.

Jag hatar hur jag ser ut på den här bilden (sån jävla concertamin) men det skiter jag i för jag är ju på samma bild som mina idoler. Småstadslivsgrabbarna. De filmerna är bland det roligaste i mitt liv. Får aldrig nog Jannä!!  Vi har alltså varit på deras live uppträdande i hofors. Jag Tommi och hans två kompisar. Kom hem för en stund sedan. Ångesten är uppskruvad till max och jag kvävs när som helst och det piper i öronen. Jag är så trött. Saker går runt i huvudet. Skriken från igår natt "SLYNA!!!" "ÄR DET DOM ELLER JAG??!!", psykosansikte, alla döda i norge, hur sover anders? har han någon som helst ånger? vad tänkte dom på när dom simmade? den stackars killen vid mc donalds som kom cyklandes och sträckte ut handen o visade att han skulle svänga trots att det inte var en människa bakom och sen tappade han sin hjälm och åt själv med byxor för högt upp.  Jag får sån ångest! Vill bara ge han en kram. Får ont i magen. Lergiganhelvetet tar flera timmar innan den hjälper. Helt meningslös mot ångesten egentligen men jag inbillar mig jämt att den ska kicka in snabbare. Dock hjälper den mot sömnen om jag planerar in när jag ska ta den så jag timar in. Önskar att min läkare kunde ge mig ett litet recept benzo. Som jag kunde ta bara ibland. Bara ibland. Vet att det säkert inte skulle funka. Men det känns så förbannat outhärdigt.