.

Har tagit en lergigan. Det lär jag väl få ångra imorgon med tanke på hur jag svarar på denna medicin dagen efter; död, trött och orkeslös. Myrkryp också om jag har otur. Jag känner mig så hispig och uppvarvad inombords. Tänker varje gång jag tar lergigan att; den här gången kommer det gå bra. Jag kommer inte bli trött imorgon. Och varje gång har jag fel. Har jag fel även nu ska jag aldrig mer ta lergigan. Jag lovar mig själv. Men när man känner sig så här och inte kan varva ner och verkligen vill sova så glömmer man, iaf jag hur drygt det är dagen efter. Har inga imovane heller. Annars hade jag givetvis tagit det. Fördelen med dom är att jag inte blir dagenefterdåsig. Blir helt normal liksom. Snart kommer nog kroppen bli tung som bly. Kommer nog få den där speciella smaken i munnen som jag alltid får av lergigan/zyprexa. Tröttsmak i munnen.

Min hjärna har gått på högvarv idag. Speciellt nu unde kvällen. Det är som att det pågår en jordenrunt resa där inne. Babbelbabbelbabbel. Om allt och inget. Hjärtklappningar. Rysningar. Yrsel. Huvudvärk. Blodtrycksfall. Längesedan jag var så här. Hoppas inte att jag är på väg in i något svart hål igen. Det vill jag verkligen inte.