.

Dom säger att jag ska lära mig att slappna av; tandläkare, psykologer och läkare på hälsocentralen. Jag ska träffa en sjukgymnast som ska hjälpa mig med det. Jag undrar bara; hur? Jag vet inte hur man gör! Den enda gången jag slappnar av fullt ut är när jag sover. Jag spänner ALLTID minst en kroppdel, är det inte käken så är det armen, är det inte armen så är det knät, är det inte knät så är det tårna osv.. Spänner till och med magen o dagarna, det gör att jag andas kortare andetag. Kommer på mig själv ibland med att känna hjärtklappning och tryck över magen; inte undra på.. magen är ju inte till för att gå och spänna om dagarna! OM jag nu lyckas smita förbi alla spänningar så återstår huvudet. Alltid huvud...och alla tankar, all impulsivitet, all tanketvätt som går runt runt runt.. Tänker blixtsnabbt, analyserar, förfränger, impulstänker, fantiserar.. Konsant.

Knarket var min avslappning. Fan så skönt det var!
Egentligen vill jag inget annat än att ligga i soffan med subkliande kropp och med den där underbara känslan över hela kroppen, gå och spy lite då och då och nodda bort hela dagarna. Jag blev av med alla myror när jag levde så där. Blev av med myrorna och hjärnbruset av knarket. Jag saknar det! Jag saknar sub! Jag saknar benzo! Jag saknar tjack! Jag saknar morfin! Jag saknar heroin!

Känns bara så svårt att någon ska försöka få mig att slappna av när jag jämför med drogerna som gav med allt det underbara, men också det största helvetet i mitt liv.

Med detta menar jag inte att jag är på väg att ta ett återfall, det finns inte. Det går inte. Det är inte ens en möjlighet för mig. Jag kommer aldrig någonsin att röra en drog igen förutom alkohol (som jag knappt dricker). Gör jag det förlorar jag allt. Men ibland blir jag så jävla frestad och sugen.

Jag ska i alla fall ge sjukgymnasten en chans, en jävligt stor chans. För jag vill så gärna kunna slappna av. Jag ska komma dit med öppet sinne och låta han mixtra med kroppen min.