Så jävla mörkt

Dagbok från 2005. Det känns så mörkt att jag får ångest av att bara läsa.

"2005-12-07 @ 13:19:38

och mamma bara lämnade mig, smällde igen ytter dörren. så har hon aldrig gjort?
jag låg invirad i täcket och grät, siv märkte att något var fel så hon kröp närmare mig.
idag var det ju en sån dag då jag inte orkade gå till skolan, det har vi ju redan pratat om, att om jag känner att jag inte orkar gå, så ska jag inte behöva gå.
jag har pluggat som ett as dom här dagarna, NO, engelska, svenska och medieproduktion.
mer än vad jag ska klara av egentligen...
men, hon lämnade mig, för att slippa mig eller för att hon var tvungen att åka till jobbet som hon är sjukskriven från på heltid? jag vill mest av allt åka hem nu, hem till min etta.
och ta siv med mig i en såndär djurväska. men jag törs inte åka buss.

jaja hejdå

inatt ropade jag på mamma igen, jag vaknade av att jag ropade "mamma, snälla mamma kom, kom hit", men ingen kom och det är ingen dröm, det är något som gör mig så jävla rädd eftersom jag ropar, men jag hinner aldrig veta vad det är, kanske är det siv. minns iallafall att det var något vid sidan av mitt huvud som kanske rörde på sig eller pratade, jag vet inte. livrädd var jag iallafall...andra gången det händer nu."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0