycker att jag är lite hård nu. Men i så fall så vill jag att ni tar er en funderare på om ni verkligen tycker att ett nytt drogfritt liv ska gå ut på att springa på möten varje dag och jobba i stegen tills man ruttnar? Fokusera på vettigare saker istället och gör saker som är roliga och som utvecklar dig som människa!)
Jag vet att 12steg har hjälp många. Det tänker jag inte neka till. För vissa fungerar det, för andra inte. Jag förstår att dom som har gått så långt in i missbruket att dom inte har någonting kvar förutom sig själva tar till tron på Gud som sista lösning. Klarar du av att vara drogfri på det sättet så fine.
...Som tur var hade jag 3 månaders drogfrihet bakom mig och med det även ett skarpare tänk. Jag körde mitt eget race på behandlingen och gjorde stegen på mitt egna sätt. Ingen lyckades manipulera mig.
Läs mer om mina tolvstegserfarenheter här:
http://sophiepropp.blogg.se/2010/september/utkast-sept-7-2010.html
Här är ett inlägg om hur allt var:
http://sophiepropp.blogg.se/2010/july/utkast-juli-7-2010.html
(Skulle kunna skriva ett längre inlägg men jag är för trött. Har så fruktansvärt ont i käkarna. Spänner dom hela dagarna ut, vilket så klart även resulterar i grym huvudvärk)
Ska se på 127 hours nu. Imorgon ska jag och mamma träffa en kurator på psykmottagningen kl 15.00. Hon skulle hjälpa mig att fortsätta min KBT behandling på habiliteringen i gävle. Ska fråga hur fan människan har tänkt sig det då dom inte har KBT terapi där eftersom jag redan har pratat med dom i veckan. Jag ska kräva att få gå privat på deras bekostnad för det kan ju för fan inte vara helt rätt att avbryta en behandling när dom hade lovat att jag skulle få fullfölja den? Psyk är säkert så jävla vana med att alla patienter finner sig i såna besked, att dom vet att patienterna inte orkar tjafsa om det. Men nu har dom fan jiddrat med fel familj. Vi är vana att bråka om vår rätt och vi ger oss INTE. GLÖM DÄ!
Godnatt.
Svar: Jag har gått igenom två behandlingar under mitt missbruk. Den första var en avgiftning på Self Help kliniken (år 2007, jag hade dock inte viljan att sluta eftersom jag tog ett återfall en vecka efter min hemkomst) Min andra behandling var en tolvstegsbehandling, 3 månader efter att jag blev drogfri. Jag har i tidigare inlägg sagt mitt vad gäller 12steg. Jag har både bra och dåliga erfarenheter från det. Den främsta anledningen till att jag är väldigt skeptisk är att man skyller sina handlingar på vad dom kallar "sjukdom"; Enligt metoden är beroendet en sjukdom som man inte kan styra över. Dessutom är det så mycket kristet inblandat och man blir så hjärntvättad att man tillslut inte ser sig själv som en individ med egna beslut eftersom allt "läggs i händerna på Gud". Det är "Guden", den högre makten som ska hjälpa dig att bli drogfri. (Du får inte se dig själv som Gud eftersom dom får det att framstå som att du inte har förmågan att klara av det själv). Man förväntades även att gå på alla NA/AA möten i veckan "Det är så lätt att du tappar det annars Sophie". Skulle aldrig fall mig in att bli en NA-raket som inte gör något annat än att rabbla textritualer och be Sinnesrobönen i ring med 20 andra hjärntvättade robotar. (Okej, ni kanske tycker att jag är lite hård nu. Men i så fall så vill jag att ni tar er en funderare på om ni verkligen tycker att ett nytt drogfritt liv ska gå ut på att springa på möten varje dag och jobba i stegen tills man ruttnar? Fokusera på vettigare saker istället och gör saker som är roliga och som utvecklar dig som människa!)
Jag vet att 12steg har hjälp många. Det tänker jag inte neka till. För vissa fungerar det, för andra inte. Jag förstår att dom som har gått så långt in i missbruket att dom inte har någonting kvar förutom sig själva tar till tron på Gud som sista lösning. Klarar du av att vara drogfri på det sättet så fine.
...Som tur var hade jag 3 månaders drogfrihet bakom mig och med det även ett skarpare tänk. Jag körde mitt eget race på behandlingen och gjorde stegen på mitt egna sätt. Ingen lyckades manipulera mig.
Läs mer om mina tolvstegserfarenheter här:
http://sophiepropp.blogg.se/2010/september/utkast-sept-7-2010.html
Här är ett inlägg om hur allt var:
http://sophiepropp.blogg.se/2010/july/utkast-juli-7-2010.html
(Skulle kunna skriva ett längre inlägg men jag är för trött. Har så fruktansvärt ont i käkarna. Spänner dom hela dagarna ut, vilket så klart även resulterar i grym huvudvärk)
Ska se på 127 hours nu. Imorgon ska jag och mamma träffa en kurator på psykmottagningen kl 15.00. Hon skulle hjälpa mig att fortsätta min KBT behandling på habiliteringen i gävle. Ska fråga hur fan människan har tänkt sig det då dom inte har KBT terapi där eftersom jag redan har pratat med dom i veckan. Jag ska kräva att få gå privat på deras bekostnad för det kan ju för fan inte vara helt rätt att avbryta en behandling när dom hade lovat att jag skulle få fullfölja den? Psyk är säkert så jävla vana med att alla patienter finner sig i såna besked, att dom vet att patienterna inte orkar tjafsa om det. Men nu har dom fan jiddrat med fel familj. Vi är vana att bråka om vår rätt och vi ger oss INTE. GLÖM DÄ!
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: Mia
127 hours tyckte jag va bra :)
Trackback
