.

Herregud.

Jag sträckte låret igår på stågen när jag skulle försöka göra den där förbannade handspringen.
I början av vårruset gick det rätt bra att springa trots lite smärta  mot slutet blev det riktigt bitigt, men jag klarade det på 42 min. JAg tycker det är bra gjort för att aldrrig har varit med på en gympalektion. I gymnasiet gick jag aldrig på gympan, alltså ALDRIG, NEVAH! Så när jag springer så ser jag min gamla klasskompis står och hejjar på alla som springer vid sidan av, han ba "HEEJ SOPHIE! hans min var typ "vad gör duuuu här?" haha. Dåligt paff hah måstte ha vart.
 
Nä men åter till ämnet, 42 minuter är helt okej. vi joggade, gick lite, joggade, gick lite. Man kan inte göra så mycket mer än vad man orkar:) och det var det jag orkade igår.


IDAG: SKEPPOHOJ vad ont det gör. kommer knppat upp från sängen, trapporna är ett riktigt mysterium att fixa.
mamma sa att jag skulle ringa rådgivningen. så det gjorde jag. får se vad dom säger. som det känns nu skulle jag inte tacka nej till kryckor.

senare:
nu har jag pratat med hälsocentralen.
antagligen kommer jag få en riktig lårkaka, ska linda hela låret och ligga still så mkt det går.
hon skrev ut diklofenak åt mig som jag ska få äta. hur jag nu kommer upp o kan åka till apoteket och kan göra det..  blir det värre i helgen så skulle jag ringa 1177

alltså jag dööör vad ont det gör!!!
nu är det synd om oss syster petra

nu åskar det också.
kul