.

Jag har svårt att förstå att du bara är borta.
Alla minnen med dig har flashat omkring i mitt huvud varje dag sedan jag fick reda på att du är borta. Hela högstadietiden spenderades med dig, Linn, Ale och resten av gänget. För att inte glömma den där jävla epan som du körde som ett svin i. Jag det som en hatkärlek. Varje gång jag åker hem till mamma och pappa och passerar järbovägen påminns jag om den gången vi nästan krockade. Det måste ha varit 1 decimeter ifrån att vi smällde in i den bilen vi mötte i omkörningen. Alla skrek. Men vi klarade oss; dunkade musik tills det slog lock i öronen.
Minns min första fylla med dig, minns sena nätter, badstränder, basvibrationer i ryggen mot baksätet, dagar hemma hos dig, hos Linn, minns tonläget när du sa "mm" åt något jag berättade, som att du verkligen brydde dig. Minns alla vattenflaskor. Minns när du jagade killen som mobbade mig i högstadiet. Minns dina kramar och fina ord den natten när du skjutsade hem mig till mamma och pappa efter att jag blivit misshandlad av 3 pundare, minns att jag pissade på mig. Minns att jag skämdes.
Minns vilken snäll och fin människa du var. 

Vila i frid nu Mikael "Mikey" Andersson. Nu får du träffa din pappa igen <3