.

Jag rekommenderar fan ingen att se på serien 24, för tro mig; ni kommer bli beroende! Jag har plöjt igenom säsong 1 på en vecka, är nu inne på säsong 2 och har sedan igår kväll sett på 7 avsnitt och mer ska det bli nu! Håller på att koka ägg och när dom är klar så ska jag fixa iordning frukost och sen jävlar kör vi Jack Bauer och CTU gänget!!! Bästa serien bästa serien!

Idag blir det att vara hemma, antagligen från dansen också. Jag har lite problem med magen kan man väl säga..

Igår köpte jag världens snyggaste skinnklänning med dragkedja på cubus, mellangårdsrea är skiten! Ska ha på mig den imorgon :)

En spontan fundering som jag sa från ingenstans när mamma, Petra, Anders och jag tittade på film här om dagen:
"Men eftersom katter gäspar, gör grisar det också?"

Seriöst, har ni sett en gris gäspa?

 

Kommentar av Melissa; "Varför får du inte gå kvar i KBT:n?"

Svar: Jag har stått i kö i ett år för att få gå på KBT´n. När jag väl började behandlingen så säger terapeuten att hon ska sluta jobba där, men lovade mig att jag skulle få börja hos en annan som hette Janne. Men vid min sista träff med terapeuten så sa hon att han var fullbokad och att det inte fanns några fler resurser för att jag skulle få gå kvar. Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Riktigt drygt med tanke på att jag var mitt i behandlingen.

Kommentar av www.tjockkatt.webblogg.se "Jag tycker också att det är äckligt att tvätta ansiktet i handfatet. Oavsett om man sätter upp håret är det alltid någon hårslinga som inte kommer med och som blir blöt och klistrar sig fast i ansiktet. Superäckligt!! Dessutom blir man blöt på kläderna och usch! Jag upptäckte dock att det finns såna där "tvättlappar" för att få bort ansiktssmink och det har hjälpt mig en del. Bara att tvätta med en sån och sen blöta en bomullstuss eller en bit handduk och torka av resterna av medlet som är på. Det fungerar för mig iallafall, kanske vore något att prova? :)"

Svar: Tusen tack för din kommentar. Det är precis det du beskriver som jag hatar; dom där hårstråna som alltid hamnar i ansiktet och blir blöta, klädera blir blöta, det rinner vatten längst armarna och fyfan. Det ilar i hela kroppen. Jag har faktiskt testat lite med tvättlappar och det fungerar mycket bättre. Det är fortfarande kämpigt men helt klart lättare:)

Snacka om att jag är inne i en mardrömsperiod nu. Inatt var det fan överjävligt drygt. Har drömt om spökkärringar från 1800-talet, ballongfärder från helvetet och att jag, Tommi, mamma och pappa var med om tsunamin i thailand. Fan vad obehagligt det var när vågen kom. Dessutom har jag vaknat hundra gånger pga alla blåmärken och träningsverk.

Men men, jag ska väl inte klaga trots att jag ser ut som ett slagfält:)

Ben 1


Ben 2



Arm plus en nyvaken bloggare

Envis som jag är så har jag äntligen hittat klippet på det nya tricket. Det är splitten som hon gör som vi lärde oss igår:



(Nästa vecka ska vi inte lära oss något nytt trick, utan istället göra en överdelsstripp medans vi hänger upp och ner, kan bli väldigt spännande, hoppas att jag inte bryter nacken bara) För er som tror att vi klär av oss till bara bh eller topless så har ni fel, vi har alltid på oss träningstoppar, vi får inte träna i våra egna underkläder, dels för att det är ohygieniskt och dels för att det är alldeles för intimt. Vi kör alltså bara med hotpants från studion och toppar därifrån, punkt!

Åh helvete vilket rivit pole dance pass! Vi tränar magen dubbelt så hårt nu jämtfört med förra gången. Vi har fått lära oss ett nytt trick idag. Vet inte riktigt vad det heter men benmuskler måste man i alla fall ha OM MAN SÄGER! Köpte ett sånt där knytsnöre som man har på benet, ett svart. Två tjejer sa att det satt så fint på mig, fick beröm efter improvisationsdansen också. Det kändes verkligen bra.

Jag är så nöjd att jag satt Hands free invert (släppa händerna när man hänger upp och ner) båda gångerna då jag improviserade. Det är en viss teknik det där. Jag har märkt att det går enklare när jag flyttar benen så att jag kniper med knäna ännu mer, all belastning mot låret försvinner och knäna är mindre känsliga.

Det var kämpigt att komma iväg till dansen. Hade inte ätit någonting på hela dagen förutom 2 knäck så jag var trött, irritetrad och ledsen. Jag grät som vanligt som en liten bebis, sen värmde Tommi spagetti och köttfärsås åt mig. Så där satt jag och gluffsade mat och bölade samtidigt.

Idag har jag fått post, jag har verkligen fått post! Alla mina böcker, Småstadsliv firar jul, en call girls dagbok säsong 1 och två mary kay prodkuter samt veckorevyn och ett brev från Klara! Slå dä om du kan gössäää!

Nu ska jag läsa Kårnulf was here för fjärde gången. Tur att jag låg på sjukhuset och fick morfin IV sist jag läste den. Har ju glömt bort hälften menar jag:)

OH, min iphone är klar nu! Har fått en sprillans ny om jag har förstått det hela rätt. Synd bara att jag vägrar köra bil i gävle och minst sagt i parkeringshuset, GLÖMDÄ.

Nu ligger jag på plats i sängen i mitt gamla rum hemma hos mamma och pappa.

Har tvättat av mig sminket, vilket jag har gjort i princip varje jävla dag sen jag började på KBT-n. Ja nu kommer sanningen fram; det är det vi bland annat har jobbat med. Jag hatar att få vatten på bara ett ställe på kroppen. I ansiktet är det överjävligt hemskt och händerna ska vi fan inte ens prata om, jag HATAR att tvätta händerna, jag HATAR att känna känslan av att torka. Finns det ingen hudkräm att smörja in mig med så dör jag, skämtar inte.
Detta har såklart lett till att jag inte har kunnat tvätta av mig sminket förutom när jag är i duschen (att duscha går bra men jag kan vara i min egna värld efteråt för att på något sätt återhämta mig) Jag skiter i vad ni tycker om mig. Det här har varit så svårt för mig så jag känner mig oerhört stolt över mig själv som har klarat av att tvätta ansiktet morgon och kväll i 2 månader. Det är en rutin nu. Känner mig äcklig om jag inte gör det. Min hy har blivit mycket bättre också. Men jag har det värsta att jobba med kvar; händerna. Jag kommer fan dö. Jag dör bit för bit bara jag tänker på det. Men gott folk, jag kanske slipper det nu med tanke på att jag inte får gå på KBT längre. Jävla idioter.

Nu tar ni och tittar på min snygga pojkväns nya musikvideo, jag är lyckligt lottad:

Fy satan så sugen jag blir på benzo emellanåt OCH GRANNJÄVLAR SLUTA SMÄLL I DÖRREN DET FINNS TA MIG FAN EN ANLEDNING TILL ATT DET FINNS HANDTAG!!!!!!!!!!! DOM ÄR TILL FÖR ATT DRA NER! DOM ÄR INTE DÄR FÖR PRYDNADS SKULL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jo, benzo. Ibland kommer såna här dagar. Vill bara trycka i mig några piller. Stesolid helst, eller xanor, eller iktorivil, eller roppar, eller....
Xanor åt jag som godis. Blev lila i munnen. Smakade rätt gott. Minns en gång på cityfesten i Gävle. Vi var ett gäng som satt vid ån bredvid tågstationen. Jag knaprade 12 stycken xanor 1mg:are (min tolerans var så sjuk. Ibland räckte inte ens 140 mg stesolid för att få mig hög) Sen svängde jag och L runt på cityfesten. Jag trodde att dom uppstoppade renarna var riktiga, vinglade omkring i spöregn och skrattade. Hade så fruktansvärt roligt. Sen hamnade jag på söder i en lägenhet och kom över billiga dolcontin. Köpte alla han hade. Jävligt blåst snubbe som sålde 150 mg för 40 kr styck. I vanliga fall får man punga ut med 150-200 kr st..
På den tiden:






Den skönaste stunden jag visste var när jag skulle åka buss till skolan. Resan tog 30 minuter. Jag alltid med mig 30 mg stesolid som jag tog på bussen. Svalde med saliv. Jag åt aldrig frukost, undvek att äta på kvällen innan. Allt för att få ett så starkt rus som möjligt. På morgonen kände jag alltid av rusen bäst. När jag bytte buss i gävle så kändes allt så jävla bra. Jag svävade när jag gick. Allt var perfekt. När jag kom till skolan var jag lugn och avslappnad. Inte alls lättretlig och förbannad som jag annars brukade vara. Jag skrev ihop flummiga uppsatser och hade föredrag om Håkan Hellström. Jag var ofta hög i skolan. Gick in på toaletterna och snortade tjack och sub. Kom ut och var lycklig. Jag tror att ingen märkte något, fast man vet ju aldrig. Mitt beteende på gymnasiet var helt skruvat. Upp och ner. Allt kunde brista på några sekunder. Kastade stolar, grät och skrek på lärare att dom skulle dra åt helvete. Jag bedövade mig själv med droger för att jag trodde att ag blev en snäll Sophie. Jag kanske blev det, ibland. Jag vet inte.

Herreguuud vilket tjöt det är om dom där listorna som alla skriver på sina bloggar.

Jag sitter och väntar på att ensam hemma 3 ska börja på fyran. Ska mysa ner mig i soffan med knäck och annat gött som jag har bakat ihop (tex hemmagjord citron/hallonglass och den där jävla schweizernötskakan som jag och T gjorde i fredags, det tog nästan en vecka för mig att få den gjord). Här ska svullas!

Varje dag i en vecka har jag vaknat 08:10 utan alarm. Ganska sjukt. Idag blev det dock 08:30. Vaknade upp av världens hemskaste mardröm. Drömde att jag var i Tanzania och reste runt, skulle åka till Indien (kanske till dig Sofia?) Men jag hann inte. Det blev krig och en massa rebeller tog alla vita människor tillfånga i en stor hangar, vi stod på led och väntade på döden. Vilken sekund som helst skulle dom bomba hela jävla stället. Alla skulle utrotas. Som tur var hann jag vakna. Gnölade några gånger, andades tungt och sa"Men guuuud" som jag alltid gör när jag har drömt något hemskt, haha.

Jag hade tänkt åka hem till mamma och pappa idag, dels för att pappa fyller år och dels för att jag vill träffa katterna och träna på trick på stången. Men det är snöstorm mer eller mindre så jag håller mig inomhus hela dagen!

Igår var vi hemma hos finkusin och Fredrik och Sippan (kattze). Vi hade glöggmys med pepparkakor, mina bakverk, julmust, chips & dipp och världens godaste kola och vi toppade det hela genom att se på Småstadsliv firar jul. Fantastiskt kul!

Fint, hörs, hej!

Har inget speciellt att skriva idag. Bjuder på några gamla bilder på mig.

På den här bilden vägde jag 75 kg. Efter jag började med concertan sommaren 2008 gick jag ner till 61. Väger nu 63.









(jag är hon i kepan)

Fy satan vad jag gruvade mig igår. Övervägde hela eftermiddagen att sluta på dansen, kände mig så jävla nervös inför att improvisera, som nivå 3 handlar mycket om. Dessutom ska vi ha klädtema varje vecka och jag känner att jag inte har något som duger. Satt hemma hos mamma och grät och grävde mig djupare och djupare ner i beslutsångestträsket. Tillslut sa mamma att det fick vara nog, att jag var tvungen att fatta ett beslut så att inte hela eftermiddagen skulle gå åt åt att grubbla. Så jag åkte. (trots att jag hade förberett ett mail till min danslärare och skrivit att jag inte vill dansa längre). Och det var en jävla tur. Bestämde mig dock för att inte dansa på slutet när vi skulle improvisera.
Uppvärmningen blir hårdare och hårdare för varje pass och nivå och nu är det en riktig pain in the ass. Alla magövningar får mig nästan att spy på riktigt och det krampar, fan vad det krampar! Efter uppvärmningen fick vi lära oss ett nytt trick: peter pan + chair + reverse grab sunwheel:

Alltså den här




+ att man fortsätter med hennes "sittande" rörelse med att göra den här:



Jag klarade den men jag har svårt för att få fötterna på plats, dom pekar åt alla håll och benen är inte heller helt hundra.

Sen fick vi lära oss en annan sak, en bakåtkullerbytta. Man ligger på rygg, armarna åt sidorna, drar upp benen rakt och bakåt tills dom träffar marken, håller upp benen med tårna och särar på benen, böjer på huvudet så att man kommer bakåt. Ungefär som hon gör 52-53 sek in i den här filmen (det mesta som den första tjejen gör förutom vissa trick på stången har vi fått lära oss på dansen också)



Jag klarade den också, men jag har blåmärken på axlarna och tacka fan för det, ni där ute anar inte vilket jävla slit det är att hålla på med den här dansen/sporten:) Satan! Jag skulle vilja veta vad den där rörelsen heter, så är det någon som vet, säg dä säg dä säg dä.

Jaja, nu till det bästa: jag gick upp och dansade! Jag och två tjejer till fick gå upp. Jag lånade ett par rosa glittriga paljett-hotpants/trosor och ett rosa "bensnöre". Resten av tjejerna tittade på, ca 7-8 st. Det var fan inte så farligt. Jag improviserade på och gjorde det som kändes bra. Flöt på bra!:)

Sen fick alla gå upp samtidigt och improvisera, tänk er 10 tjejer på 6 stänger och två stolar. Det blev ganska rörigt och svårt att veta vart man skulle ta vägen eftersom det mesta var okuperat hela tiden men så fort något blev ledigt så passade man på:)

Ett toppen pass.
Känner mig nöjd.

Nu är jag hemma hos mamma. Det var meningen att vi skulle julbaka, men eftersom jag fastnade i ett fruktansvärt grubbelstadie så bakade mamma allt förutom cornflakeskakorna som jag gjorde efter några om och men. När jag satt vid köksbordet så knackade det två gånger på raken i väggen, hej spöken! Tack för välkomnandet.
(Pappa var hos grannen, mamma framför spisen, Kråkan i soffan och Molle under bordet så det var ingen av dom)

Förresten så blir det ingen KBT-Janne, det blir ingen fortsatt KBT överhuvudtaget på psyk här i Sandviken; det finns inte resurser till det sa Jenny på vårt sista möte idag. Tackarrrrr.
(Jag skulle vända mig till habiliteringen i Gävle)

Är det verkligen normalt att vara så här dödstrött dagarna ut? Undrar också om det är meningen att jag ska ha sprängande huvudvärk vareviga dag? En sista sak jag undrar är om det är någon annan där ute som känner igen sig i att få yrsel som känns som att sugas baklänges och att pupillerna liksom skakar?
Så här har det varit i någon månad nu. Går jag till vårdcentralen så har jag inget fel, som vanligt. Man får ju inte ens en ordentlig undersökning nu för tiden. Dom kollar reflexer och klämmer lite, frågar och googlar.
Done.

Jag har fått en efterfrågan om schweizernötskaksreceptet. (Jag samlade krafter hela dagen igår till att göra den, åkte till och med och handlade, men blev det någon kaka gjord? NEJ DET BLEV DET INTE)

Antal portioner: 10
Färdigt på: 40 min

Ingredienser

Smet
2 2 st ägg
3 3 dl socker
100 100 g mald sötmandel
1.25 1.25 dl vetemjöl
100 100 g smällt smör eller margarin

Topping
200 200 g schweizernötschoklad
7 7 msk grädde
1 1 msk smör

Gör så här

1. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke ca 5 min.
2. Blanda ner den malda mandeln, mjölet och sist smöret i bunken.
3. Se till att smeten är jämn.
4. Häll allt samman i en smord rund kakform gärna med löstagbar kant.
5. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 25-30 min till lätt gyllenbrun färg.
6. Ta ut kakan och låt den svalna något.
7. Smält under tiden chokladen i en kastrull på spisen på låg värme.
8. Rör ner grädden och till sist smöret i chokladen.
9. Bred toppingen på kakan och låt den svalna i kylen.
10. Färdig att servera.

Jaha. Nu är juppin på lagning och blir borta i ca 2 veckor, tills dess får jag ha en ful jävla tegelstensnokia till hands. Jag hade hoppats på att få en iphone som lånetelefon men ingen vill mig något gott idag då varken morgonrocken eller strumptofflorna fanns i Gävle, har inte heller fått småstadsliv firar jul filmen eller mina 5 pocketböcker som jag har beställt med posten. För att inte låta för vulgär: det pirrar i framstjärten av irritation.

Som grädde på moset så har jag inte ett enda telefonnummer i skitluren, alla kontakter försvann med min iphone. Härligt va:)

 







(om inte brosket eller vad det nu är för hårdnad, går bort inom en vecka så ska jag nog kolla med hälsocentralen vad det kan vara, och japp, jag får skylla mig själv)

Fan. På torsdag har jag min sista träff med KBT Jenny sen slutar hon. Så jävla typiskt. Jag tyckte ju om henne. Nu kommer jag få träffa någon Janne iställe, eller vad det var han hette.

Idag ska jag köpa ingridienser så att jag kan göra en schweissernötskaka. Så jävla gött. Tommi är allergisk så: MER TILL MIG!

Jag vill åka till gävle och köpa en vit siden morgonrock och ett par strumptofflor på HM eftersom det vägrade finnas i valbo igår. Ska jag eller ska jag inte?

Jag förstår inte meningen med att bara sitta i soffan och inte ha någonting att göra. För det är precis det jag gör nu. Vad ska man göra om dagarna egentligen? Vad gör folk? På dagarna brukar jag ha lite att göra plus dans en gång i veckan men tiden utöver det och mest på kvällarna så sitter jag bara här för vad fan ska jag annars göra? Dessutom så är jag jämt så vansinnigt kvällstrött så jag känner att det är lika bra att gå och lägga sig runt 19. Finner ingen mening i att vara uppe och inte göra någonting. Sover hellre bort min förtvivlan. Lägger mig nu. Gnat

Tänkte göra något så drastiskt som att klicka hem ett öronskydd men ångrade mig när jag såg priset och dom ful färgerna. Nä, rosa och max 500 kr, där har vi en deal. Fan så skönt att sätta på sig sånt. Slippa höra allt oljud som ingen annan hör, bilmotorer, bedrövligt överdjävligt hundskäll från bruden som-någon-som-katten-släpat-in-look-a-like, pipljud från allt möjligt, musklickande, grannar som inte har kunskapen att kunna trycka ner handtaget för att stänga en dörr utan smäller igen skiten utan dess like osvosvosv. Ibland blir jag för trött på alla ljud.

Jag har skrivit ganska mycket om övervakningssamhälle tidigare men det här tar fan priset.
Dom ringde alldeles nyss från statistiska-blablablabla och frågade om jag ville vara med på en undersökning. Han berättade vad den gick ut på; dom skulle skicka en dagbok till mig på posten och i den skulle jag skriva exakt vad jag gör om dagarna i två veckor, vilka jag pratar med, allt!
Min reaktion till skånegubben i andra änden var "VA?! Är det här ett skämt eller?" "Nääej det är det änte".
Jag sa att jag inte var intresserad av att andra ska få ta del om vad jag gör om dagarna, att det är min ensak.

Seriöst, vad fan tror dom?
Om jag hade tackat ja så kan ni ju räkna med att jag hade skrivit exakt hur jag gör när jag skiter.

Snubben berättade förresten i början av samtalet att "jaa du har visst varit i thailand och kom hem i går va?" jag frågade hur han kunde veta det och sa då att han hade ringt min mamma när vi var i thailand och sökt mig. Sen frågade han "ditt personummer är ******-**** va?" Det kändes som att han sa sånt här för att visa hur mycket han visste om mig.

Far åt helvete, rentutsagt, big brotheräckel.

(Bli inte förvånade kära läsare, om det snart blir lag på att skriva dagbok varje dag och skicka till staten i slutet av varje månad) Jag håller nog min blogg stängd, vid närmare eftertanke.

Jag skulle så gärna vilja öppna min blogg så att fler kunde läsa. Jag vill ha fler läsare! Jag hade 30 om dagen när jag hade min tweenerpie blogg, nu har jag max 12. Men jag kan inte öppna den, det finns några personer som jag inte vill ska läsa. Synd att man inte kan blockera personer.

Om det är någon form av uppfinning jag skulle vilja uppfinna så är det fan att genom att skriva en hemadress så blockeras alla datorer i det hemmet till den bloggen man har själv. Det vore top notch.

(åh du vackra döing)

Har inte så mycket att skriva om för tillfället. Försöker fokusera på allt annat än det inuti. Har inte känt någon stark ångest sen vi kom hem, det känns väldigt skönt. Idag har jag varit på beroendecentrum och träffat en läkare för att få ett läkarintyg för mina fyra senaste drogtester som ska skickas till transportstyrelsen. Läkaren sa att jag hade dom bästa värderna man kunde ha i alkohol. Vore förvånad om det hade visat någonting annat med tanke på att jag aldrig dricker. Han frågade mig flera gånger om jag känner mig säker på att fortsätta som drogfri, om jag är beredd att satsa allt jag har för att fortsätta. Herregud, sen den 5 februari 2008 har jag lagt ner hela min själ för att bli den personen jag är idag. Jag har redan satsat allt. Det har aldrig någonsin funnits en tanke på ett fortsatt missbruk, även om jag har fantiserat om hur jävla skönt det skulle vara och ta sub eller annat så har jag alltid vetat att det aldrig skulle komma att hända. Det finns inget annat alternativ för mig än att förbli drogfri.
Jag kunde inte låta bli att skratta när läkaren frågade det. Jag sa det jag skrev alldeles nyss. Men det spelar ingen roll vad jag säger, jag kan aldrig räkna med att någon tror på mig till 100%. Läkare osv har nog hört många som har sagt samma sak som jag och ändå fortsatt. Så jag förstår dom.
Han fortsatte i alla fall med att kolla så att jag inte hade stickmärken på armarna. Vilket jag inte hade, såklart. Sedan lämnade jag mitt sista pissprov och blodprov för i år.
Har varit tvungen att ta 4 piss och 4 blodprover från september - december för att bevisa min drogfrihet och få behålla mitt körkort. Det kalaset kostade mig 5000 kronor.
I Januari börjas det om, 4 nya. Mer pengar. Sen är det en vända till sen är dom nöjda, transportstyrelsen.
Jag har verkligen fått betala för mitt förflutna.

Läkaren tyckte förresten att det var olämpligt för mig att dricka hostmedicin. Jag var ärlig och berättade att jag hade tagit lite cocillana här hemma eftersom jag hade sån jävla hosta när jag kom hem från thailand och eftersom det innehåller morfin så tyckte jag att det var lika bra att säga det ifall dom skulle fundera på pissprovsanalysen. Jag hade inget annat än cocillana hemma så jag tog ca 5-10 ml. Läkaren sa att jag borde köpa annan medicin eftersom det skulle kunna trigga igång mitt drogberoende. Själv tycker jag att det är att överdriva.

Btw så är min vänstra arm fylld med bråsk (tror jag? vad är det annars?) där under blåmärket. Det har aldrig varit så innan och är inte så på den andra armen. När jag känner mig fingrarna så är det som en hård kant, som om det låg något hårt där inne. Hoppas att det inte är något farligt. Fan vad dum jag är som misshandlar mig själv så här, eller...schmichlandlar eller vad fan nu Björn Gustafsson sa i parlamentet, blev han misshandlad elelr schmischlandlad? Vad är det han säger nu igen? Skitsamma!

Har skrivit julkort som ska på lådan imorgon och köpt juldukar och två fina tomtar med skyhöga ben. Nu är det juligt här hemma. Ikväll ska jag se på Hjälte galan grejset på fyran och antagligen grina ihjäl mig.

Hej
Ps. Jag nös precis över hela skärmen. Ds

Det här gör jag enbart för att jag är så jävla snäll. Hade jag varit en dum jävel så hade jag gett fan i det för att det är så jävla drygt att ladda upp mer än 2 bilder på blogg.se så det är sjukt. Tar sån idiotisk tid.


























































































































































Kilpe, hur tycker du att det går med filmredigeringen förresten?;)

Aloha, bloggen!

Nu är vi hemma i Sverige igen. Både skönt och tråkigt på samma gång. Allt under resans gång har flytit på bra. Jag har dock varit sjuk, hosta och förkylning så jag köpte hostmedicin på ett av MBK's hundratals apotek. Visade sig vara DXM i sörjan. Hade det varit på min pundtid så hade jag bäljat i mig flaskan och inväntat en redig tripp. Nu tog jag en liten kork och slängde resten i soporna. Det är ju trots allt olagligt i Sverige. Och jag vill inte se lila kottar och spetsiga gummibåtar:P

Jag ligger i sängen nu och gör mitt bästa för att inte somna. Det är svårt. Men jag måste hålla mig vaken till åtta i alla fall. Annars kommer jag vakna mitt i natten och inte kunna somna om. Vi landade efter tio timmar på planet klockan sex imorse. Så vi är med all rätt trött. I thailand var klockan tolv på natten när vi åkte.

Jag har haft en underbar semester. Resan kom i rätt tid. Jag höll på att gå under här hemma. Min vänstra arm har varit blå, svart, grön, gul, lila och brun där jag slog mig själv. Efter två veckor började det äntligen försvinna och då fick jag en sån där kaosstund på hotellrummet så jag slog mig igen. Fet bula. Färgen kommer väl om någon dag. Och snart går armen sönder. Måste försöka ge fan i det där. Att slå. Men allt blir helt sjukt i huvudet så det finns inget annat att göra känns det som. Känns det som! Döm mig inte för ingen vet vad jag känner här inuti. Egentligen skulle jag komma fram till att jag har haft ett enda kaos och gråt-tillfälle under resan och det var då jag slog mig. Sen har jag mått bra. Inte känt av ångesten alls i Koh Chang eller Koh Kood. Först när vi kom till hysteriska Bangkok kom den. Stress och miljoner triljader biljader intryck och ljud, trafik lukter och fotsteg. Mental epelepsi.

Jag hat massvis med bilder att visa er men det får bli en annan dag. Orkar inte sitta framför datorn. Har egentligen mitt första nivå 3 pass i pole dance ikväll men jag orkar inte. Är helt slut. Tidsomställning och allt vad det nu är. Ska glo pp svt play nu. Plus kanal 5 play och tv4 play. Måste komma ikapp med alla program som har gått. Idol, så mycket bättre, vem kan slå Filip och Fredrik osv. Har massor av tidningar att läsa men det är ju värdelöst. Ögonen vaggas till sömns av det. För riskabelt. Måste hålla mig vaken.

Återkommer med bilder och mer update imorgon ev. Puss / Din Magnus

Gud jag ser ut som en gossepöjk i håret här i Thailand. Eller varför inte en heltäckningsmatta? Riktigt pudelhundshår? Könshår? Håret krullar sig i alla fall och blir till ett raffsigt svintoliknande typ. INTE OKEJ! Jag plattar och plattar. I fem minuter är det bra och håller sig (som på bilden) så som jag vill, men sen må ni tro....krullar det sig. OJ OJ OJ vad det krullar sig, åt alla jävla håll och kanter. Thailandsfukt och värme är inte att leka med när det gäller Magnus hår. Men jag har hållt mig rätt lugn, sånt här brukar kunna irritera mig något så vansinningt men jag kniper igen käften och accepterar läget, att; HÅRET ÄR SOM EN PUTPURRI AV ALLT KRULLIGT OCH ORAKT SOM FINNS. Det kanske är tack vare voxran. Jag har höjt dosen eftersom min läkare sa att jag skulle göra det efter en månad. Så nu du, Ann Frånberg, ska vi se om allt blir bättre nu. Jag har inte känt ångest över huvudtaget här i thailand. Som bortblåst. Önskar mig inte riktigt hem till snöoväder, skriva matlistor, städa, sitta och ha ångest i lägenheten.BLÄ! Eller så tar jag med måendet jag har här hem till Sandviken, så gör jag! Hoppas det följer med hela vägen!

Idag gav jag och Tommi våran kortlek till en liten thailändsk pojke på 3-4 år som bor här på ön och som springer omkring här halvnaken och leker med en liten cykel av något slag, hjulen är i alla fall gjorda av kastrullock.
Vi gav han först tre jokrar, för dom behövde vi inte. Och han blev så mallig och sprang och berättade för alla andra. Sedan gick vi tillbaks och gav han hela kortleken och asken som den ligger i. Gud så han grejade, låtsades spela kort själv och plockade med sig dom i fickorna. Att så lite som en kortlek kunde göra honom så där glad värmer i mitt hjärta.

Jag är förkyld också. Snorar, är trött. Vi satt vid resturangen mamma pappa jag och Tommi vid 19 tiden och åt. Jag var tvungen att gå in till hyddan för att jag var så trött, så seg och så snorig. Så nu är jag själv här inne. Dom andra dricker väl heineken, chang och annat götta. Nu är klockan snart nio här i Thailand.

Imorgon ska vi åka med speedboat till fastlandet och därifrån med bil upp till bangkok.


Helvete nu är det en ödla i badrummet. Tur att jag redan har kissat inför natten!

GRATTIS MIA PÅ DIN FÖDELSEDAG!
Godnatt nu ska jag sova. Eller se på ett Grotesco avsnitt först kanske. Henrik Dorsin är världens bästa

Hallå!

Äntligen fungerar internet här på ön. Vi är på Koh Kood nu. Jävligt primitivt och jävligt slappt och jävligt skönt. Bor i små hyddor, dusch under bar himmel och massage på stranden och korallrev några meter ut i havet.
Vi har varit här sen i tisdags och blir kvar tills på lördag; då åker vi till Bangkok och shoppar sönder oss innan vi ska vidare hem.

Nu är klockan 21.40. Jag är så förbannat trött. Ligger i sängen under myggnät och lyssnar på allt runt om. Något kryper och kraffsar i något hörn av hyddan men det gör ingenting. Vi har nyss kommit hem från en tur med båt i mörkret. Vi såg en jävligt stjärnklar himmel som speglade sig mot vattnet och eldflugor. Riktigt häftigt att se så många lysa, trodde nästan inte att såna fanns på riktigt.

Här på resortet eller vad man ska kalla det, har vi träffat en kille som heter Rim och som jobbar här. Han är 23 år och kommer från Kambodja egentligen. Nu är han här och arbetar i sju månader för att få ihop pengar till att kunna studera på universitet och bli turstguide. Vet ni hur mycket alla som jobbar här jobbar om dagarna? 06-21 VARJE dag. Det är ganska ofattbart. Jag är så imponerad av thailändarna. Det känns som att det inte är några bekymmer här. Dom livnär sig på oss feta rika turistpack och själv bor dom i små plåthyddor, knappt ens det i vissa fall. MEN; dom är glada hela tiden. Jag känner mig så bortskämd och så pinsam som sitter där med laptopen i loungen när jag vet att Rim inte ens ser på tv, när jag vet att alla killarna i personalen blev så faschinerad av Tommis "speak thai" app. Dom tyckte det var skitcoolt, skrattade och rynkade och höjde på ögonbrynen som "är det här verkligen sant?" Appen går helt enkelt ut på att det finns massor med vanliga fraser, meningar, ord, om tex mat, hälsningar osv. Sen översätts det till thailändska, det roliga är att det är en röst som säger allt på thailändska. Så vi lär oss mer och mer hela tiden. Rim rättar oss om vi säger fel på något ställe, det är kul! Det känns jätte roligt att träffa Rim. Alla andra turister är inne i sin egna bubbla och bryr sig inte om något.
Jag tycker att man tjänar på att vara trevlig, ta kontakt och att vi lär oss prata thailändska. Det uppskattar dom.

Det är väldigt många bögpar som åker hit har vi märkt. Det är väl för att den här ön är så pass liten och med lite turister, att dom blir mer accepterade här. Vi har sett två par hittils.
Men när vi kom hem från båtturen nyss så sa pappa "det är här nog ett riktigt bögnäste det" haha, BÖGNÄSTE. Skönaste uttrycket. Igår sa han att mitt hår såg ut som änglahår också, det ni! Det är det inte många som har. Men Magnus har.

Jag vet inte riktigt varför jag inte har ringt dig Mathilda men jag gör det imörest. När mamma har ringt dig har jag varit på något annat ställe så jag har inte hunnit ta lurn. Men jag vill helt klart höra mer om spökerierna i huset.
Jag hörde nog allt att mamma berättade om att lådorna hade åkt upp.
(Mathilda och Fredrik bor hos mamma och pappa och passar katterna medan(jag hatar folk som skriver medans!) vi är här. Dom är alltså i det berömde spökhuset.)

Gud vad jag har babblat känns det som.
Oh, jag hittade en bok här. "The girl in the picture", dock med engelsk text. Jag försöker traggla mig igenom den men det går lite sådär. Men sånt jävla intressant ämne; handlar om tjejen på den här bilden som fick napalm över sina armar.. Bilden är så himla hemsk.



Nåja. Jag som alltid ska läsa och babbla om tragedier, ångest och andra hemskheter kan väl åtminstone bjuda på några fina bilder härifrån.

Dock är inte den här från Koh Kood, det är på en ö som vi mellanlandade på och åt under vår snorklingtur.



I väntan på chaffisen som tog oss till båten som tog oss tll Koh Kood



På världens härligaste strand.



På världens härligaste strand igen



En så jävla charmig bild på Mägnus när hon ska till att doppa överkroppen och är precis på väg att halka. Kan säga att Tommi är en fotograf av en unik sort som lyckades fånga den här extremt fula bilden på mig. (Vi badade vid ett vattenfall, så han kanske inte är så skicklig egentligen eftersom han inte ens fick med det på samma bild;)




Här sitter vi och äter frukost och läser böcker, spelar kort och bara softar. Finns inte så mycket att göra på denna ö annars. Det finns bara en skola här och det säger väl något om hur ön är. Det finns någon liten kiosk förutom de hotell osv som ligger längst med stränderna. Sen är det typ bara infödingar här.. Dvs rackiga plåtskjul, sopeldning, smala hundar och katter, och höns med längre ben än vad jag själv har känns det som.



Nu orkar jag inge mer. Jag är svintrött, jag är svinhungrig. Tommi är på resturangen, dricker öl och pratar med Rim.

TOOOOOOOOOOOOMMMMMMMMMMMMMMMIIIIIIIIIIIIIIIII KÖP MED DIG NÅGOT GOTT!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fan han kommer aldrig höra.

Hejdå!

Uppdaterat 08.15

När Tommi kom hem igår kväll berättade han att han hade pratat med Rims bror, Rom, som också jobbar här. Han skickar halva sin lön till hela sin familj som är mamma pappa och sytrar och andra halvan av lönen sparar han för att kunna köpa sin egna Tuktuk så han slipper hyra av någon annan. Det är Roms dröm, att få köra turister i sin egna Tuktuk i Kambodja. Jag skulle vilja ge alla pengar jag har till Rim och Rom. Undrar om det stavar Rhim och Rhon, förresten?

Nu sitter vi och äter frukost. Jag har ätit en pannkaka, en vattenmelonshake och müsli med yoghurt melon och annanas i. Tommi blev trött på en kattunge som är här och tigger. Så han la ner kattungen i buskarna bredvid och slängde iväg en hel skinka till den rämjande kattungen, sjukt kul! Kissen blev nöjd och drog i alla fall:)
Så här ser kattze ut:



Förste snorklare, Magnus och Kilpe





Kolla alla jävla fiskar som kom när vi matade dom.