.

Mitt humör skiftar i takt med vädret utanför fönstret. Jag hatar omställningar, hatar att inte veta vad man ska ha för kläder på sig ute, hatar när det blåser i håret och jag hatar att komma in svettig och klibbig. När jag är varm och svettig känns det som att jag dör inombords, jag får panik. Mitt skiftande humör går så klart inte tyst förbi, stackars Tommi får stå ut med ett monster ibland. Jag vet så väl att jag beter mig som en femåring och att jag är riktigt otrevlig vissa gånger, men det är inget personligt mot Tommi för vem jag än hade bott med hade fått stå ut med mina svängar. När jag bodde hemma hos mamma och pappa så var det dom som fick ta smällarna. Det här är något som man tyvärr får leva med när man bor under samma tak som mig. Jag försöker bättra på mig men jag vet ta mig fan inte hur man gör. Jag vet ju inte hur FAN MAN GÖR så hur ska jag kunna bättra mig? Jag hoppas att jag, förutom dom där hemska sidorna är tillräckligt okej att leva med och stå ut med. För dom här dagarna kommer komma även fast vi inte vill det. Jag hoppas att min KBT behandling sätter igång snart för detta är något som jag vill träna på, för allas skull. Jag älskar dig Tommi för att du av någon superkraftsanledning står ut med mig. Och jag älskar dig inte bara för att du orkar med mig; jag älskar dig för den du är <3

Nu ska jag ta en dryg jävla buss in till gävle och byta till en annan dryg jävla buss och gå en dryg jävla lång bit och dansa pole dance.

Hejmäer!