Om henne
Bästa svordommen "You fucking retard rat cunt stupid bitch".
Annars ligge jag i mitt gamla flickrum hos mamma och pappa. Nerbäddad och elementet på högsta värme. Fryser, lyssnar på spöken som går i hallen och dricker loka citron.
Tänkte på en sak idag. Att jag har slutat sakna henne. Helt. Hon är ett avslutat kapitel som jag får ångest av om jag tänker tillbaka på hur vi hade det under dom där åren. Droger och kaos. Så mycket tårar och så mycket förvirring. Men vi hade det också jävligt kul och flippat, ja, flippat är det rätta ordet. Får ångest ändå. Även när jag ser tillbaks på allt roligt. Jag är ett avslutat kapitel för henne också, det har hon bevisat. För ganska längesedan. Jag tänker inte anstränga mig längre. Jag har försökt med mycket under alla dessa år och fått noll i respons. Nu orkar jag inte mer. Så nu när jag inte längre känner saknar så kan jag konstatera att det enda som gjorde att vi passade som två guldpusselbitar var drogerna. Utan dom hade vi inget. Bara en längtan efter mer. Det gör ont att skriva om det här. Det gör det verkligen. Vi har ändå gått igenom heaven and hell tillsammans. Till och med hjälpt varandra att hålla oss vakna för att inte dö. Vi har krigat klart nu.
Annars ligge jag i mitt gamla flickrum hos mamma och pappa. Nerbäddad och elementet på högsta värme. Fryser, lyssnar på spöken som går i hallen och dricker loka citron.
Tänkte på en sak idag. Att jag har slutat sakna henne. Helt. Hon är ett avslutat kapitel som jag får ångest av om jag tänker tillbaka på hur vi hade det under dom där åren. Droger och kaos. Så mycket tårar och så mycket förvirring. Men vi hade det också jävligt kul och flippat, ja, flippat är det rätta ordet. Får ångest ändå. Även när jag ser tillbaks på allt roligt. Jag är ett avslutat kapitel för henne också, det har hon bevisat. För ganska längesedan. Jag tänker inte anstränga mig längre. Jag har försökt med mycket under alla dessa år och fått noll i respons. Nu orkar jag inte mer. Så nu när jag inte längre känner saknar så kan jag konstatera att det enda som gjorde att vi passade som två guldpusselbitar var drogerna. Utan dom hade vi inget. Bara en längtan efter mer. Det gör ont att skriva om det här. Det gör det verkligen. Vi har ändå gått igenom heaven and hell tillsammans. Till och med hjälpt varandra att hålla oss vakna för att inte dö. Vi har krigat klart nu.
Kommentarer
Trackback