Elektronisk stress

Gud ibland vill jag riva ut alla förbannade sladdar och elektriska djävulskap ut från lägenheten och ut på gatan och FAN om inte sopbilen kör över och krasar sönder skräpet. Jag pratar om datorer, tv, mobiltelefoner m.m. Alla jävla ljud JÄMT JÄMT JÄMT. Konstant ljud. Tvpip, elflimmerljud, reklamer från helvetet och PLICK på dom obligatoriska juppinallarna. Tv reklamerna på tv 11 håller på att bryta ner mig totalt. Jag är rädd att jag kommer hamna i en liten galen psykos om tv bolaget inte tar bort skygglapparna och INSER att dom repeterar EXAKT samma reklamer om och om igen. Vi kan väl börja med den som pirrar mest i framstjärten av irritation: Skilda världar. Dom kommande citaten är värre än råttgift i öronen "Men pappa, han har gjort henne med b,baarn!" "Kan nån hjäääälpa mig!!" "Sandra Bovalius, det får inte vara sant" Herregud min hjärna dör mer och mer för varje gång jag hör det. Snart är det ingenting kvar där uppe. Sen har vi reklamen med Glee. Mot slutet när "hey soul sister" kommer och killen i kavaj på scenen dyker upp och slår med handen tusen gånger och ser så förbannat självgod och anströngd ut får mig att gråta av pinsamhet. Den stora klungan av hurtiga stolta körgrabbar i bakgrunden gör det hela till en grad av vansinne. Jag kan fortsätta om ni vill men det vill ni inte.

Nu är det ju inte världens enklaste sak att bara dumpa tv, mobilen, daton.. Det är min högsta dröm att kunna finna ro och lära känna mig själv utan alla dessa prylar. Jag blir stressad av såna saker. Önskar att jag var liten igen. När mamma var dagmamma och vi var hemma och lekte på lekrummet, eller i trädgården med zigge eller badade i malmjärn. Sen flyttade vi till skitjärbo och där föddes väl mitt internetbehov. Internet har betytt mycket för mig under min uppväxt. Jag har haft mitt sociala nätvärk genom det eftersom jag i perioder har varit så folkskygg och isolerad. Det har varit en trygghet att gömma mig bakom. Kunna få ur sig känslor till människor utan press och ögonkontakt. Internet har varit bra för mig. Men nu några år senare har det fan blivit ett rent kaos av facebook, bikddagboken, msn allt! Alla ska berätta vad dom gör, berätta vad dom får, vem som älskar vem och vem som är så underbar för att den gjorde si eller så. Fan. Jag vill inte vara med längre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0