Moterhaveri utan dess like like.

Helt jävla schlut efter all kreativt som jag har gjort denna vecka. Jag känner mig nöjd, har fått utlopp för mitt inre kaos. Tänker inte gå i ide, tänker inte heller spåra ur. Tänker göra vad jag känner för utan att sätta upp mål. Mål gör mig begränsad, förlamad. Jag gör allt i min takt, när jag känner för det. Det blir bäst då. På riktigt. Äkta.

Nu äter jag popcorn, läser mig djupare in i snabba cash och längtar efter Tommi.



Ja justja. Här om dagen stack jag in huvvet till Tommi i datarummet och frågade hur gammal jag var, 21 eller 22? Han räknade på fingrarna åt mig och vi kom fram till att jag är 22 år.
Stor tjej.

Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0