Om våra spöken

Jag hade i alla fall en som var intresserad av mina spöken, nämligen kära Klara, så jag tänkte berätta lite om vad dom brukar ha för sig där hemma i huset.

Mamma och pappas hus är byggt någon gång på 1800 talet (haha vadfan, nej jag vet inte när det är byggt, tänkte försöka få en seriös början men det sket sig)

Det har alltid bara varit jag som har hört och känt spöken i huset (Vi har bott i huset sen 99). Ingen annan! Mamma har berättat att hon brukar känna sig iaktagen i köket men jag har inte hört något mer än det. Tills för någon månad sedan då mamma berättade för mig att pappa hade blivit ganska onykter (som ni vet barn, känslorna kommer fram när man är full) och då hade han berättat för henne, mormor osv att när mamma är borta och jobbar (hon jobbar som personlig assistent och jobbar oftast dygn) så är lådor och skåp alltid öppna i sovrummet när han vaknar. Han berättade att han alltid får gå och stänga och dra igen alla luckor hela tiden. (Saken är den att pappa fnyser åt allt som har med spöken att göra, han tror inte på sånt ett dugg) Jag blev väldigt förvånad när jag fick höra om det där. Men är det inte katterna? tänker väl ni. Nej det kan omöjligt vara katterna då lådorna är riiktigt tröga att få ut och det sitter magneter vid luckorna som gör att man måste ta i ordentligt för att få upp dom. Så, projekt kattskåpsöppnare avslutat; Det ÄR inga katter som drar ut dom.
Jag har försökt prata om det där med pappa några gånger men han låtsas som ingenting.
Igår när jag var i huset och kom ut från duschen så var ett skåp öppet när jag kom ut från duschen (katterna var ute då). Dagen innan det så öppnades vedspisen i köket samt ett hörnskåp medan jag satt i soffan, mamma var på toaletten, Molle drack vatten och Kråkan var ute. Jag var säker på att det var mamma som var i köket och höll på. Efter andra ljudet från köket ropade jag på henne och då var hon i badrummet och borstade tänderna. Vi gick in i köket och där stod luckorna öppna. Det som förvånar mig mest är vedspisluckan. Det är liksom en hake som gör att det håller sig stängt..

Mamma berättade om något som även hon hade upplevt, som jag nästan alltid upplever när jag är där.
Hon hade sovit i mitt gamla rum eftersom pappa snarkar som gud vet vad, och då hade hon hört steg i hallen och någon som andades. Där hör jag ALLTID steg. Det är i hallen utanför mitt gamla rum som alla spöken hänger liksom. Deras chill out! Jag förstår att ni är många nu som vill försöka få en riktig förklaring till detta genom att dra den gamla DÄNGAN "MEN GOLVET KNARRAR JUUUU" eller "KATTERNA!" Nejnejnej. Alla får tro vad dom vill men jag vet vad jag har hört och jag hör väl ta mig fan skillnad på golv som knarrar och katter som går? Jag är fan den ljudkänsligaste människan i stan!
Det är inte bara stegen som gör att jag känner mig stupsäker på att det inte är katterna, eller golvet. Det är ljudet där emellan. Ni vet.. det där ljudet när tyget från byxorna möts mellan stegen? Det där nästan skavande ljudet?

En gång när vi hade främmande av min kusin + familj så skulle dom sova i mitt gamla rum på övervåningen. Jag sov nere på soffan då. Mitt i natten vaknar jag av att det är ett jävla liv där uppe (rummet var alldeles ovanför där jag sov på soffan). Jag antog att någon tex hade kissat på sig eller liknande eftersom jag hörde duschen gå igång och dom gick ut och in i rummet flera gånger alldeles som att dom skulle byta lakan eller så.
Dagen efter frågade jag om det här och dom hade sovit hela natten.

Katterna beter sig väldigt konstigt i huset också. Dom kan sitta helt stilla, tvätta sig eller bara ligga för att sedan få världens ryck och tok springa iväg som om någon skrämt dom. Jag har bott med dessa katter i min lägenhet i två år och dom har aldrig betett sig så när dom har varit tillsammans med mig.

Övervåningen på huset har varit en lägenhet förut med kök i mamma och pappas sovrum. Fick jag gissa så är det nog någon orolig själ som inte kan gå över till andra sidan av någon anledning, och som fortfarande letar efter det där köket.. med tanke på att lådorna och skåpen åker upp..

Dom är inte farliga, det känner jag. Men det kan kännas olustigt när jag är där själv. Natten till igår vaknade jag flera gånger av skit höga ljud, jag vet inte om det var katterna som höll på eller om det var någonting annat. Jag blev hur som helst skit rädd..
Gubben som bodde i huset innan vi flyttade in blev mördad bara någon vecka/månad innan. Dock inte i huset, utan i ett annat hus uppe i byn. Jag tror inte att det har någon betydelse till varför det spökar, men man vet aldrig..

Nu sitter ni nog antingen och gapskrattar åt mig, funderar över om jag har rätt eller om jag har fel, eller så tror ni helt enkelt på mig. Det spelar ingen roll. Alla får tro precis vad dom vill och det är det som är det bästa med det här livet!

(Vad passar väl inte bättre än att se på resident evil i 3D ikväll efter detta inlägg? jag ÄLSKAR zombies!!!!)

Kommentarer
Postat av: Klaris

Jag älskar "sånt här", att saker händer och att det faktiskt gör det.

Jag har själv varit med om att konstiga grejer händer, något över det naturliga. Obehagligt att vara med om det, fy! Så jag känner mig nöjd över att bara höra om det och att varje vecka glo på det okända hähä ;)



Även om det känns skrämmande ibland så kan man inte låta bli att lyssna, ta reda på och frestas att veta mera. Lite som att kolla på skräckfilm, man blir livrädd men vill ändå ha mer! Puss

2010-10-04 @ 10:01:38
Postat av: Mathilda

Hua, här ligger jag på jobbet och ska försöka sova men kunde inte låta bli att läsa. Nu är jag rädd:P

Ljuden uppe på hallen hörde ju jag och Fredrik också när vi sov i ditt rum. Jag trodde att det var du som var uppe på toa, men icke.

Nu är Fredrik skitskraj för att vara husvakt i 2 veckor!:P

2010-10-05 @ 21:14:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0