Benzoregn
Fy satan så sugen jag blir på benzo emellanåt OCH GRANNJÄVLAR SLUTA SMÄLL I DÖRREN DET FINNS TA MIG FAN EN ANLEDNING TILL ATT DET FINNS HANDTAG!!!!!!!!!!! DOM ÄR TILL FÖR ATT DRA NER! DOM ÄR INTE DÄR FÖR PRYDNADS SKULL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jo, benzo. Ibland kommer såna här dagar. Vill bara trycka i mig några piller. Stesolid helst, eller xanor, eller iktorivil, eller roppar, eller....
Xanor åt jag som godis. Blev lila i munnen. Smakade rätt gott. Minns en gång på cityfesten i Gävle. Vi var ett gäng som satt vid ån bredvid tågstationen. Jag knaprade 12 stycken xanor 1mg:are (min tolerans var så sjuk. Ibland räckte inte ens 140 mg stesolid för att få mig hög) Sen svängde jag och L runt på cityfesten. Jag trodde att dom uppstoppade renarna var riktiga, vinglade omkring i spöregn och skrattade. Hade så fruktansvärt roligt. Sen hamnade jag på söder i en lägenhet och kom över billiga dolcontin. Köpte alla han hade. Jävligt blåst snubbe som sålde 150 mg för 40 kr styck. I vanliga fall får man punga ut med 150-200 kr st..
På den tiden:
Den skönaste stunden jag visste var när jag skulle åka buss till skolan. Resan tog 30 minuter. Jag alltid med mig 30 mg stesolid som jag tog på bussen. Svalde med saliv. Jag åt aldrig frukost, undvek att äta på kvällen innan. Allt för att få ett så starkt rus som möjligt. På morgonen kände jag alltid av rusen bäst. När jag bytte buss i gävle så kändes allt så jävla bra. Jag svävade när jag gick. Allt var perfekt. När jag kom till skolan var jag lugn och avslappnad. Inte alls lättretlig och förbannad som jag annars brukade vara. Jag skrev ihop flummiga uppsatser och hade föredrag om Håkan Hellström. Jag var ofta hög i skolan. Gick in på toaletterna och snortade tjack och sub. Kom ut och var lycklig. Jag tror att ingen märkte något, fast man vet ju aldrig. Mitt beteende på gymnasiet var helt skruvat. Upp och ner. Allt kunde brista på några sekunder. Kastade stolar, grät och skrek på lärare att dom skulle dra åt helvete. Jag bedövade mig själv med droger för att jag trodde att ag blev en snäll Sophie. Jag kanske blev det, ibland. Jag vet inte.
Jo, benzo. Ibland kommer såna här dagar. Vill bara trycka i mig några piller. Stesolid helst, eller xanor, eller iktorivil, eller roppar, eller....
Xanor åt jag som godis. Blev lila i munnen. Smakade rätt gott. Minns en gång på cityfesten i Gävle. Vi var ett gäng som satt vid ån bredvid tågstationen. Jag knaprade 12 stycken xanor 1mg:are (min tolerans var så sjuk. Ibland räckte inte ens 140 mg stesolid för att få mig hög) Sen svängde jag och L runt på cityfesten. Jag trodde att dom uppstoppade renarna var riktiga, vinglade omkring i spöregn och skrattade. Hade så fruktansvärt roligt. Sen hamnade jag på söder i en lägenhet och kom över billiga dolcontin. Köpte alla han hade. Jävligt blåst snubbe som sålde 150 mg för 40 kr styck. I vanliga fall får man punga ut med 150-200 kr st..
På den tiden:
Den skönaste stunden jag visste var när jag skulle åka buss till skolan. Resan tog 30 minuter. Jag alltid med mig 30 mg stesolid som jag tog på bussen. Svalde med saliv. Jag åt aldrig frukost, undvek att äta på kvällen innan. Allt för att få ett så starkt rus som möjligt. På morgonen kände jag alltid av rusen bäst. När jag bytte buss i gävle så kändes allt så jävla bra. Jag svävade när jag gick. Allt var perfekt. När jag kom till skolan var jag lugn och avslappnad. Inte alls lättretlig och förbannad som jag annars brukade vara. Jag skrev ihop flummiga uppsatser och hade föredrag om Håkan Hellström. Jag var ofta hög i skolan. Gick in på toaletterna och snortade tjack och sub. Kom ut och var lycklig. Jag tror att ingen märkte något, fast man vet ju aldrig. Mitt beteende på gymnasiet var helt skruvat. Upp och ner. Allt kunde brista på några sekunder. Kastade stolar, grät och skrek på lärare att dom skulle dra åt helvete. Jag bedövade mig själv med droger för att jag trodde att ag blev en snäll Sophie. Jag kanske blev det, ibland. Jag vet inte.
Kommentarer
Trackback
