.

Har varit en riktig hurtbulle idag. Dansat och tröna i för fan 5 TIMMAR. Först på studion och sedan hos en danskompis. Tänka sig att jag tog mig iväg äntligen. Vi har pratat om att träna hemma länge. Men jag är som jag är. Lite rädd för nya situationer och helst hemma hos andra. Har tex aldrig sovot över hos någon kompis i hela mitt liv förutom hos min kusin. Mycket AS inblandat där. Jag vill ha allt på mitt sätt, känna dom lukter jag är van vid när jag ska sova. Har svårt att äta hos andra, har svårt för mycket. Så mycket att det rinner över ibland och då gråter jag över hur värdelöst det är att ha det så här och hur underbart livet vore om man kunde vara glad jämt och trivas konstant. Det är väl någon mening med att jag ska vara så komplicerad. Allting har en anledning. Det måste vara så. Jag känner mig så jävla missuppfattad jämt. Okej jag HATAR att vara ute. Inte i den bemärkelsen andra tror; lat och fryssen. Det är så jävla mycket mer än det. Det gör ONT i min kropp när det blåser. Som att riva sin själv. När håret blåser känns det så obehagligt. Fysisl och psykiskt då jag inte kan ha kontroll över vad som händer. Ska hitta världens bästa mössa och ha den året om. Kanske kan stå "Det är för att jag har aspergers syndrom". Blir också missuööfattad gällande det verbala. Oftast låter jag sur enligt andra men jag är det inte. Det är bara så jag är. Monotom. Händer det något riktigt kul då blir jag som i extas. Men nu var det ju dansen vi pratade om. Någon ordning får det väl vara. Vi skrev halva koreografin idag. Kommer bli AS NICE! Åh du kära imovane. Nu har du gjort mig hungrig. Baguett i ugn och sedan sova låter som en bra ide. Som avslutning vill jag säga att det bästa med aspergare är så ärliga. Och dom är människor man kan lita på till 100 %. Vi ser i svart och vitt.  Huvudvärken är här nu. Längtat efter den hela dagen. öööh. Dra åt pipsvängen!